Att ta farväl av maj

Det känns lite vemodigt. Tycker så mycket om henne! Hon har varit kylig och blåsig, men de sista tre dagarna helt fantastiska.

Det blir en storslagen final, för min del. För första gången på över 20 år har jag åkt mc. Jaja, utöver sonens cross och fyrhjuling då. Det blev nästan 25 mil, på ett stort orange monster och med armarna runt min älskling. Kan man vinka adjö till månaden maj på ett bättre sätt. Jag önskar att resten av sommaren får värma mig på samma sätt.

Idag är det mors dag. Har uppvaktat min egnaste med vin och choklad. Vad annars ska en söt liten mamma ha? Lovade att hjälpa henne göra slut på godsakerna, och det gör jag så gärna! Har fått kramar och pussar av mina flickor och en lång kärleksförklaring via sms från min 17-årige kille.

Nu måste jag pusta lite, 25 mil känns i kroppen vill jag lova!

Att återuppta kontakter

Blir alltmer Facebook-beroende. Har äntligen förstått mig på hur man hittar både gamla och nya vänner här. I det sista har jag hittat mina gamla kursare från univesitetet och det är jag så glad och tacksam för. Nu ska jag bara se till att få en träff med dem!

Min söta i Uppsala håller mig uppdaterad om livet där. Jag saknar henne varje dag som går och kommer aldrig att komma över hennes "svek"... Fast jag svek henne först, när jag tänker närmare efter.

Något som glädjer mig mest är den vänförfrågan jag fick i går. Från någon som känt sig sviken av mig och varit otroligt arg. Jag har velat fråga länge, men är glad att jag hade is i magen!

Nu väntar jag på min käre vän, det blir nog en blåsig men klar och ganska sen kvällspromenad. Ljuvliga tid.

Hägg och syren

Blommar samtidigt nu. Med snuvig näsa har jag svårt att njuta av alla underbara dofter. Försöker njuta med ögonen istället, men det blir inte riktigt samma sak.

Helgen har varit bra, jag har kommit på fötter och började röra på mig utomhus igår för första gången på en vecka. Dryg vårförkylning!

Satt faktiskt framför teven hos vänner och försökte koncentrera mig på hela melodifestivalen. Det är första gången för mig på säkert 30 år. Vännerna är intresserade och insatta, men har samtidigt en makalös humor och distans till hela cirkusen. Att skratta och analysera sig igenom festivalen gjorde att det var uthärdligt. Att äta och dricka gott gjorde kvällen. Charmig norrman tog hem segern.

Dagen har gått i lättjans tecken, det är jag så bra på. Lång lunch på Sunday med T innan systers kalas i kvällningen. Alltid härligt att träffa mina. Kram och puss av junior innan han åkte till sin skola kan jag leva på länge. Snuvig Wille i högform, upphör aldrig att fascineras över energin som bor i hans lilla kropp! ALLT ska utforskas! Allt!

Väntar på min K nu. Vi tar nog en lugn, flunsavänlig promenad i solnedgången. Kanske snuvan lättar lite så jag kan få snosa på det som blommar.

Puttrar och gror

Min envisa förkylning!

Inatt höll både den och koltrasten mig vaken. Det krävdes någon meter snytpapper, knäckebröd och ost och ett kapitel i boken för att jag sen skulle kunna somna om.

Om ett och ett halvt dygn kommer raring till Sverige igen. Längtar!

Miserabel, vill inte men så är det

Idag går det inte längre. Ryggen varnade för förkylning och idag sitter den som en smäck. Jag får väl acceptera den given och göra det bästa möjliga. Som att ligga på soffan, titta på såpor, äta glass och snyta mig.

Undrar hur det är i Tyskland jag.

Att bli lugnad när man är orolig

Nu är det hans tur att vara vilse. Vi har alla haft våra perser under det senaste halvåret, efter kriser och uppbrott. Nu har han trillat igenom, min lille. Det är tråkigt och gör ont, att inte veta hur man kan hjälpa. Ett möte med en vuxen person i hans närmste omgivning gjorde otroligt gott. Att få veta att min lille förstår att det är viktigt att prata. Han har tagit initiativ. Tagit kontakt. Vill försöka få hjälp. Jag då? Vad kan jag göra? Ingenting just nu, känns det som, bara förvissa honom om min kärlek.

Idag gör min kropp ont. Så ont att jag tänkt begära time out. Glad att jag inte gjorde det. Att jag bet ihop, lindrade smärtan och gjorde det jag visste jag skulle må bra av. Två- och fyrbenta goda vänner gör så gott. Det behöver jag, i synnerhet idag, när kroppen gör ont och min älskling sitter på ett flygplan på väg alldeles för långt bort! Är låg, men inte på botten. Tack och lov för det.

Att njuta av våren

Det är att vandra på steniga stigar med allra käresta. Det är att sakta följa sin fotograferande kamrat bland mossa och blåbärsris, att förundras över nyvaken citronfjärils lyskraft mot döda grenar och grodornas lek i tjärnen. Att ropa utan ord i skogen med ettårig barnbarnspojke. Att sippa vin i solnedgången på matta av nyklippt gräs. Dansa första dansen med den jag tycker om. Trampa uppför branta backar och hisna av vinden i ansiktet när det bär av utför. Att ligga på rygg under storbjörken och känna solen värma hjässan. Älskar den här tiden innerligt! Den påminner mig om livet.

Maj

Härliga helger måste ta slut någon gång. Tyvärr. Har haft en alldeles underbar, avslutad med utedag med min Willekille och Raring. Sedan grillat hos Willemamman. Promenad på lite cykelstumma ben på det och nu final i tevesoffan och uppstart på ny vecka. Den kan bli spännande, har lite saker att ta tag i på jobbet.