Att vara med

Jag vaknar tidigt av en pipande mobiltelefon. Flera gånger piper den innan jag orkar bry mig. Lite irriterad för idag har jag inte satt den på väckning. Kan man inte få sova på julafton ens? Måste kolla. Åh, den ena julhälsningen efter den andra dimper ner. Från nya och gamla vänner. Det är en bra början på den här dagen.

Råkar somna om. Vaknar igen. Nya mobilpip. Barnbarnsmamman vill låna ut sin lille till mig. Nu har jag helt plötsligt bråttom! Jag som hade planer för hela förmiddagen är ohjälpligt efter. Typiskt mig!

Dippen jag hade igår är helt borta, idag känner jag att det hela faktiskt hänger på mig och att allt blir vad jag gör det till! It's all a matter of attitude!

Fin i klänning, hoppar i stallöverdragskläderna, slänger ner kappa och stövlar i påse. Laxarna går samma väg! Nu har Jussi sjungit "O helga natt" för mig för sista gången den här julaftonsförmiddagen!

Nu ska jag bara vara Bea! God jul!

Vill. Bli. Hel.

Känner igen det. Samma som då, för länge sedan, förra gången när hela min tillvaro vändes upp och ned. Enkelt att fly in i sig själv, att vända sig ifrån det som varit, ignorera det och låtsas som det inte funnits. Söka bekräftelse på andra platser, bli beroende av den och få allt svårare att hitta tillbaka. Tillbaka till det som behöver tas itu med för att kunna repareras och göras bra.

Jag har drivit en bra bit, försöker styra rätt, men det är svårt. Det är så många som har egna viljor och som jag inte kan påverka. Saknar och behöver, men jag har inget att säga till om. Jag får nöja mig med de som inte dömer, som inte är allt för personligt involverade, som ser mig som jag är idag.

Dags för bokslut, knyta ihop säcken och lämna den bakom sig. Inget vill jag ha med mig, jag vill möta det nya med hjärta och själ. Hoppas att jag hittar tillbaka och kan förena det gamla med det nya. Hoppas att de är redo för det snart, för min ork börjar tryta.

Fakiren och en rymling

Trött på söndagmorgon, vaknar snabbt av telefonsamtal från stallvärdinnan. Carat roade sig kungligt igårkväll...

Till lilla mamma för lån av bil. När jag ska gå iväg kommer grannen ut samtidigt. Han bär en stor planka genomborrad av massor med fyrtumsspik. "Haru sett en sånhär förut" frågar han min lilla timida mamma. "Vaäledärdå" undrar hon, med sin charmiga västmanländska dialekt. "Jo" säger grannen som heter John, "det är en spikbräda, jag är fakir och ska uppträda på Palladium". Lyckligt leende lämnar jag min lilla mamma och hennes nya granne! Jag tror att de har funnit varandra!

När jag kommer till stallet visar det sig att hästen hunnit med en hel del igårkväll. Utbrott ur hagen, han har trampat upp gräsmattor, ätit upp julkärven för småfåglarna och avslutat med att bryta sig in i de andra hästarnas hage för att kunna galoppera och busa med dem. Resutltatet av den eskapaden blir många timmars arbete för att laga stängsel, utöka hans hage och spetta halvfrusen backe för nya stolpar.

Det är hårt arbete, jag blir lite trött och uppskattar att lilla mamma fixat lunch åt mig när jag är tillbaka. Nu hemma och pausar lite för årets sista glöggparty hos bästisarna. Skönt att det snart är vår!

Fyrsprång utan bjällerklang

Just nu föser livet mig framåt i full galopp. Med ett leende på läpparna åker jag med. Jag försöker njuta av tillståndet så gott jag kan men undrar samtidigt vad som är meningen med det hela. Och vart det ska sluta...

Positiva ting som gör mig lycklig just nu:

Förlängning på jobbet och väldigt spännande arbetsuppgifter under våren.
Att äntligen tillåta mig att strunta i julhetsen, köper lite lax på julafton och går till Wille.
Mitt nätverk av goda vänner, gamla, nya och ännu okända, kontakter är så bra att ha!
En underbar kväll med kollegorna. Som om inte sällskapet vore nog lyckades vi också ta hem segern i ett Popquiz på puben i byn!

Förhoppningsvis avslutas den här veckan med en trevlig kväll på krogen med Mr Baktanke. Eller förhoppningsvis... det GÖR den!

Att hänga med

Blackout. Var tog den här veckan vägen? När ska jag komma i fas? Jag tror att jag har levt upp mitt nöjeskonto för det närmaste halvåret de sista veckorna. Jag tror jag tar en paus nu. Eller inte.

Att försöka sova i en främmande säng

Glad och tacksam när jag får förtroendet att ta hand om solstrålen när föräldrana vill komma ifrån. Jag absorberas helt av hans späda lilla väsen och lördagskvällen går så fort. Vi promenerar i höstrusket, eller, JAG promenerar och han åker i kärran. Jag tappar upp badvatten och han plaskar extatiskt tills baljan nästan är tom. S torkar och tar på pyjamas medan jag torkar upp översvämning och gör välling.

Halv tio är dagen slut. Jag får lugn och ro och tid till en film.

Går och lägger mig vid två. Wille hungrig, välling igen.

Snurrar i främmande säng, sover med ett öga. Vaknar halv sju, snart dags att släppa ut hästarna.

Nu har jag mellanlandat hemma och ska ta en dusch innan jag tillbringar dagen med Wilhelm Samurai. Nu -

Att fylla en grå lördag med innehåll

Vaknar tidigt och tänker på alla ensamma. Tvingar mig ur sängen, tre små fyrbenta vänner vill ha sin frukost och jag vill inte göra dem besvikna. Det är svart och blött på landet, grusvägen är isigt underkyld. Sköter mina sysslor och blir varm och lite piggare.

Tillbaka i min lägenhet backar jag morgonproceduren ett par steg. Kryper ner i min sköna säng med morgontidningen som jag stal hos S. Njuter en lång stund, innan jag stiger upp och äter frukost och gör mig färdig.

Till Karlstad och hotellrumsvernissage. Nu -

Känslig för dofter och människoöden

När jag går till mitt jobb möts jag av ett förföriskt doftspår. Någonstans denna halvklara novembermorgon lägger man asfalt och min näsa och hjärna samarbetar effektivt, jag insuper och njuter av doften. En kort stund senare upplever jag äckel snarare än njutning. Ett gammalt söndervittrat avloppsrör som gett upp har förpestat luften på bottenvåningen på min arbetsplats de senaste veckorna, hela stället luktar skit! Men nu ska det åtgärdas och idag har äntligen grävaren kommit för att påbörja arbetet.

Jag och kollegan har en trevlig förmiddag på Ingesunds Folkhögskola. Det är mitt första besök och jag är ganska övertygad om att det är en av de vackrast belägna arbetsplatserna jag besökt.

Min andra kollega berättar om ett förtoende han fått från någon i vår närhet. Vi har haft en hel del "besvär" med personen som av oss har uppfattats som slarvig och möjligen deprimerad. Det visar sig att h*n varit ett så kallat katatoniskt barn, alltså ett barn som stängt av hela sin omgivning och som inte reagerar överhuvudtaget. Jag känner mig skyldig för de tankar jag tänkt när h*n inte fungerat som normen. Det är en helt ny lärdom för mig och jag kan inte ens föreställa mig vilka hemskheter personen i fråga har gått igenom för att hamna i sin katatoni.

Kluddkurs #4: Väluppfostrad

Njuta av att ha långtråkigt

Kommer hem i femsnåret. När man har både häst och familj får man inte en lugn stund. Borde inte, men kan inte låta bli, loggar in på datorn och surfar och läser, surfar och läser. Tvingar mig att avbryta. Sätter på musik och dansar lite istället, skönt. Jag är så trött efter julmaten jag blev bjuden på på Skutboudden men lyckas få lite livskrafter tillbaka av att röra på mig. Blir glad och varm. Nu orkar jag samla tankarna såpass att jag kan förbereda räkningar inför pay-day. Plocka rätt tvätten som legat i sin påse sen igår. Diska lite, tänka lite, bara slarva runt lite. Ha lite trist och komma ikapp en smula.

Vad gör dig lycklig och varför?

Idag är en sån där dag. En slät, jämn och len dag, det är enkelt att vara jag. Tusen saker och ingenting händer. Tvättstugebesök och ett torkrum med mina frasigt doftade rena lakan, en Kajsa-Warg-middag som trots allt smakar välplanerad, en smekt och kysst mule, en trygg och villig hästrygg som med livsglada små krumsprång tar mig ut på äventyr. Mobilen brummar efter uppmärksamhet - någon vill umgås en stund.

Och ikväll ska jag ut på landet till ett hus fyllt av mina vänner. Just nu känner jag att allt är som jag önskar. Det som varit kommer inte tillbaka och det som kommer, kommer oavsett vad jag gör idag. Därför lycka.

På jobbet efter helg mitt i veckan

Det känns aningen drygt. Ledig torsdag gör det tungt att masa sig iväg den här kyliga fredagsmorgonen, men det går. Solsken över Kyrkviken, rimfrost i gräs och isblank asfalt. Det är vackert men gör ont i mitt skinn. Jag är inte anpassad till kyla, hatar bylskläder och min bleka hud.

Gårdagen var lång och intensiv. En tripp på 60 mil tur och retur, nöje varje vaket ögonblick. Jag uppskattar mina väninnor mer för varje dag som går, är glad och tacksam att få dela så mycket med dem. Sorg och glädje, intressen och insikter, utveckling och mål.

Vintertemperaturen letar sig in genom mitt kontorsfönster. Nu måste jag tina mina frusna händer, de vill vila från tangentbordet ett ögonblick runt en het kopp te. Och jag vill slippa mina måsten en stund och spegla mig i mina kollegers ögon. Är det för att jag förstår att jag finns till just då? I vinterdraget på min kontorsstol, med iskalla, motvilliga fingrar har jag mina tvivel ibland...

Vill bara säga:

Tack för en underbar kväll!

Kreativitet som piggar upp: Kluddkurs #3

Allt går med myrsteg på mitt jobb idag. Det är stiltje, klockans visare verkar ha fått en smärre höstdepression... Som tur är så har min sporadiske room-mate arbetsdag idag. Han är lärare och konstnär, expert på hjärnan och dess funktion och grafisk konst. Vi pratar etsning, perception, skapande och helt plötsligt har timmarna fått fjärilsvingar och fladdrat iväg. Han visar mig sina vackra alster på www.svenskakonstnarer.se och jag förundras över detaljrikedomen han åstadkommer med sin etsnål.

Hans tips innan han lämnar mig för dagen är: "Titta på mycket olika konst, det lär du mycket av." Jag blir inspirerad och lånar lite tid från min arbetsgivare. Det finns så mycket talangfulla människor. Men sedan finns det mycket märklig konst också, som jag ännu inte lärt mig uppskatta...

Prick klockan 16 känner jag hur det börjar slå små kullerbyttor i min mage av förväntan. Snart är det dags för veckans höjdpunkt! Härdar ut nästan en timme till. Sedan: Hästerier i vådlig fart, stackars Pia är sjuk. Hem igen, packat påsen med allt jag behöver och skyndar iväg.

Återser förra veckans lilla bruna skapelse, den är ganska söt faktiskt. Men det är jättesvårt att måla utan penslar. De står kvar hemma i vasen... Lånar av kurskamraten och tillbringar första timmen med att få fram rätt nyans till finishdagrarna och bakgrunden.

Göran mal tusch och berättar historien om kinas konst. Kalligrafipenseln är en ny bekantskap för mig - jag skissar en lotusblomma och tunnar ut tuschet för att få skuggor och dagrar. Penseln gör i princip jobbet själv, det känns att det är kvalitet i den!

Jag är piggare än på länge när jag kommer hem. Ringer hovis, han kommer en sväng i morgon. Planerar för kvällen med Nätt, bestämmer film och tid. Jag måste komma i säng i tid ikväll så att jag orkar med morgondagen. Ser fram emot!

Hemska äpplen - säkert häxans förgiftade

Jag vill ha godis och sen vill jag sova!

Jättetrött hela dagen. Och hungrig. Vill äta nonstop.

Igår besökte jag nya fodervärden. Jag känner mig väl inte så jätteentusiastisk, för tyvärr har hon lite dåligt med mark. Våra herrar behöver ytor att röra sig på och det fattas där. Ska lusläsa fodervärdskontrakt och försäkringsavtal så får vi se hur det blir. Nu måste han bort iallafall och jag litar på att L kommer ta hand om Carat på bästa sätt!

Jag kommer att sakna mina kvällar på stallbacken, för fort glömmer man allt tråkslit. Hur mycket man fryser och hur slitsamt det är att kånka vattenhinkar i dyn, alla skottkärror man råkat välta på den långa vägen till gödselstacken, mörkret som gör att man inte hinner vara utomhus i dagsljus annat än på lunchrasterna och på helgerna.

Nu måste jag hoppa i säng, om inte morgondagen ska bli lika seg som denna.

Ting blir aldrig någonsin som man tänkt sig

Jag lovade mig själv att tillbringa den är helgen i min blekta blå soffa och att läsa minst två böcker. Hur har det gått? So far, not so good! Istället har jag haft andra, lite ofrivilliga, oplanerade aktiviteter för mig.

Ridtur på explosiv, 142-fotad liten ponnypojke

Vännen Lina povrider samma lilla pojke, tycker om!

Skjutsar äldsta dottern till akuten med stukad fot

Sover en timme i bilen på parkeringen utanför akuten med Wille

Passar pigg Wille i ytterligare tre timmar på akutmottagningen medan mor ligger med foten högt i äckligt gipsrum

Tvättar, pyjamasar och matar Wille. Äter kebabpizza och strips med S, Johan och dott.

Träffar Mark snabbt, får min födelsedagspresent: En skiftnyckel!

Skyndar hem till min blekta blå soffa, facebookar och bloggar lite

Kan man bada såhär dax utan att grannarna blir arga? Eller ska jag inviga min skiftnyckel och äntligen skruva fast benen på köks- och matsalsbord? Eller ska jag läsa en bok i natt istället?

Grunnar...

Mys i soffan - my ass!!!

Gyttjebad och glöggpremiär

Jag sladdar till ordentligt i mörka hästhagen. Tyvärr har vi hunnit ut i de andra hästarnas hage och tyvärr tappar jag taget om grimskaftet jag leder min häst med. Raklång på rygg i lervällingen. Jag ser ingenting, men hör att det är full fart på hästarna! De slirar upp till stallhagen och jag skyndar efter, hysteriskt ropande på Carat, livrädd för att dom ska sparka eller bita varandra så att det blir skador. Jag skyndar mig stänga grinden mellan hagarna och inser att jag måste få hästen uppmärksam på mig. Nu är de i andra änden på hagen och de är ganska uppjagade. När de slutar pipa och frusta en stund tar jag chansen... "Duktig Carat" säger jag och drar i blixtlåset till min ridbyxficka... Och det funkar! Han är för rolig. Som en liten hund kommer han till mig med sänkt huvud och vill ha sitt godis! Sedan följer han mig till grinden och dramatiken är slut för kvällen!

Ikväll har jag bjudits på vinterns första glögg. Värmer gott och kommer att bli en vana i vintermörkret. Eller en ovana, det beror på hur man ser det.

Kluddkurs #2 och 40 plus

11 november 2008.
Hästa i räserfart för att hinna. Sist på plats med andan i halsgropen. Ikväll ska vi lära oss måla på tempera, som de gamla mästarna gjorde på 15, 16 och 1700-talet. Sjörövarkonstnären med ringar i båda öronen går igenom tekniken, kemin och teorin. Det är så spännande, fast tvivlet växer allt eftersom han demonstrerar tillvägagångssättet, det verkar svårt. Våra pannåer bestryks, under tiden vi väntar kluddar vi vidare på förra veckans alster. Äntligen har temperan torkat och jag får prova. Börjar bygga skuggor och dagrar, väntar på tork igen, klickar upp olja och böjar blanda färger till motivet. Jag börjar våga, det är sensuellt och spännande som inget annat jag varit med om! Så blir jag sittande. Jag ser att något fattas men kan inte sätta tummen på vad. Göran försöker inspirera. Han ser att jag inte förstår. Han tar min pensel. Två kraftiga drag med svart färg och där... där har vi det! Fortsättning följer!

12 november 2008
MIN dag! För första gången vill jag ha den! Tidigare har jag alltid haft ångest för att bli äldre, men i år ser jag bara fram emot det! Med glädje. Jag är tacksam för alla lyckönskningar på jobbet, blomman från kollegan, fikat med en annan, den mörka chokladen som smakar himmelskt när den delas med en vän. På webben får jag många hälsningar, mobilen piper och jag får kramar i korridorer. Jag älskar det! Känner mig glad, tacksam och levande.

Skyndar till hästen och vill fort hem igen. Jag hinner få en blomma av Pia och fina kort på pålle.

Hem och förbereda. Snart kommer de. Alla mina som är hemma, den enda som saknas är Mark. Jag får blommor, pengagåvor, ett presentkort på en tripp till Karlstad med bio och indisk mat med min stora söta. Den största gåvan är min arga flicka som glömt sin ilska för kvällen. Den nya limepressen ska snart invigas. Då ska jag dricka caipirinha med min syster. Något att se fram emot i vintermörkret som väntar.

Bortskämd



Inte nog med det, någon har kontaktat mig idag och vill låna min häst. Det är en bra dag för min del. Kanske den bästa i år.

Hatar att handla elektronik...

Undrar varför? Jag känner mig alltid lurad av någon anledning, det kan väl bero på att jag ser dig som ett dyrt, nödvändigt ont! Ungefär som att behöva lägga pengar på en bil! Trots det så blir det nog bra tillslut. Efter ett tredje besök på samma dag hos elektronikaffären slog jag till, lilla vita Sam(sung) får följa med hem till Bergsgatan. Det visade sig att han var en utgående modell, försäljaren prutade hastigt 1.000 kronor, som jag istället la på ljud till min lilla bärbara dator.

Nu ska här fixas och trixas tills timmen blir sen!

Peace man

Blev medbjuden till Mr Baktankes kompisar Hans och Marie på hippiefest. Har precis kommit hem efter en fantastiskt trevlig kväll. Mr B är lyckligt lottad som har så härliga vänner! Förresten så är han en ganska härlig vän själv också! Så dom förtjänar varandra!

Vuxenpoäng!

Jag drack lagom mycket. Dansade någorlunda sansat. Tackade nej när jag blev uppbjuden med ett artigt leende. Gick med alla sinnen i fullt bruk över stan när allt stängde.

Nu ligger jag på min blekta blå soffa och har precis chattat med min söta i Torsby. Hon har också varit ute och dansat och vi lättar våra hjärtan för varandra fast timmen är sen och avståndet skiljer oss åt. Jag älskar min dator, fröken Adsl Modem och möjligheterna den kombinationen ger...är glad åt det sociala nätverket jag har här!

Lyssnar på "War of the Worlds" och tänker på en god knäckemacka med en ostbit på. Det får det bli och sedan hopp i säng!

Sist in, sist ut

Snooze-expert som jag är så lyckas jag alltid komma sent till jobbet. Det innebär att jag oftast är sen därifrån också. Idag spelar det inte så stor roll, jag är för lat för att gå hem (trots att jag numera bor fem istället för tio minuters promenad från job) före after-worken på "Taket" om någon timma.

Ponny-nanny är fixad för ikväll, jag tänker strunta i helgstädningen för det kommer ändå vara dammigt igen innan jag gör annat än sover hemma. Nu är jag inställd på en trevlig kväll och jag tänker inte bry mig om ifall det blir sent.

Nu ska jag bara korrläsa annonsen för femtielfte gången, fixa info-mappar åt våra nya kursdeltagare och layouta betygskatalogen för våra KY-studerande. Vips kommer det vara dags för cider och vitlöksbröd!

- "Tantvarning!"

Säger någon lite sarkastiskt när jag berättar. "Har länge försökt hävda motsatsen om dig men skaru på medborgarskolans målarkurs så tar jag tillbaka."

Lätt för "någon" att säga, som redan är en konstnär, men har man som jag aldrig hållit på med oljemålning så måste man börja någonstans. Och trots uttalandet så börjar jag just där, ikväll!

Jag har svettiga handflator i början, vågar inte riktigt gå lös på klargul, krapplack och monastralblått. Sitter och duttar med minsta penseln när Göran ger mig storpensenln och uppmuntrar mig att ta ut svängarna lite! Och jag måste säga att det är underbart roligt. Mitt konstverk blir grällt och färgrikt. Motivet förändras ju mer jag blandar färger, sveper och skuggar med penseln. Efteråt går jag på lätta steg hem genom stan, glömmer mitt ärende till bankomaten och får gå tillbaka när jag är hemma på gårdsplanen.

Börjar genast plocka i lägenheten när jag är hemma tills jag inser att jag inte ska hasa runt möbler vid den här tiden. Hör mobilens surra, svarar och hör en liten, liten röst säga "Maaamaaa, Mammmmmaaaa, Mammmammmaaa". Det är Wille! Och han har precis lärt sig säga det viktigaste ordet i världshistorien! Det kärleksfullaste, mest sensationella och underbara ljudet i en mors öron! Han är perfekt och jag älskar honom mer än något annat! Tacksam.

Att famla i mörkret

Det är ovant i början, men jag vet att jag vänjer mig så sakteliga. På vischan finns inte några upplysta dyngstackar eller avlägsna hagar för små inhysta ponnypojkar! Drängen/dyrkaren får tammetusan skaffa sig jäkligt bra mörkerseende. Det höll på att gå galet ikväll. Jag laddade som bara den, med skottkärran full i skit, tog sats för att få den dit jag ville, och mötte... inget motstånd alls! Höll på att stå på näsan i trevligheterna, men lyckades parera på ett mirakulöst sätt!

Sedan ut till hagen, 200 meter rakt ut i bushen, kolsvart, i synnerhet när månen lyser (!) med sin frånvaro. Det är lika bra att blunda och hoppas att man kan hålla balansen i lerkanan. Jag blir lika glad varje gång jag hittar min lille vän och får med honom upp i ljuset där vi kan umgås med varandra.

Sadlar och tränsar min häst och oförskräckt beger vi oss bort från den ljusa stallbacken. Tio meter från stallet finner jag mig sittande på en hot-rod-ponny, han har gått ner på knä i diket, lika blind som jag i allt det mörka! Vi tar oss ner till vägen och jobbar där en stund innan vi tar kvällen, den ska tillbringas i sängen, framför teven (inte tittat teve på över en vecka...) med guacamole och nachos som enda sällskap. Ja, för hästen fick stanna i stallet!

Sommartid i ridhus

Vintertid en gång till kanske?

Jag skulle behöva en extra timme eftersom kvällen har gått alldeles för fort, precis som helgen. Jag har blivit ompysslad och har också fått rå om. Frångick allt vad jag tror på här om kvällen och köpte min första egna pizza i världshistorien. Vad gör man inte för att få umgås lite med sin son...?

Nu är han ivägskjutsad till Sunne och skolvecka tillsammans med rumskamrat och en rosa lampa som han ärvt av sin syster.

Min tur gick vidare till Torsby och en lada i kyliga vinterkvällen där min matsalsmöbel stod och väntade på mig. Nu har den flyttat in i min lägenhet, den sprider tyvärr en lite unken doft, har nog stått ute lite för länge. Den är inte ett dugg vacker men med två iläggsskivor kommer vi att rymmas många. Det är huvudsaken.

Jag får väl gå och lägga mig då!

Grusögd och gäspnödig

Blir gärna det när nattsömnen störs. Vaknar klockan 01.47 av att mobilen piper. Oron för nära och kära gör att jag blir klarvaken direkt. Blinkar sömnen ur ögonen och försöker fokusera. Och läser... En underbar kärleksförklaring från en av de viktigaste i mitt liv.

Tack för det mitt hjärta! Det värmer! Och du vet att jag känner likadant!

Får man snooza hela dagen?

För att man vill? Och för att sängen är ett klart trevligare alternativ än snöglopp och mentalt motstånd på jobbet? Nej, tänkte väl det.

Pallrat mig ur. Lyckligtvis hänger duschhandduken på elementet och kan omsluta mig innan vinterluften når min uppvärmda kropp. De gamla knarrande brädorna i mitt köksgolv är varma och sköna mot mina fotsulor. I de tända fönstren i villan mittemot ser jag att snickaren redan börjat dagens arbete. Undrar om det är han som ska bo där? Det ser trevligt ut.

Jag känner att jag nog kommer att klara den här vintern utan att behöva gå i ide. Att trivas hemma är väl en bra början? Det ger kraft att kämpa med resten av tillvaron. Den som gör lite motstånd mellan varven.

Lite matt...

Försökte att få tiden att gå lite långsamt. Det blev precis tvärt om.

Härlig träff med mina vackra, kloka och roliga väninnor. Mitt hjärta blir stort och varmt och min lycka är total. Men fram på nattkröken, i min ljusa, fridfulla, harmoniska våning byts lyckan mot sorg. Min nattgäst och vän är djupt olycklig och berättar saker jag inte kunnat drömma om. Försöker att lyssna och förstå, utan att vara förnumstig och komma med lösningar och svar. Jag tror att det var det som behövdes.

Sover lätt i några timmar. Sedan en hektisk dag utan mat och vila. Hem och förbereder mig för mera vänner. Kvällen blir intensiv och ganska kort, tyvärr i blötaste laget, igen! Varför blir det så? Jag börjar tro att mitt sällskap har dåligt inflytande över mig. Måste lära mig säga nej. Sitter här med ett leende på läpparna och blir varm i hjärtat igen. Ni är för sköna! Allihopa!

Det var den lönen det...

Vilket skämt!

Men mitt hjärta slår lyckoslag trots det eftersom jag ska umgås med goda vänner både fredag och lördag, det kostar inget att umgås...väl? Taxi...något glas vin på krogen...snart är det tomt på botten av min skattkista.

Proppen ur!

Efter en lite seg period, både på jobb och privat, börjar det lossna. Arbetsdagarna går i 180 knyck, bara man har roliga projekt på gång. Och det har jag nu! Alla vill träffa mig - och jag blir så GÄRNA "träffad"! Älskar att stå i centrum!!!

Privat ser det också ut att lösa sig. Ett telefonsamtal i kvällningen kan vara en suverän utväg ur ett ekonomiskt och tidsmässigt bekymmer. Hoppas, hoppas, hoppas!

Jag har en del valmöjligheter som gör att jag känner mig optimistisk inför framtiden! Fast det ska en del målmedvetenhet och jävlaranamma till för att det ska gå i lås. Nu ska det bara ske, helt enkelt!

Men först: Lite mingel i tvättstugan ikväll!

Avdramatiserat - jag överlevde

Risken man tar när man rider unghäst är att man kan hamna var som helst precis när som helst. Största skräcken för mig är att göra en ofrivillig avsittning och skada mig allvarligt.

Är man klok så utsätter man sig inte för onödiga risker. Är man inte det så rider man ut i mörkret, särskilt när det blåser och regnar och bestämmer sig för att jobba hästen runt en gammal lada, med skrymslen och prång, fladdrande presenningar och läskigt takdropp.

Resultat: Häst hastigt på väg åt ett håll, jag åt ett helt annat. Bestämd, vill sitta kvar. Nära att välta med häst och allt. Lyckligt nog far jag av, landar på nacken och får en snubblande hästhov på höger hand.

Idag gör det ont! Nacken är stel och högerhanden lagom mysigt mosig! Jag är glad att jag bara fick min egen vikt på nacken...kunde lika gärna ha fått 450 kilo till!

Ensam soldat

Vaknar djupfryst. Inte nog med att jag glömt minimera vädringsspringan i sovrumsfönstret, dörren till min iskalla klädkammare måste ha åkt upp under morgonen. Det är på sin höjd åtta grader varmt i mitt sovrum när jag kvicknar till vid halv sex. Mitt hjärta slår hårt eftersom jag tror att jag fortfarande befinner mig på ett slagfält, huttrande och inpyrd av röken från fyrbåkarna (alla i grannskapet måste ha varit uppe och tänt i sina vedpannor/spisar vid den här tiden i den verkliga världen...). Aningen lättad tar jag mig så snabbt som möjligt in på mitt varma badrum för att långsamt börja mitt upptinande.

Inte förrän vid lunch blir jag helt uppvärmd, nu är det min goda, starka gröncurry som gör susen.

Trots en traumatisk morgon så blev det en fantastisk dag! Nu är det mittiveckan, nedförsbacken mot helgen börjar! DEN ser jag fram emot!

Välbehövlig ro i sikte

Inte riktigt än, men snart. Än så länge har jag för många måsten, de är under kontroll och hanterbara men inte riktigt bearbetade ännu. Järnen i elden är många, jag skulle inte vilja vara utan något av dem, men det underbara är att när jag stänger min ytterdörr så kan jag välja. Att vara eller inte vara - ensam och i lugn och ro. Det är livskvalitet det.

Gääsp, men bli trött då unge man!

Mormor trött! Wille pigg. Den spjuvern visste vad han gjorde! Aaahh, quality time med mormor, bäst att sova middag i tre timmar på dagen! Nu är föräldrarna och roar sig och jag sitter här med tunga ögonlock och en halvkinkig sötnos som tycker mormor är trist!

Min dag har varit lång. Hemmapyssel tidigt, passar på när grannarna under är bortresta, städar bort skyddsplast och möblerar rätt så gott jag kan på egen hand. Sedan ridtur på dynamittunna! Herregud vilken pigg och lycklig häst jag har. Slitsamt! Han jagar upp sig så till den milda grad att han blir alldeles löddrig! I morgon tar vi en längre tur, då hoppas jag att han kan koppla av lite bättre.

Nu ska jag fnissa åt rolig film och prata med S. Pussa på Wille ska jag också. Lycklig jag!

Demensvarning?

Hur skulle mitt liv vara utan min agenda och minneslappar av alla de slag? Förmodligen lika ostrukturerat och rörigt som det är nu. För det roliga med mig är att jag är helt värdelös på att kolla vad jag har planerat in eller skrivit på minneslapparna. Hur ska jag lära mig komma ihåg att kolla? Jag brukar också skriva på mina händer ibland! Men jag inser själv att det ser märkligt ut att en sofistikerad (förhoppningsvis), mogen (aldrig...) kvinna går omkring med nerklottrade händer! Får acceptera att om jag inte hittat något vinnande koncept på 40+ år så är jag nog hopplöst fall. Och det blir bara värre...

Det här är mycket snyggare!



Nu ska det bli riktigt skönt med helg. Jag ska organisera mitt hem, tvätta lite och har dessutom lite trevligt umgänge inplanerat. Dessutom ska hästen få en hel del uppmärksamhet, han har varit så försummad på sistone.

Nu är telefonen inkopplad och mitt nya telefonnummer invigt. Gissa vem jag ringde till... S såklart, 22 år med honom har satt sina spår, han är och kommer alltid att vara en del av mig...

Vims och grejs

Vimsdag på jobbet. Jag är överallt och ingenstans, gör allt på en gång och får verkligen allt och ingenting gjort. Det känns som jag varit på människojakt hela dagen. Roligt. Socialt. Trivsamt. Stackars jagade bara!

Mitt nya hem börjar så smått bli just det, ett hem. Så härligt så jag måste nypa mig själv och kolla om jag är vaken! Är det sant?! Ska jag verkligen få bo i denna fina lägenhet? Ikväll blir det andra lagret vitfärg i all/sovrummet, hoppas det räcker, här var det inte så mörk väggfärg som i finrummet. Måste koppla lite el också. Morr på Ingvar K som glömde borra två hål i min tevebänk. Nu måste jag plocka isär det jag mödosamt monterat och göra dessa hål själv!

Jag har beställt bredband. Det känns lite handikappat att inte ha internet. En av leverantörerna blev snabbt bortvald för det visade sig att det var både dyrt och skulle ta längre tid att ta över befintlig uppkoppling än att skaffa nytt. Grattis Tele2 säger jag bara! Men, men, vad begriper väl jag?

Ska börja baka och planera för mina inflyttningskalas. Roligt det!

Seg och mörbultad

Brottats med många platta paket den här helgen, samtidigt som jag försökt hålla partystämningen uppe. I går var jag bjuden till syster yster på "nästan-bara"-tjejfest... K var med, han smälte in bra bland oss flickor! Som alltid var jag sen till festen, jag fick slita bra för att hinna shotta ikapp alla B52:or... Det tog skruv, kan jag säga!

En och en halv timme senare tog vi taxi ner till the Roof. Jag höll på att kliva av i farten... och skrämma livet av chauffören! Förlåt!

Inga alkoholhaltiga drycker från nu, hjälp vad det gungade! Inte mycket folk alls, mest 18-åriga pojkar i randiga tröjor... Vi stod ut någon timme, sedan åkte flickorna hem. Vi som var kvar tog en sväng bort till tivoliplatsen, sedan tackade jag för mig och lullade jag hem! Hungrig - åt yoghurt och somnade på soffan.

Varför är det alltid något fel på kundvagnen?

Jag undrar varför jag alltid får måndagsexemplaren när jag är och handlar? Min shoppingvagn på Ikea idag fick alla att vända sig om och titta, det lät som om någon försökte strypa en hundvalp!

Spenderade alldeles för mycket pengar. Det är så lätt att göra det i just den affären. Önskar så att jag kommit på konceptet själv... Snyggt blir det i allafall. Nu har jag: Nånting blått, nånting lånat, nånting nytt, nånting gammalt - ungefär som när man ska gifta sig och vill ha tur. Hoppas det funkar när man flyttar hemifrån också!

Inflyttningsfika stundar, bara jag får skruva och mokkla lite, kanske någon läsare av Barabea är sugen?

Hej hopp!

Vitt, vitt, vitt

Inne på tredje strykningen... Mörk väggfärg är svår att täcka. Tacksam att lilla mamma hjälper till, hon är effektiv! Hämtat blå soffgrupp, inte vacker, men stor, bekväm och tung. Liten säng och fula gardiner, snart kan jag bo i min lägenhet. I min nymålade ljusa lägenhet!



Om några timmar åker vi till Ikea S och jag. Vi ska shoppa loss. Sen är det dags att koka årets mârtenskålsoppa!

Aaaj - iskallt gör ont!

Kylig kvällpromenad - dags för öronmuffar om jag haft några. Skönt är det i allfall, trots att det är alldeles för kallt för mig och kräver alltför många lager kläder. Lättklätt är mycket trevligare!

Rolig och hektisk dag på jobbet. Mycket finurlande när det gäller vår lilla märkliga webbenkät, verktyget verka mer än lovligt hemsnickrat, hoppas farbror Birger vet vad han sysslar med för jag gör det inte...

Balansövning barbacka på lilla ystra pållen. Förenat med viss fara, för han tänder på alla cylindrarna när det är kallt ute. Men roligt är det, åtminstone de stunder vi förstår varandra.

I kväll är nog sista kvällen mitt liv är som vanligt. Från och med i morgon kväll är allt nytt.

Bortskämda

Vaknar lite lätt bakis idag. Lördagskvällen bjöds vi på trerätters middag med vin. Det får jag sota för nu och det var helt klart värt det. X-kocken H bjöd på trattkantarellsoppa med parma-chips och vitlöksbröd, filé och gratäng och sedan L:s ljuvliga chokladtårta med kola- och nötsås. Samt ett antal glas gott vin till. Hurra jag är vuxen! Ser du! Jag skriver "gott vin"! Det har hänt i sommar, jag har blivit vuxen och socialt acceptabel, för jag kan dricka ett glas vin utan att få gåshud, rysningar och se ut som ett russin i ansiktet!

Igår träffade jag personen som jag hoppas kommer att ta min lilla pålle på foder över vintern. Hästen och hon såg ut att trivas bra ihop. Blir det så har jag ett problem mindre att tampas med för tillfället. Hoppas!

Dagen har jag tillbringat utomhus. Ridtur i blåsväder med ystra hästar, skönt och roligt. Sedan date med min Wille och en långpromenad med honom. Bra att skingra tankarna. Jag var på dåligt humör, som inte bara beror på gårdagskvällen... Men Wille gör mig alltid glad igen!

Kär x 5

Kär x 1: Hyrbil med turbo, en snygg sak där det händer något när man trampar på pedalen, underbart

Kär x 2: Tur till älsklingsstaden på västkusten. Jag ska bo här inom ganska kort.

Kär x 3: Höstens höjdpunkt, böcker i långa banor, mestadels nya tillsammans med deras intressanta "mammor och pappor". Piraterna är som alltid mest intressanta!

Kär x 4: En underfundig finne, lång och vacker, författare och med amerikansk påbrå. Hans blotta uppenbarelse gör en glad.

Kär x 5: Tillfälligt resesällskap, en ganska ny bekantskap som visade sig ha mycket gemensamt. Pratat och skrattat tolv timmar i sträck.

Tack!

Att hitta rätt i tillvaron

Som liten hade han ett jäkla temperament. Man visste aldrig när det skulle gå åt skogen... Knappt halvåret gammal letade han upp den enda bilen, en liten vit jeep, i flickornas leklåda. Han kunde ligga på mage och snurra på de små plastdäcken i timmar! Gick gjorde han sent, varför resa sig upp när livet var så intressant på alla fyra, med bil i ena handen och hela trädgården en spännande jordhög? I femman visste han vad han skulle bli när han blev stor. Pappas fotspår, lätt val eftersom han tidigt fick köra moped, motorcykel, traktor, truck, lastmaskin, hydraulisk kran. En begåvning. Med temperament och en massa jävlaranamma.

Ikväll har S och jag varit på föräldramöte. Pojkens skola ligger sex mil hemifrån, i norra delen av Värmland. Där får han fortsätta lära sig att köra det mesta med motor och hjul, dessutom får han körkort värda tiotusentals kronor. S och jag har vetat att det varit rätt, Grabben med. Ikväll fick vi höra av hans mentor att han har samma uppfattning. Det är så underbart när det bara stämmer! Det är inte alltid det har gjort det i min familj. Men min son har hittat rätt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det håller i sig. Hoppas!

I wanna be a H.O.G too!

Vill ha en egen! NU! Dagens I-landsproblem eller?

Oförändrat hälsotillstånd

Upp i ottan och släpper ut tre ystra fålar. Det är skönt att komma ut på vischan. Jag är kluven och verkar aldrig att kunna bestämma mig för om det är där jag vill bo eller i storstaden... Det är väl därför jag alltjämt bor i stan på vischan. Grejjar en stund innan färden går tillbaka till byn. Lyxigt ändå att ha hästen sju minuters bilfärd från mitt hem i centrala byhålan.

Nyser vidare, har snutit upp allt toapapper, drastisk åtgärd krävs. Till affären för nödvändig shopping. Fixar god helglunch, potatisgratäng och pepparbiff, smakar tyvärr gamla skosulor i min mun. Ser på S att det är starkt, han blir rosig och tårögd.

Åker till sågen och hämtar spån till pålles säng. Lågbudget. Sparar drygt 300 kronor på det, nöjd. Febern gör sig påmind, orkar inte särskilt mycket, måste verkligen acceptera att jag ÄR sjuk. Ingen ridtur, lämnar bara spånsäckarna, bäddar i ordning i Carats box, hämtar vatten och åker hem igen. Nöjd när jag får lägga mig på soffan med datorn i knäet. Kanske en tupplur med Kent i lurarna... Skönt. Och ute skiner solen...

Det artar sig...

Går nu in i fas 142 i min helvetesförkylning. Jag blir så trött! Hur kan den hålla på och bryta ut i två och en halv vecka? Idag är jag plötsligt jättesnuvig, nyser, nyser och nyser. Det är jättespännande... inte!


Känner mig ganska grinig faktiskt. Ikväll har jag två roliga dater, men orkar på sin höjd natta pållen... Utan denna pissförkylning hade jag kunnat bli mätt på italiensk mat och full på vin tillsammans med sex fräcka flickor i Dottevik eller träffat herrar Baktanke och B på the Roof, med lysande utsikter att också stöta på Guggenilla, förhoppningsvis i högform... Istället sitter jag vid min dator och lyssnar på musik, med papperstussar i näsborrarna...

Idag har jag för övrigt börjat rensa... eller det blev snarare en skoinventering... Kan bara konstatera att skor, det har jag. Så jag klarar mig ett tag... Fast man behöver alltid ett nytt par! Varför är det så? Jag har också gått och blängt på böckerna jag äger...nu måste jag orka göra mig av med dom. Vi kan inte kampera ihop längre, inte den mängd jag har idag i allafall. Nu måste jag ta ställning till vilka jag inte klarar mig utan... detsamma gäller ju faktiskt för mina skor också... Nu fick jag plötsligt väldig ångest!

Hur?

Ingen aning. Men jag tror det blir bra tillslut. Det måste det bli! Bara vi vänjer oss. Allihopa.

Knäppt test...scary

Här finns testet

Din personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Låter som underbara Bea upp i dagen! Hur rock'n roll är inte det??!! Fritidspolitiker och präst! Hurra! Något jag förträngt, jag som hatar allt vad politik heter och som gått och inbillat mig att jag varit ateist! Kanske jag blir hel om jag bejakar... eller jag hoppar nog det! Tar risken!

Stor dag, bloggen! Stor!

Idag har han varit en del av våra liv i sex månader. Wilhelm Samurai alltså. För att ha något att uppvakta honom med så stod jag och valde bland babyskräp i leksaksaffären i säkert en halvtimme. Det blev en "alfabetssnigel". "Hurra" sa Wille och åt upp presentpappret. Inte fick jag vare sig puss eller kram som tack, för hans mor tyckte att jag var en hälsorisk för lillen. Jag är benägen att hålla med!

Sjuk fast frisk

Lite långtråkigt. Bara hes och jättepigg. Har lyssnat på massor med musik idag, härligt. Avslutar kvällen vid datorn med en underbar Winnerbäck-parodi som effektivt jagar bort minsta antydan till vemod!



I morgon är jag tillbaka på banan, definitivt, lite svår att förstå men det blir nog inte mycket värre än vanligt!

Ofrivillig vilodag...

Låter som Marianne Faithful idag. Vill inte utsätta min omgivning för det, så jag stanna hemma istället. Ja, ja, jag sparar på min röst också. Men förhoppningsvis räcker det med idag, för jag är för pigg för att vara sjuk!



Det här var en rolig och märklig duo! Älskar Bowie och Faithful var för sig, men tillsammans var de nästan för mycket!!!

Uttråkad...

...eller bara väldigt lättroad helt enkelt?

Såhär fördriver jag en mörk måndagkväll i september - kul att tävla mot sig själv!

54 words

Speedtest

En speciell dag, värd lite eftertanke

Tänker på WTC-katastrofer, mördade politiker och föräldrar som förlorat sina barn, offer till offer för västvärldens skruvade politik, både nära och fjärran.

I nästa sekund är jag tillbaka i min lilla värld, i den grå lilla hålan i värmlands skogsbygder... Trots att jag har det bra, känner mig trygg, har framtiden ordnad för mig så är jag inte nöjd. Önskar så att jag finge vara någon annanstans. Nånstans spännade, där jag fick träffa intressanta människor, lära mig roliga saker, uppleva, tänka, känna, vara.

Har varit rastlös ett bra tag nu, måste försöka kanalisera min oro och göra det bästa möjliga av den.

Inser när jag skriver det här att jag faktiskt redan är på en väldigt spännande plats. I min egen tillvaro! Där är de ju, alla spännande människorna...bara jag lyfter blicken och tittar! Varje kväll, när jag kikar in till min egen Wille-kille träffar jag ju en av de mest intressanta, han lär mig massor och jag känner så mycket kärlek för honom.

Tänker jag efter så inser jag att jag har mycket att lära av så många i min nära omgivning. Jag har nog bara inte varit redo ännu. Men snart kommer jag att kunna fokusera på det. När jag får lugn och ro. Då börjar det! Längtar!

Varför alla dessa vilsna själar?

Jag träffar så många just nu...

I fredags, mitt i storskogen stod några av dem. Mamma, pappa och lillan. Nya svenskar, från något land i öst, vilse i den svenska höstskogen klockan kvart över åtta en snabbt mörknande fredagskväll. Mannen ville veta hur långt det var hem igen. Han undrade vart lilla grusvägen ledde och om det inte var närmare än den väg de kommit. Lillan, kanske tre år, med stort brunt lockigt hår, kalasbyxor, sommarsandaler och en liten fluffig tröja, tittade med tindrande ögon på våra hästar. En liten vilsegången familj.

Har träffat mina käraste vänner i Torsby idag. Lilla A, som brukar dela med sig av sin värme och energi, har också gått vilse. Jag, som äntligen tycker att jag börjar hitta rätt, försöker ge henne lite av min egen. Lilla A är en av många vilsna i min närhet just nu. Jag undrar om det alltid funnits många där, att jag bara blivit uppmärksam och ser dem just för att jag själv irrat runt ett tag?

Hur hanterar man sin vilsenhet? Ska man bara glida med ett tag och låta tiden hjälpa livet och själen hitta rätt på egen hand? Ska man skaffa sig kartan, se till att få proffessionell hjälp och verkligen ta tag i sin situation? Eller ska man tanka raketbränsle och bara ge sig hän, utan en tanke på morgondagen?

Jag har hittat min väg... Tror jag!

Jag överlevde...

...men stackars kollegan när hon sticker in näsan på jobbet måndag morgon! Hon lär inte få det lätt kan jag ju säga! Jag kör fortfarande min oöverträffade loop-modell, några kan jag hjälpa, men de flesta får komma tillbaka, som vanligt!

Det närmar sig weekend, skönt! Kanske man kan få njuta av den sista sprittande sommarvärmen... om vädret är nådigt vill säga! Hästerier på lördag och Torsby på söndag står på agendan. Blir bra det!

Ro utan åror

En något knackig inskolning gör att jag är glad ju färre "kunder" jag får på mitt jobb för tillfället! Trots detta löper det på ok åtminstone första dagen som kollegan är bortrest! Kan faktiskt svara på det mesta och hjälpa till med informationssökningar i det för mig nya programmet! Dagen susar iväg och rätt vad det är står chiefen i dörren och frågar om jag ska vara med på vår arbetsplatsträff! Attans vad pinsamt! Jag ska ju dessutom vara sekreterare... och klockan är redan fem över halv! Jag som är en så punktlig människa! Jaja, jag förändras på många plan just nu. Kanske jag går från att ha varit ordentlig till en riktig slarva?! Kan ju vara på tiden! Eller?

Häpp!

Ännu tröttare!

Nattsudd gör inte saken bättre, jag har i princip gått i sömnen hela dagen. Det värsta är att jag gjort det för att jag kan också...lite långtråkigt har jag på jobbet! Fast jag tror det kommer att vända ganska snart, har fått vissa hintar!

Min lille italienske hovslagare har gjort mig otroligt glad idag. Hade jag vetat tidigare vad jag vet nu, skulle jag dessutom ha kunnat spara en hel del pengar och gjort något roligt för dem! Att leva är att lära!

Gäääsp...

Höst på mig, redan. Trött. Hade planerat en trevlig tripp till Uppsala under helgen, men måste nog skjuta upp den igen p g a VAH-dagar (Vård av sjuk Häst...). Svampfötterna blir inte bättre så nu har jag kallat in förstärkning. I morgon kommer min underbare italienske hovslagare Rafael. Tyvärr har vi vissa kommunikativa svårigheter, det lustiga är att när hans mobil ringer och han pratar italienska med någon vän så förstår jag honom bättre än när vi konverserar på svenska... Men men, intresset för fyrfotingar förenar oss och vi ska nog göra oss förstådda!

Häpp!

God och glad...

Vad mer kan jag önska? En solig dag på landet utanför Torsby, fem av mina bästa vänner och deras hästar, en duktig ridinstruktör och hela dagen på oss... Samhörighet, livsglädje, arbetsglädje, utvecklingmöjligheter, samförstånd, medkänsla, motivation. Underbart! Lilla A ger mig samtidigt den där lilla extra energikicken som bara hon kan! Tacksam för det också!

Jag känner att jag fått allt jag kan ta in vid 18-tiden, tänker dra mig hemåt till mitt. Konstaterar att bilen låst sig, är säker på att jag lämnade nyckeln i tändningslåset, tittar inte ens efter i bilen... S ska komma upp med nyckel när han lämnat Mark vid skolan i Sunne. Jag går in till de andra, berättar lite generat vad jag gjort. Vid 19.30 börjar jag frysa, tar på mig min vindjacka. Märkligt vad det skramlar i fickan...känne efter, och fiskar upp... PINSAMT! Mina vänner får sig ett gott skratt, P ylar: Faen vad du ä disträ! Och det är jag... Pinsamt som sagt var! Glömde visst att känna efter i den fickan!

Härlig körning i den nedåtgående solen, det är så roligt att köra bil! Rastlös när jag kommer hem, har mycket spring i benen efter en dag på hård träbänk, tar en timmes promenad, nu är jag nöjd och redo för en ny arbetsvecka.

Solsken och ledig dag - samtidigt!

Fin dag i goda väninnors sällskap. Vet inte exakt hur många timmar vi fikat, skvallrat och skrattat i trevlig miljö. Minst fyra iallafall, jag är nöjd!

Passar Wille på kvällen, hans föräldrar åker till Karlstad för middag och bio. Wille och jag tar en långpromenad i solnedgången, i kortärmat! Skönt. Tittar in hos extramormor Lena och hon och jag beundrar tillsammans vårt vackra underverk till barnbarn!

Nu är det läggdax... för somliga av oss... matade, torrblöjade och alldeles för pigga tackvare tuppluren på promenaden!

Lite off idag!

Börjar med rivstart, flänger med hästar och hovar, börjar bli lite irriterad. Räserfart på jobbet, vill få klart så allt är förberett för nästa vecka. Socialiserar med god vän på lunchen, den blev visst alldeles för lång den lunchen. Det var det ändå värt, skönt att få både prata av sig och lyssna en stund. Hoppas vännen tycker sammalikadant!

Inte mycket gjort på eftermiddagen. Långprat med kollega om livet och det där och sedan ett lika långt nästan med Söt-Eva igen, vad vore livet utan dem?

Hästa lite i kvällinga, bokat dejt med stallbästisarna, vi ska på trevligheter i morgon, ser fram emot det! Sedan långpromenad med Eva, skönt!

Faktiskt lite piggare nu. Har ingen lust att sätta mig i tevesoffan, rotar nog i boktravarna på sängbordet i stället. Ska läsa ut och reflektera över Pinocchio-effekten, den är så rolig!

Men först ska jag skaffa konto på min nya högskola, i Kalmar (av alla ställen...), distansstudier på kvartsfart. Det ska bli kul, jag har saknat att plugga. Drömmen är att få ett år vid Göteborgs universitet, man lever ju bara en gång och kanske jag skulle ha råd att göra det. För min skull och för att det är roligt!? Fundera skadar ju inte!

Meningen med mitt liv: Kul på jobbet, Wille, häst och familj

Förstår än en gång att jag verkligen är lyckligt lottad, trots att jag glömmer det titt som tätt. Flera människor i min omgivning kämpar med sin tillvaro, det är sjukdom, stämningar, arbetslöshet och kärleksbekymmer, kort sagt allt som hör livet till. Mitt liv är minsann inget räkmackerejs, jag måste ständigt påminna mig om vad som verkligen betyder något för mig. Det här är det viktigaste:

Jag är frisk, min familj med.

Min livskamrat som gör allt för mig! Trots att det periodvis är lite bergochdalbana så kommer allt att blir så himla bra till slut. Jag vet det!

Jag har ett underbart barnbarn - hans leende och vackra blå ögon gör hela min dag!

Jag har ett jobb att gå till, om än för en begränsad tid. Jag känner att folk litar på mig och tycker att jag sköter mitt jobb bra.

Mina barn mår bra och utvecklas, vilket är en förutsättning för att jag också ska göra det.

Min långsiktiga utmaning som är min häst och hans utbildning. Han är både min konstnärliga och pedagogiska utmaning, vi ska lära oss så mycket tillsammans och vi har all tid i världen!

Vänkretsarna, dels de som delar mitt intresse för formgivning och utbildning av häst, dels de som har hängt med sedan barn- och ungdomsåren och inte minst de som dyker upp där man minst anar det...

Tänker en tacksamhetens tanke för att jag har det så himla bra! Idag...

En underbart vanlig dag...

6.15 Mobiltelefonväckning. I Rackstad 6.30 för dagens hästspa, fotvård, för att mota bort den äckliga svampinfektion allt regn gett honom. Ont i ryggen, jobbig arbetsställning för fotterapeuten...

7.15 Tillbaka i stan, ett snabbt bad, ett måste efter hästande före jobb, man vill ju vara fräsch på jobbet!

7.30 Frukost, blädder i bladet, noterar flera saker jag måste komma ihåg att lägga in på vår hemsida. Informationsvägarna är tyvärr inte riktigt självklara på jobbet.

8.15 Färdigvimsad och klar knallar jag till jobbet.

8.20 Anländer 20 minuter sen, men precis i tid för morgonmöte med chiefen och två kollegor. Jag insuper allt med dumbo-öronen på skaft!

9.10 Jobbar lite, sammanfattar gårdagen och skissar på dagens uppgifter

9.30 Fiiiika!!! Tillsammans med kollegan, chiefen och hennes besök, Björn, en fantastisk konstnär som i princip kan göra vad som helst i trä. Trevligt.

10.00 Till Lärcentrum med kameran jag lånade igår. Ingen där! Då måste jag ju gå och jobba!

10.05 Börjar beta av dagens telefonsamtal, har snart bokat in samtliga intervjuerinför vår nya ky-utbildning.

12.00 Lunch! Äntligen, hungrig! Spätta. Sällskap av två otroligt muntra och trevliga herrar. Ljudnivån är ju hög i vår matsal, men idag slår den nog alla rekord. Herrarna berättar otroliga historier, det slutar verkligen med att jag gråter av skratt! Det var längesedan, men är otroligt befriande.

13.00 Fortsätter med KY-administration, skriver ut betyg, svarar i telefon, pratar studier, letar papper och gammalt marknadsföringsmaterial. Det är så himla rörigt, vågar inte riktigt städa bort den ordinaries bråte heller...

14.30 Fika, såklart, nu med kollega och annan trevlig herre.

14.45 Sammanställer ansökningar, gör förteckningar och försöker organisera inför mötet med ledningsgruppen i morgon.

17.45 Kommer på att jag måste gå hem, koncentrerad på jobbet, inser att jag faktiskt är ganska trött i huvudet av allt funderande.

18.10 Hemma, tinar mera fisk, lagar mat och pratar med Svännen, dagens bästa stund!

19.30 Till Rackstad för hästspa nummer 2. Äckliga fossingar, det ser ut som om de håller på att välta isär!

20.30 Hemma igen. Tvättar händer och sms:ar Wille. Jag får komma en stund! Han börjar med att kräkas i mina mobil-hörlurar och över hela mitt bröst! Det gör inget, han är söt ändå!!!

21.30 Färdiggosat, vill inte slita ut honom helt och hållet! Nu tar jag min kvällspromenad

22.30 Hemma, svettig som satan, det är så jäkla varmt ute! Och nu kommer det en regnskur igen! Jag hatar det!

22.46 Färdigberättat om min alldeles underbart vanliga, nästan helt händelselösa men ganska bra dag! Nu ska jag bara kolla om jag kommit in på den distanskurs jag sökt, sedan ska jag natta mig!

Moimoi!

Hur kan dom överge en på det där sättet???

Har överlevt dag två utan den vackraste, klokaste, mest humoristiske och underbara unga man som finns. Helt sonika söker han skola långt hemifrån, skaffar boende, packar sin ryggsäck och drar. Utan att tänka ens två gånger på sin gamla övergivna mor. Hur tänker dom egentligen dom där barnen man gett så mycket. Bara försvinna sådär!!!



Lite tröst fick jag när jag kom hem efter en tuff dag och möttes av en underbar blombukett med en skriven kärleksförklaring och en varm kram från min livskamrat. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Sedan slår det mig en kort sekund...vad har HAN gjort... ;)



Jag får fundera ut ett bra sätt att tacka honom på!

Ack så oengagerad...

Jag har problem! Jag är abnorm! Alla i hela världen tittar på idrott just nu, av alla slag tydligen. Det är hopp och stav och häck och styltor och gud vet allt! And I couldn't care less! Vilken massa tid jag sparar! Och vad gör jag med all den tiden? Tjaa, låt mig tänka... En massa bra saker säkert... tänker...

När jag blir rik...

...kommer jag säkert att göra en massa roliga saker. Prio ett: Schamponeringsstol och egen frisör, som alltid, så ofta jag vill ska skämma bort mig! Unnade mig ett frissabesök idag och det är bland det skönaste jag vet! Hårbottenmassagen slår allt annat med hästlängder (!)!

Hoppas inte min styrka satt i håret, för nu är det KORT och jag behöver all kraft jag kan få imorgon inför intervjun. Ja, jag får väl hålla tummarna för mig själv också och tänka på de underbart peppande ord som The L smsade igårkväll.

Allting som jag vill kan jag göra!

Min favorit rock-rebell-gubbe är i stan. Han är en äkta hitmaskin med nytt band. Var annars än i Arvika kan man avsluta en trevlig kväll på Bryggan med musik, dans och trevligt umgänge med en promenad på Kyrkogatan tillsammans med Magnus och kapellmästare till Oscar statt? JAG blev inte med in, men det var andra som blev det... Kanske nästa gång... Nu: sova!

Ljuvligt, på riktigt!

Efter jobbet: Cyklat en mil och ridit i en och en halv timme. I hällande sprayregn. Lite kallt emellanåt, men på det stora hela, alldeles underbart!

Ny och spännande utmaning i mitten på nästa vecka! Vågar jag lyckas då tro?

!Hai, caramba!

Your Inner European is Spanish!

Energetic and lively. You bring the party with you!

Who's Your Inner European?

Nya konstellationer

När mer än halva personalstyrkan fortfarande har semester och verksamheten går på halvfart, det är då man passar på att spränga barriärer! Idag har jag fikat två låååånga fikor med helt oväntade och väldigt trevligt sammansatta sällskap. Sådana som aldrig skulle drömma om att sitta vid samma bord i vanliga fall. Trevligt!

Annars har jag läst, läst och läst och försökt göra ny kunskap till min egen. Inte helt lätt, men ganska spännande. Så fick åtminstone ner min hemvana dator till mitt nya kontor. Skönt det!

Roligt test och ny arbetsplats, sort of...

Stämmer bra det!

Sängbord

Idag har jag flyttat in på en annan människas kontor. Jag har försökt att orientera mig och ta in informationen som finns där (det är verkligen massor!) och se hur jag ska använda den som ett verktyg. Och jag hajjar nada!

Min uppgift idag har varit att vägleda folk efter min förmåga, dvs alla får göra en loop och komma tillbaka längre fram i veckan då den enda vettiga människan på vår tvåmansavdelning slutar semestern... Fram till dess; Loopmodellen!

Kalaskväll!

Till bryggan för att fira vännen som flyttar till Thailand för en tid. Johan fixar Nättans hår innan vi kommer iväg.



Så fin blev hon, min lilla tös!



Vi var ett sällskap på kanske tio tjejer som firade. Fastnade de på kort? Näe, Nästan så inte syrran och jag heller gjorde det...



Inte ofta man får festa och dansa med sina flickor! Roligt!

Dumma väder!

Klart att det som vanligt ska vara dåligt väder när man planerar en kväll/natt på stan! Varför är det så, bloggen?

Tur att jag rastade av mig i det underbara vädret igår då, hann med både hallonplock, soldyrkan, en mils cykeltur och en och en halv timmes promenad med E. Får väl acceptera att regnet hindrar mig idag, motvilligt.

Dansar anti-regn-dans så ordnar det sig nog inför kvällens bravader...

Accepterar att allvaret börjar snart

Lugn och skön dag idag. Jag har städat och diskat lite. Behöver alltid musik för att klara sån tråkig skit. I min skivsamling hittade jag roliga Creeps Blue tomato från 1990! Snacka om längesedan! Men jag tycker den fortfarande är dansvänlig som bara den! Och får jag dansa när jag diskar, städar och lagar mat, då står jag ut med det och kan tillochmed må bra!

Nu har jag också värmt upp inför lördagen. Sista natten med gänget innan väninnan flyttar till Thailand för en tid. Vi firar av henne på Olssons brygga och jag hade sån tur att Möra Per spelar! Har missat dem varje gång de spelat i sommar, men nu blir det alltså chans att se dem! Roligt. Passar för övrigt också på att fira att min semester är slut...

I morgon ska vi vara jordnära, plocka lite hallon, förhoppningsvis, om jordgetingarna låter oss!

Mer input, Bloggen, jag få aldrig nog!

Dagstur till Torsby och bästa vännerna där. Besökte Tossebergsklätten på vägen dit. Så otroligt vackert det är!
Brant promenad till högsta punkten - det var det värt!
Härlig dag, roligt att få träffa personer man inte möter så ofta, men som fyller en med så mycket värme. Närheten och gemenskapen gör att de 20 milen tur och retur inte känns alls! Vännen A ger alltid det där lilla extra, och jag tar tacksamt emot!
Gunvor, a.k.a "Loppan"

Lite banal underhållning kan aldrig skada...

Faktiskt kan det vara riktigt trevligt i lämpligt sällskap. Gick på Mamma Mia med moder, syster och dotter. Jag är ingen musikalmänniska, men uppväxt på 70talet som jag är, så kommer jag alltid att ha ABBA i blodet. Det funkade ok ikväll. Kunde inte låta bli att sjunga med, skratta och bli lite tårögd, känslomänniska som jag är...

Bjöd på ett glas rött efter bion, har inte setat ute många kvällar i sommar. Det visar sig att min veranda invaderas efter mörkrets inbrott...

Lilla svarta
Mördarsnigel

Jag säger mig vara djurvän, men syrran lyckades fånga mig nä jag gör onda ting... Som tur är så fick hon inte med själva ingreppet!
Snailhunting!

Solenergi

Det måste vara solen som fyller mig med sådan energi. Eller kan det vara allt positivt jag fått från min omgivning de senaste två veckorna... Jag känner att jag kommer att klara alla höstens utmaningar tack vare all härlig feedback jag fått! Det är fantastiskt. Tack för det, nära och avlägsna vänner!

Willeman
Min kärlek till denne lille parvel ger mig också energi. Nu börjar också han kunna ge kärlek tillbaka, han är så oerhört medveten och aktiv. Han älskar att prata och leka med sin mormor och jag bara tackar och tar emot!


Näring ger också energi förstås...
Jag lever inte på kärlek bara, behöver lite mat också förstås. Härligt med alla färska råvaror som börjar finnas i affärerna. Ska nog ta en tur till något självplock endera dagen, färsk majs, ärtor och morötter direkt ur landet är inte helt fel!

Lycklig, bloggen!

Fast lite tomt och ödsligt känns det efter att ha längtat så länge efter en sak.

I fredags styrde vi kosan till goda vänner strax utanför Göteborg. Lördagen innebar uppvärmning på altanen, sol och sangria, ett måste inför en hårdrockskonsert för medelålders brudar...

Vår underbare värd fixar middag åt oss, sedan knallar vi till busshållplatsen. När vi stiger av i stan är det bara att haka på lämmeltåget. Alla ska till Nya Ullevi! Så underbart med denna tropiska värme, jag njuter för fulla drag! Sippar byxljummet rödvin ur pet-colaflaska och tittar på alla glada människor.

Hittar vår entré och kliver på. Hittar vår spot i arenan, det är första gången för mig, jag hisnar lite när jag kikar ut över anläggningen. Skiter i förband, vi är törstiga. En timme står vi i kö för cider och Djungelvrål. Det är värt det!

Glada flickor har hittat hem...

Letar upp våra platser. Nu går vågen varv på varv, vår del av anläggningen riktigt kokar av spänd förväntan. Jag klarar bara av att sitta och ta in en lång stund. Det är väldigt mäktigt.

För konserten saknar jag ord! Det är det bästa jag upplevt. Helheten; värmen, publiken, Iron Maiden, syrran och vänninan, allt gör det så fantastiskt underbart roligt! Vi dansar och sjunger i 30-gradig värme. Vi mår perfekt, bandet är perfekt, det enda som stör lite är att ljudet är lite rassligt. Men vad kan man begära?
Mäktigt - ryser...

Den ende Bruce!

Två timmar i extas - kan inte låta bli att fälla en tår när det tar slut. Pedagogiskt nog spelar dom "Always look on the bright side of life"-låten i högtalarna när vi knallar ut. Har dom varit med förr tro?

Köar för t-shirts, trångt, svettigt och mysigt, sedan knallar vi ner till Nils Eriksson-terminalen och slår oss in på nattbussen. Vi kom med, men två tredjedelar fick vänta på nästa!

Vilken kväll!

Nu du! Dopp i salta böljor! Äntligen!

Halsont till trots. Nu är jag trött på dypölar, jag vill ha salta, friska vågor idag! Vi styr kosan genom Örje och Halden, åker genom otroligt vackra landskap och bara njuter av väder, vyer och vetskapen att snart så...

När vi glider över bron i Svinesund och jag ser fjorden så är jag så abstinent att jag känner att Strömstad kvittar totalt. TA MIG TILL HAVET NU!

Högersväng och en mil tillbaka till köpcentret Lundby. Lunch på värdshus, knycker en jättebra karta. Vi far till förstabästa strand, bara några kilometer bort. Det visar sig vara en lyckoträff! Ganska mycket folk, men helt ok!

Nu är jag vid havet!

Solar och badar i några timmar. Ligger på gräset precis bredvid en vägren. Myror stora som hundvalpar antastar mig hela tiden, men det är det väl värt!

Lågt vattenstånd, inget fotbad från bryggan!

På vägen hem tittade vi in på Fredrikstens fästning i Halden. Jag älskar hänförande utsikt från höga höjder. Ibland får jag tvångstankar...kanske att jag skulle kunna flyga... Vackra vyer i alla väderstreck, historiens vingslag riktigt viner över huvudet på mig. Kanske jag är en reinkarnerad adelsman som red sin klippare i striderna där när 1600-talet gick mot sitt slut...



Kontentan av min dag är att när jag blir stor ska jag antingen ha en liiiten vit stuga vid havet i Bohuslän, eller så ska jag bo på toppen av en fästning. Kanske att det förstnämnda är det mest troliga!

Bloggen, jag har paddlat!

Idag började jag passet på landet med lite mer dy-skyfflande. Sjön blommar, så inne vid land låg sörjan brun med illgröna inslag. Gårdagens arbete känns i armar och rygg, så jag orkar bara en stund. Sven röjer med trimmern, ger upp när han stöter på ett nytt jordgetingbo! I stället släpar han ner kanoten till vårt sörjiga vattenbryn. Spännande, ska vi verkligen ta oss ut från vår egen "strand"? Fem meter ut på sjön tar det stopp. Vi försöker trycka oss ut med hjälp av de stolpar som fortarande står kvar från vår 30 meter långa spång (det var tider det, då tog vi oss ut med både eka och kanot...). Fungerar inget vidare, Sven får hoppa i och knuffa på. ÄNTLIGEN, öppen sjö! Vi paddlar västra sidan och beundrar alla fina ställen och avundas folk som har både klipphällar och sandstrand... Vi avslutar med att hoppa iland på vår egen lilla ö, DÄR har vi klippor i allafall, vi ligger och pustar en stund på de varma hällarna, ger upp när det börjar stänka lite regn från den grå himlen.

Hem och fixa bondomelett, till efterrätt gör vi kladdkaka med grädde och hallonsås gjord på våra färska hallon. Gott!

Till Rackstad i kvällningen, ösregn, åskväder i faggorna. Ridkompisen Julia hänger med och vi väntar en halvtimme för att det värsta regnet ska gå över. Sedan en timmes ridtur utan en enda droppe. Däremot visar termometern bara 14 grader på stallbacken, jag är djupfryst och får höstliga vibbar!

Over and out!

Kära bloggen, jag är trött!

Idag har vi arbetat hårt ute på landet. Soligt och fint, ganska friska vindar. Jag kände att nu vill jag kunna lägga i kanoten från vår tomt. Problem: ett antal kubikmeter med dy och vassrötter gör att vi inte når öppet vatten. Dessutom har isen lagt beslag på den spång vi byggde för ett antal år sedan. Jag började skyffla dy med en liten ogräshacka. Då kom Sven till min hjälp!


Vem behöver redskap när man har två händer?

Efter ett antal timmar lyckades vi baxa upp cirka 10 kvadratmeter dy/vassrötter/mattorsombeståravbådadera. Otroligt slitsamt. Eftersom jag är rädd för vatten där jag inte ser botten fick jag hålla mig på land och göra de tunga lyften ovan vattenytan! Det kändes i ryggen vill jag lova!


Skåden vattenspegeln!

Efter så mycket slit är jag verkligen värd lite vila, med fötterna högt, för att ens kunna gå till hallonsnåren! När jag återhämtat mig lite så plockade Sven och jag ungefär 4 liter hallon till! Underbart!


En välbehövlig paus, Sven är ihärdig!

Hoppas vädret sköter sig imorgon, för då ska kanoten i!

Hej så länge!

Kära blogg!

Idag har det varit hektiskt och spännande! En tur till Säffle blev väldigt lyckad. Jag tror att det är hemligt eftersom det har med ett av mina barn att göra och körkort... ooops, har jag sagt för mycket nu???


Söta Sven vid slussen i Säffle

Sedan tog vi en tur till landet i Västra Sund (ja, eller strandtomten då...). Där plockade jag nästan 4 liter, söta, solmogna underbart doftande vildhallon, stora som björnbär! Med stor respekt gör man lovar runt det fruktade jordgetingboet, varav tre ilskna invånare häromdagen stack sina gaddar i min stackars sambo!


Rött guld!

Efter det gick jag ett varv med min avbrutna lie och - hör och häpna - hittade den andra, hela lien! Spännande tyckte jag, eftersom jag börjar få in snitsen med den avbrutna. Hur skulle det nu vara att slå med en riktig? Helt plötsligt gick det som en dans, lien skötte nästan jobbet självt! Jag är stolt och glad att kunna tillkännagöra att 2008 är sommaren då jag lärde mig att slå med lie! Nu är jag rustad för alla eventualiteter!

Turen till pållen blev kort och intensiv i kvällningen, för min älskade Wille mms:ade och frågade om jag ville komma och leka. Det kan man inte motstå! I en hel timme höll vi på och bytte skallror och bitringar, sprattlade, fnissade och babblade. Han är så alert och med på noterna så det är inte klokt!


Wille gillar sin mormor ändå!

Ännu en fantastisk semesterdag. Till vi hörs igen!

Hej bloggen!

Det var längesedan! Hinner inte annat än att njuta av min semester. Det är jätteskönt. Jag har haft en vecka nu och har nästan tre hela veckor kvar. Ofattbar lyx!

Idag har vi haft skattjakt. Min sambos plånbok var spårlöst borta - inte helt ovanligt om jag ska vara sanningsenlig. Vi har åkt cirka tre mil, städat hela huset och lyft på både kuddar, skräp, stenar, ved, mattor och så vidare. När han satt på banken och precis skulle spärra kreditkorten hittade jag det! Under sängen, där vi tittat både en och femtio gånger. Precis när jag ringde till honom skulle bankpersonen börja knappa in spärrkommandona på datorn. PUH! Jag ska få hittelön - undrar vad det kan vara!

Förutom plånbok har jag också hittat mera kantareller idag. Vid vår sjötomt. Jag haffade dom precis innan sniglarna skulle börja gnaga i sig dom. Haha!

Kära nån då

Hux flux, tar livet i allafall en ny vändning. Någon annans olycka är min tillfälliga lycka. Jag får jobba heltid året ut, med något jag aldrig gjort tidigare, det ska bli roligt! Arbetsdagen har inneburit ganska stor press på mig, dessutom sätter jag mina nuvarande kollegor lite på pottkanten, men jag måste tänka på mig själv! Hoppas allt löser sig bara.

Trött efter jobbet, tupplur på solsängen med marsvin som sällskap och ackompanjerad av sambons arbete med att fräsa in lås i verandadörren. Det störde inte alls!

Stärkt av luren blev barnbarnsnöden enorm! Fick ok av min dotter att hälsa på en sväng! Wille kan charma livet ur vilken kvinna som helst med sin skrattgrop, skeva leende och knallblå ögon. Idag har han lärt sig ett nytt skorrande ljud som han kör i alla tonlägen och på både in- och utandning! Jag får äran att bada honom medan lilla mor har foto-session med en blond mohawk med tattoos, piercingar och pins både här och där. Hon är jättesöt och har en kort klänning med tyll under och livsfarliga skyhöga lackpumps. Dom är för söta. Jag fokuserar på lillkillen och kan efter ungefär en timme natta nybadad och alldeles underbar liten pojke.

Ut på landet för lite socialt umgänge med min fina pålle. Nu är det läggdax!

Sommarrusig

Mitt liv är som en yster unghäst på grönbete. För det mesta är det lugnt på ytan, tillvaron är som den ska, trygghet, behovstillfredsställelse, valmöjligheter. Men så händer något. Något som oroar, retar, irriterar, stimulerar, attraherar. Allt far runt några varv i ystert fyrsprång, leran skvätter och grästorvorna sprutar. Sen stillnar allt. Återgår till det som var innan. Tillvaron är som den ska, till nästa gång. Nästa gång kanske det är på allvar. På riktigt. Nästa gång kanske det är dags. Nästa gång...

När man minst anar det...

En impulsiv handling från min sida leder till respons från mottagaren. Vi ska träffas, vart detta kan leda vet ingen. Förhoppningsvis klarar jag pressen, motsvarar förväntningarna och kan lära massor under en period framöver. Jag är livrädd och smickrad!

Jag tiger som en mussla, kommer här ingen fortsättning på mitt kryptiska budskap så innebär det att jag inte klarade den...pressen.

Caramba!

Vad är väl underbarare än en helg i maj med medelhavsklimat! Inget! Skulle aldrig välja att resa bort nu. Inte ens lite molntussar eller regnskurar avskräcker.

Förra helgen avverkade mor och jag Värmlands hjärta, som består av sex konstnärer som bjuder på visningar "hemma" hos sig. Så osofistikerad som jag är tycker jag att den var lite trist, undantaget två av ställena. Vildhjärtas alster går rätt in i hjärtat på mig och många andra. Sen var det en konstnär i Boda, som jag inte kommer ihåg namnet på. Hon fotar vissnande blommor och ger dem nytt liv och en själ genom att måla små figurer i. Lite John Bauerkänsla, fast väldigt pastelligt och färgglatt. Låter det banalt? Sån är jag! Så bara!

Kommer att bli granne med storflickan och hennes lilla familj, jag är lite kluven, tror hon behöver distans till oss för att fortsätta växa och utvecklas. Men vi ger det en chans. Roligt att ha dem på gården, underlättar för henne eftersom pappa Johan jobbar i Oslo.

Jag har en dryg månad kvar på mitt jobb, och jag måste säga att så intensivt som det är nu har det inte varit på hela tiden innan! Det är så roligt och utmanande varje dag! Vill mer! Vi får väl se.

Nu ska jag gå och smörja min vinröda näsa en gång till...

Det bor en snigel...

på mitt hus. Han har sitt bo på min verandadörr. Han vimsar runt där en liten stund och slår sig till ro för att sova. Efter jobbet går jag direkt till altandörren för att hälsa på honom. Han är borta. Jag går ut på altanen och där är han. Han strävar den evigt långa sträckan mot blomrabatten och mina flox. De smakar säkert gott, bara de börjar växa.

Såna underliga små saker gör mig alldeles lycklig - och visst är han vacker?

Wilhelm har åkt till Oslo med mamma och moster, lilla klimpen. Själv har jag varit på landet och agerat lite mellanmål! Mygg, mygg och åter mygg. Skönt med kortvecka, nu kom jag på att jag måste gå in på hemsidan och lägga in våra öppettider, nån ordning får det väl vara!

I am a Canna What Flower Are You?

"You stand up for what you believe in, even if it gets in the way of what other people think. You are proud of yourself and your accomplishments and you enjoy letting people know that."

Veckorapport från min lilla värld - någon?

Kontrollerade att färgen torkade ok på min nymålade glasveranda i morse. Konstaterar samtidigt att pippifåglarna håller vårkonsert i min trädgård, det riktigt vibrerar i luften. Och min veranda blir så ljus och vacker - tack min lilltös för att du hjälper mig att måla!

Veckans insats: Jag har insett mitt ansvar och hjälpt både Ingvar (Ikea) och Landstinget att utveckla sin verksamhet. Mig kostade det totalt en kvart kanske - det var det värt! Och tack för kaffe och bulle Ingvar! Det satt fint!

Veckans lågvatten: Lilla Engla som hittats nedgrävd och den sjuke jävel som erkänt vad han gjort. Hur faen funkar folk? Beats me!

Veckans högsta högvatten: 1,5 timme Gasolin' alldeles nyss - varav jag missade den första. Suger i mig de sista 30 minuterna och jag blir alldeles varm och lycklig. Fy i helvete vad dom är (var) bra!

Kommande veckas absoluta måste: Torsdag den 17 fyller han sin första månad, min lille Wilhelm. En giltig ursäkrt för att skämma bort både barn och barnbarn väl? Underverket är det absolut vackraste jag någonsin sett. Och helt plötsligt så förstår jag äntligen meningen med det hela! DET är stort det!

Klart slut!

Harmoni

Jag har vågat - och lyckats utan att falla hårt! Resultat: Att våga tro på mig själv och gå vidare till nästa nivå - vi närmar oss!

För tillfället känns det som om jag och mina nära och kära är inne i ett positivt flöde. Sonen har sin flickvän och sin epatraktor, mellantösen har extraknäck och bra pojkvän. Storflickan har blivit vuxen, en helt fantastisk mamma bodde i henne!

I mitt yrkesliv så får jag den ena roliga utmaningen efter den andra. Jag har äntligen fått lov att ingå i en ledningsgrupp som kommunikationsansvarig. Dessutom har jag träffat en fantastiskt intressant person i en ledande position på en stor industri i Värmland. Han har mycket att lära mig - och jag suger åt mig som en törstig planta.

Tillvaron ser dock till att det råder balans. Allt är inte bara harmoni. En god vän och fantastisk människa har lämnat livet på jorden på grund av en hemsk muskelsjukdom. Han fattas många av oss.

Wilhelm har anlänt!

Nästan 4 kg tung kom han till världen med kejsarsnitt klockan 13. Jag är en lycklig, stolt och lättad mormor!

Barn = tortyr!

Först går man igenom helvetets alla plågor (sanning med modifikation) för att få dem. Sedan plågar dom livet ur en eftersom man under resten av sitt liv vill veta att de har det bra! Mitt i där nånstans skaffar de sig egna barn. Där är jag nu. Jag går i väntans tider på mitt första barnbarn. DET är tortyr!

Berg och dalbana...

Hemma efter en lååååång vecka! Allt och inget händer, precis som vanligt. Storflickan, hon med bäbismagen har förlorat ett av sina husdjur - snabbt och skoningslöst, precis som livet självt bestämmer.

Jag har upplevt en fantastisk teaterföreställning - om att flytta till ett främmande land, att försöka förstå den nya kulturen och fortfarande finna mening och sammanhang i den egna. Så spännande och så fin föreställning - jag rekommenderar Electra Show varmt till alla som inte sett den!

Nu har jag precis kommit hem efter en helkväll (mot alla odds - ont i huvudet och på dåligt humör...) tillsammans med arbetskamrater och före detta chef som numera njuter av pension. En helt underbar kväll med god mat, många skratt och en härlig gemenskap. Det kan jag leva på länge.

Hejdå-kramen jag fick av x-chefen innan jag drog hem över stan (10 minusgrader och klänning gjorde att den gick jävligt snabbt!) kommer jag att minnas länge. Han är en man som gjort intryck på mig och många andra - för alltid.

Kvällens behållning i stort är mina härliga arbetskamrater - gnäggande Gunsan och lilla Po, som är så söta och snälla, för att nämna några. Stackars Snygg-Kent, han råkade bli föremål för många skratt.

Nu räcker det för idag - klockan 14 imorgon har jag date med det vackraste jag vet - en fyrfoting med lång man och underbart vackra, bruna ögon. Innan dess ska jag ligga på armen i cirka 1,5 timme hos det bästa jag har - min alldeles egna! Jag är en lycklig flicka jag! Natti!

Evighetscykeln

Fredagseftermiddagen på jobbet innebar samma förväntan inför helgen som vanligt. Tänk att det alltid känns lika härligt, nästan pirrigt. Ungefär samma känsla som när jag var ung och singel och allt eller inget kunde hända under en helg! Trots att jag vet att den ena helgen är den andra lik nuförtiden.

Något som bidrog till känslan var att jag såg fram emot att Hjälp! äntligen börjar igen. Till min förfäran upptäcker jag att Robert Gustavssons Papadopoulos inte jobbar hos psykolog Jeanette längre. Hur ska det bli nu då? Stor besvikelse!

Lördagen, förmiddag hos pållen, sedan städ och matlagning. Bara jag och sambon i huset - skönt. Pustar ut i soffan och slötittar på teve, sneglar ut genom fönstret emellanåt och ser alla typer av snöfall lösa av varandra. Lovikavantar såväl som hagel - märkligt. Rätt vad det är börjar solen lysa och himlen blir vårlikt blå - ännu märklgare!

Imorgon firar min älskling födelsedag. Han blir några och förti, 22 stycken har jag haft lyckan att få dela med honom och jag hoppas att det blir många, många, många till! Grattis mitt hjärta!

Sen är det måndag igen...

Snöglopp och lycka!

Tycker precis att jag lärt mig att hantera mina tre arbetsgivare. Tycker att det enda gnisslet i maskineriet är att jag inte får jobba heltid.

Enda lyxen med deltid är flexibiliteten. Idag gled jag in på jobbet lagom till lunch, hade haft en händelserik förmiddag hos pållen, men det är en helt annan historia. Som sagt var så har jag börjat få lite flyt när det gäller hanterandet av uppdragsgivarna. Pysslade lite åt två av dem, innan jag lämnade den arbetsplatsen för att lösa av på den tredje.

Framåt eftermiddagsfika glider tre av mina kollegor förbi och undrar försynt om jag fått något fika ännu. DET har dessa herrar aldrig brytt sig om att fråga förut, så givetvis anar jag att något är på gång. Följer lydigt med, tar emot en kopp kaffe (yack!), vill göra gott intryck, så jag tackar och läppjar.

Den daten, med dessa tre herrar resulterar i ytterligare en arbetsgivare och äntligen FULL TJÄNST! Lyckas inte få i mig mycket kaffe utan avslutar med att hälla ut det över mig och golvet.

Från och med nästa vecka har jag heltidsjobb! Jag är glad, och några kronor rikare från och med nästa löning! Det kan en hästägande blivande mormor som jag behöva!

Grattis på mig!

Rättvist?

Saker ställs på sin spets. En av mina ungar anklagas för olämpliga åsikter i skolan. En lärare och en fritidsledare hävdar bestämt att barnet sympatiserar med främlingfientliga grupper. Barnet hävdar raka motsatsen, många av vännerna är av olika nationaliteter, ingenting som ungarna lägger vikt vid. Ett av bevisen för barnets åsikter är en jacktyp som de flesta bonn-ungar bär, tillsammans med träskor och keps och inte Doc Martens kängor. Ett annat är - Eddie Meduza - som också jag tyckte var rolig för hundra år sen!

Nu har min ljuvliga tonåring hört att lärare förtalar barnet och vänkretsen inför andra skolkamrater. Och vi, barnets föräldrar har inte hört någonting.

Hur drar man gränserna? Barnet tycker att svenska flaggan är fin. Det är inte ok. Det hade det varit om det rörde sig om landskamper i fotboll, hockey, skidåk eller något annat sammanhang där det är ok att vara patriotisk. Nu tycker ungen att det svenska är bra, men betyder det att mitt barn ser ner på andra? Jag vet att det ingår barn av många nationaliteter i vänkretsen, ingen rädsla för det främmande här inte. Kan man inte tycka om både ock?

Barnet tycker att vikingar och vikingatiden är lite spännande. Ett intresse som delas av mig. Är det fel att vara intresserad av den egna historien och myterna? Andra länder har ju liknande historier och myter. Har t ex grekerna dåligt samvete för att de intresserar sig för den grekiska mytologin? Varför betyder det att det andra är fel, bara för att jag är intresserad av mitt eget?

Hur känsligt kan det bli egentligen? Vem är det som är trångsynt? Hur kan man rentvå ungen från det här ryktet, utan att bli en överbeskyddande, rasistisk mamma?

I morgon måste jag ringa till skolan och fråga. Det känns jobbigt, för det kan bli så himla fel.

Jag gillar inte öl!

Vem ska jag nu bjuda på bakfyllefrukost och röka cigarr med?

Min goda vän, hyresgäst/granne och f.d. arbetskamrat har flyttat. Fast vi inte umgicks varje dag känns det så tomt. Vi har bara känt varandra i två år, men har hunnit gå igenom mycket tillsammans. På en altruistisk nivå är jag glad för hennes skull, hon kommer ifrån en idiotisk arbetsgivare (vi hade samma tills för 10 månader sedan) och tycker egentligen om att bryta upp och bygga upp nytt. Egoistiska Bea vill att allt ska vara sig likt, "Jävla bohemer" kallade jag henne och sambon surt när jag insåg att det bara var dagar kvar tills de skulle lämna byn. Haha, förlåt mig för det! Det kom direkt från hjärtat...

I morse hittade jag mina hörlurar till mp3:n. Jag har fyllt skallen med mina favoritröster medans jag lagat mat och städat. Om min musiksmak kan man väl säga är minst sagt spretig och en anning schizofren. Kolla vilka artister jag har i min spellista:

Aerosmith, Metallica, Laleh, Amy Winehouse, Håkan Hellström, Cornelis, Möra Per, Queen, Bowie, Pink, Red Hot Chilipeppers, Robbie W, Teddybears Sthlm, Lundell bland annat! Det är röster som gör mig glad, sorgsen, busig, fräck, sexig, pigg, lycklig, kaxig...

Dessutom fick jag glölmma hur övergiven jag egentligen är...

Vaddå X?

Året 2007 är X! Jag tycker helgerna är lite jobbiga - orkar inte tänka på orsaken, men de gör mig lite deppig och jag blir lättad när året är nytt och fräscht! Nu är det vår snart och då mår jag BRA! Jättebra!

Höjdpunkten under helgen var givetvis nyårsafton - hälsosamt med lite blöta fester every now and then - men inte för ofta! Roligt, med alla mina favoritingredienser; favoritsambosar, fyrverkerier, torr champagne och Lenas underbara chokladtårta efter en god middag. Underbart!

Min söta x-jobbarkompis packar ihop bohaget, katter och gubben för att dra vidare mot nya mål - Uppsala nästa. Gammal och vis som jag är så vet jag att vår relation aldrig kommer att bli sig lik. Saker förändras inte utan allt är ständigt nytt. Och det nya för mig är ett liv utan Johannan. Kommer att sakna henne mycket - en gång i tiden uppfattades vi ju som EN person...

En X-utmaning från Tommy, mitt favoritband, i mitt fall på bokstaven x innebär nog att jag måste ignorera den... Kommer inte på något annat än X-Models - och trots att jag är 80-talsfreak så tycker jag att dom är hysteriskt tragiska och dåliga! Jaja, kanske funderar lite till och hittar något skitbra på X.

Näe, räcker för nu. Ska släcka stearinljusen, lägga in ved i vedspisen krypa i säng och läsa ut boken.