Lite matt...

Försökte att få tiden att gå lite långsamt. Det blev precis tvärt om.

Härlig träff med mina vackra, kloka och roliga väninnor. Mitt hjärta blir stort och varmt och min lycka är total. Men fram på nattkröken, i min ljusa, fridfulla, harmoniska våning byts lyckan mot sorg. Min nattgäst och vän är djupt olycklig och berättar saker jag inte kunnat drömma om. Försöker att lyssna och förstå, utan att vara förnumstig och komma med lösningar och svar. Jag tror att det var det som behövdes.

Sover lätt i några timmar. Sedan en hektisk dag utan mat och vila. Hem och förbereder mig för mera vänner. Kvällen blir intensiv och ganska kort, tyvärr i blötaste laget, igen! Varför blir det så? Jag börjar tro att mitt sällskap har dåligt inflytande över mig. Måste lära mig säga nej. Sitter här med ett leende på läpparna och blir varm i hjärtat igen. Ni är för sköna! Allihopa!