Att bara få!

Tänk! Wille är hos K och mig, dan före dopparedan! Vaknar hos mig på julafton! Vilken lycka! Min raraste, underbaraste, älskade karl gör ett så fint fotoalbum, med alla djuren på broder Stefans gård! Och Willekille i traktorn. Vilken lyckad julklapp åt liten kille.

Att inta ett nytt läge

Då är jag på plats. I den näst minsta lya jag någonsin haft. Rekordet är på 34 kvadrat, nu har jag 47, och jag ryms fint! Får klara mig utan lilla fröken ADSL-modem i ett par veckor, men det ska väl gå bra.

Att dyka upp igen

Som gumman i lådan. Har som vanligt fullt sjå att hinna. Större delen av min tillvaro spenderar jag ju på jobbet, som de flesta andra. Glad och tacksam för att jag har ett, dessutom händer det spännande saker och jag får förtroenden jag aldrig tror att jag skulle få.

Min fria tid försöker jag ägna åt sånt som är viktigt för mig. Viss obalans har rått en tid, men jag märker att den börjar rätta till sig. Förmodligen för att jag börjar vänja mig vid min nya tillvaro. Barn, barnbarn, kärlek, släkt och vänner. I nämnd ordning. Slutligen har jag blivit med häst igen. Den utlånade verkar ha kommit "hem" till mig igen. Tyvärr straffade han ut sig hos den tilltänkta, vilket gör mig oändligt ledsen. Jag hoppas att det är olyckliga omständigheter som orsakat det hela och att han är sitt vanliga glada jag igen, bara han får den struktur i tillvaron han är van vid. Vi får väl se.

Slutet på november kommer att innebära uppbrott och förändring för andra gången på drygt ett år. Nu försöker jag medvetet anpassa mitt leverne så att jag har lite mer koll. Sedan får vi se hur framtiden ter sig. Har drömmar och planer som behöver lite tid för att mogna. Det får gärna ta tid, men inte hur lång som helst.

Nu börjar min långa arbetsdag lida mot sitt slut. Jag ska hem och koppla av några timmar innan det är dags igen.

Snart!

Att sakna ord

Gör ont. Gör också illa.

Florida dreamin'

Slutdrömt. Dags att agera! Nån som hänger på? :)

Att ha en bra kväll, fast något saknas

Raring lämnar byn för jobb i Östersund. Det är långt borta. Väldigt långt!

Ikväll tänker jag gå på bio. Får ett intressant samtal precis innan jag går hem från jobbet. Någon vill komma och titta på min lägenhet i morgon. Jag får bråttom hem för att plocka i ordning lite. Vill så gärna att det löser sig smidigt, så jag fort kan få flytta in i den lilla lilla lilla tvåan som står tom och väntar på mig mitt i byn.

Ska visa lägenheten efter jobb och före kurs i morgon. Därefter har jag ett uppdrag. Svamprensning. Dessutom vill jag att min raring ska få komma hem till en lägenhet som inte är tom och mörk. Innerst inne så vill jag bara att han ska komma hem! Egoist som jag är. Och kär!

Att få vara lycklig

Vaknar nöjd idag, har sovit 10 timmar och har en helt underbar gårdag att se tillbaka på.

Börjar den med presentshopping inför aftonens bröllopsfest i J-fors. En snabb avstickare till skogen blir i det närmaste en chockartad upplevelse.



Raring och jag försöker orientera oss till sensommarens trumpetsvampsställe. Traktorspåren lite längre ner ser intressanta ut, säger han. Och helt plötsligt så är de där! Överallt, gigantiska och jättemånga! Vi plockar en varsin jacka proppfull och bestämmer oss för att komma tillbaka i morgon. Åker hem och gör världens godaste soppa, på de färska, orange-bruna godingarna.

På eftermiddagen är det äntligen kalas för att fira Ann-Charlotte och Einars giftermål. Äter och dricker gott. När bandet börjar spela är vi i fin form! Jag får dansa med mina vackra döttrar och deras kusiner. Sonen och hans flicka släpper också loss på dansgolvet... t.o.m. X och hans bror hakar på. Det är så roligt.



Två av mina älsklingar ställer upp för en porträttbild! Mina knasbollar...

Tyvärr mår jag inte så bra, ringer efter raring alldeles för tidig. Idag är jag glad för det, nu är jag utvilad och redo för en skön söndag i skogen. Vi ska hämta resten av svampen så den slipper stå och vara kall om fossingarna...

Nu!

Att räkna tid

Ytterligare ett spännande år har kommit och gått, enligt Bea-tideräkningen. Det är roligt att ha en blogg där jag kan resa bakåt i tiden. Såhär hade jag det då:
Bea-tidernas begynnelse
Samma helg ett år senare ser helt annorlunda ut. Då befinner jag mig i en lånad stuga, långt ute på landet. Sjö, skog och himmel är närmaste grannar. Tiden delar jag med min älskling. Tid som går alldeles för fort. Varför är det alltid så?

Att ta emot en gåva

En liten handling kan betyda så mycket. En kärleksfull gest som säger mer än tusen ord. Inser hur lyckligt lottad jag är som slog in på den stig jag gjort. Jag vandrar den med tillförsikt framåt. Och jag behöver inte göra det ensam.

Att få chansen

Tillbringat onsdag till söndag i min svenska favoritstad. På Bokmässan i Göteborg. Det är bland det roligaste jag gjort. Förutom att jobba några riktigt intensiva pass så tar jag in. Tittar på människor. En del böcker. Att representera Värmland i en monter ger mig ett annat perspektiv på hela spektaklet. Hur profilerar vi oss? Individen och kollektivet.

Finland


Värmländska viktigheter: kulturutbudet på vepan och kaffestunden


Skånsk ordkonstnär


En damernas gunstling

Att reda sig

Timmar blir till dagar som gjort att nästan ett år har gått. Ett år sen jag ändrade mina villkor i livet. Tog ett handlöst språng rätt ut i det okända. Jag föll, men inte så länge. Lyckades landa i en trygg och underbar famn, som jag vill stanna i länge. Fast det var inte min mening att det skulle bli så, men så blev det.

Har fjärilar i magen de här dagarna. På onsdag styr en av mina bästa vänner och jag kosan söderut. Målet är Göteborg och Bok- och biblioteksmässan. Han och jag ska jobba i Värmlandsmontern, jag ser så fram emot det!

När jag kommer hem igen har jag en hel del att ta tag i. Mitt liv ser ut att ändra riktning än en gång och jag måste anstränga mig för att göra det bästa av det. Återigen en väldig massa förändring måste till, motståndet är stort, men jag måste reda ut det. Men först: Göteborg, snart är jag på plats, mitt i och synnerligen delaktig. Lycka!

Att reda ut trassel

Jag vill vara med överallt! Hjälpte S att röja upp i vindsvåningen när takkupan skulle förberedas häromkvällen. Vacker utsikt över byn, jag är glad att jag gick med på att tvingas ut på byggställningen för att uppleva känslan.

Oj, så mycket jag har att ta itu med nu. Har annons på min fyrbente vän och har pratat med säkert tio personer från olika delar av landet. Detta kommer att ta tid och logistiskt är det inte helt enkelt att genomföra. I och med att han bor där han bor kommer det att kosta mig en hel del pengar att fara dit och visa honom. Måste försöka göra en deal med stallvärdinnan.

Försöker skaffa mig billigare boende också. Det är en lyx att bo som jag gör, som jag inte riktigt har råd med. Jag har haft det otroligt bra mitt första år, men min familjesituation och vardag gör att jag inser att jag inte behöver alla 90 kvadraten. Kan göra annat roligt för hyrespengarna.

Den här helgen ska jag sporra och stötta både mig själv och min älskling. Han (vi) har vissa vaneproblem som jag har svårt att förlika mig med. Hoppas vi klarar det!

Jag hoppas också att det inte blir alltför många mil i bil, dessa dagar. Vi är bjudna på kräftskiva på vischan, 10 mil västerut och ska jag visa min häst så blir det 10 mil åt ett annat håll... Helst vill jag bara kura och pilla mig i naveln, det verkar bli väder för det!

Att bara vara jag

...är helt ok! Är medveten om att det skiftar, men för stunden mår jag jättebra!

Lycka just nu är att få tillbringa många timmar bakom min raring på hans mc. Har inte fattat hur otroligt jag saknat det under alla år!

Nu är min förkylning kurerad, jag har fått avlösning av rarings S vilket betyder att jag kan koncentrera mig på annat... Ska fokusera på mina älsklingar. Får se om jag lyckas paxa Wille innan någon annan hinner före! Längtar honom!

Att resa i minnet

Å huxflux så kom den. Solen. Och jag fick visa min raring några av mina smultronställen. Jag hittade dessa när jag behövde dem för ungefär ett år sen när hela mitt liv höll på att falla isär, ändra position och falla på plats igen. I år var jag där med en helt annan känsla i magen. En ny och lite ovan, men fantastiskt skön.

Att göra något bra

Mår inte så bra för stunden. Har gått i närstrid med mig själv kan man väl säga. Försöker ta kontroll över dålig vana vilket inte är det lättaste. Jag är tacksam för stödet jag får från de flesta i min omgivning och orolig för den som inte begriper bättre...

Den här sommaren har försvunnit i ett förvirrat virrvarr av bra och mindre bra dagar, mycket funderingar och en hel del nederbörd! Men det är ju så livet är och ska vara. Man får ta det goda och blanda med det mindre goda. Behållningen är som vanligt det sociala umgänget, det är det jag kommer minnas med värme. Inte dyra resor (haha, vilket skämt!) eller häftiga upplevelser, utan stunderna med nära och kära. Jag skattar mig lyckligt som på grund av mina vägval i tillvaron fått möta riktigt många nya vänner. Vänner som jag tror kommer kunna bli riktigt goda. Jag är glad och tacksam.

Nu måste jag ta nya tag och bättra mig när det gäller de närmaste. Nu är ett alldeles perfekt tillfälle att göra det!

Att ha för mycket att tänka på

Grubblar och grunnar. Stänger inne tankar och ute vänner. Gör mig själv illa och påverkar andra med det. Måste varva ner i hjärnkontoret och lita på att allt ordnar sig och att jag gör rätt val.

Att vara trött fast man är stor kille...

Varför är allt underbart så kort? Min Johanna hälsar på den här helgen. Och knappt hinner jag möta henne på centralen förrän jag vinkar av henne på samma stället. Fort går det, men vi hinner fika, göra stan, äta och dricka och prata. Och umgås med goda, trevliga vänner, x-arbetskamrater. Lördagskvällen blir sen, det hinner bli söndagsmorgon innan vi landar i min lägenhet. Tåg ska passas, därför ringer våra väckarklockor alldeles för snart.

Nattsuddandet får sina följder en stund inpå förmiddagen. Min raring försvinner under filt och kuddar...

Att ta det lite lugnt

Dåligt väder, vi stannar hemma idag. Wille är nöjd, han leker själv, kryper upp i mitt knä emellan varven och bara gosar. Ljuvliga unge. Till råga på allt blir det tyst helt plötsligt! Bus? Nej, bara tupplur, på mormors hårda vardagsrumsgolv, en timme eller två.

Nu ska jag snart förbereda middag för mina ungar. Wille blir lycklig, då kommer hans älskling, moster Emelie. Det är lycka för liten kille det!

Att jobba sig trött

Två turer till lekparker hinner vi med, vår första dag tillsammans. Dessemellan tvättstuga och 2-timmarstupplur. Wille är lite trött och saknar definitivt sina päron som tagit flyget över Atlanten och landat på Newark i New York vid 19-tiden lokal tid. Ganska avundsjuk... Nu ska jag snooza Wille och sova ut för en ny spännande dag.

Att uppleva något nytt

Första slussen i världshistorien för mig.
Spännande när vattnet forsar in i den stängda slussen.
Liten vacker stuga vid sluss nummer 18 på Dalslands kanal

Två spännande händelser i slutet på vecka 27. Det första var att bli slussad uppströms Dalslands kanal. Fem slussar, vilket iofs räckte för mig, i strålande sol och underbar värme, tillsammans med kollegor och min sötaste bland söta.

Depeche Mode

Liten, trevlig besökare i Arvika kommuns tält som passar på att skicka gratis vykort.

Anna Ternheim och Leo på såg

Tre meter hög demonkvinna

Showen var i vårat tält. Gula Gubben

Helgen tillbringade jag till stor del på Arvikafestivalen. En massiv upplevelse, också den i tropisk hetta. Ljuvligt att få mingla och dela ut livsnödvändiga öronproppar till glada och nöjda festivalbesökare!

Att glömma ta hand om sig själv

Gårdagen kommer jag att minnas länge. 30 gradig värmebölja, lånebil och badsugen. Klart det blir sjön. Min söta frågar om jag vill hänga med dem, men jag har planer för eftermiddagen, åker till närmaste badplatsen. Njuter så länge jag har samvete till, sedan till lägenheten och slänger i mig lite mat och tar på jobbkläder. Hämtar upp min raring, vi far till Furtan och bärgar hö i några timmar. Luften står stilla på höskullen, vi staplar minst fem ton hö i minst 40-gradig värme. När sista balen är inne tackar vi för oss och åker till sjön och slänger oss i. Så skönt. Tills min puls börjar rusa iväg och inte vill lugna sig. Tar en sväng till akuten, där konstaterar man att min puls ligger på cirka 170 slag per minut, idag berättade raring att den ibland var över 190. Mår inte dåligt men blir ordentligt rädd. Jag stannar över natt på IVA, läkaren som går ronden klockan nio konstaterar att mitt hjärta är friskt, men att min kropp reagerat på uttorkning och överansträngning. Så dumt!

Tänker på något roligt istället... raring och jag på fest med ABBA-tema. Bland det roligaste jag varit med om!

Att ge och ta

Mutar junior med hamburgare och Hollandaisesås. Sen byggde han min nya grill i ett nafs!

Inviger nog min nya grill ikväll, kanske lilla mamsen vill bli bortskämd en stund.

Att bli blöt

Världens underbaraste Wille var med sin mormor och morfar vid sjön häromdagen. Sanden kittlade härligt under tårna och stenarna smakade delikat. Morfar la sin mobiltelefon i vattenbrynet, men vi tror att den överlevde! :)

Att befinna sig mitt i

Jo, plötsligt har det blivit mitt i sommaren. Den har varit lite lynnig hittills, kall, blåsig och regnig. Men vad ska man göra åt det, bara att gilla läget. Kollegan och jag konstaterade igår, när vi åt midsommarbuffé på jobbet och högre makter sprayade ihållande regn på rutorna, att gör man inte det kan man lika gärna flytta närmare ekvatorn... Fritt val!

Ikväll blir läget så annorlunda mot mina tidigare midsomrar. För första gången på egna ben, vilket innebär firande utan familjen och bästa bästa vännerna. Istället tillsammans med min älskling, vänner från förr och massor med mygg. Det ska bli roligt och nyttigt. Familjen kommer vara splittrad, inte vind för våg kanske, men utom min kontroll.

Sen är det bara resten av sommaren kvar. Den kommer att vara både bra och dålig, och jag får göra det bästa av den.

Nu förbereda mig för avfärd till landet, sovsäck, gummistövlar och regnställ är nedpackat. Vad mer kan jag behöva än ett gott humör och något gott att dricka?

Att ta farväl av maj

Det känns lite vemodigt. Tycker så mycket om henne! Hon har varit kylig och blåsig, men de sista tre dagarna helt fantastiska.

Det blir en storslagen final, för min del. För första gången på över 20 år har jag åkt mc. Jaja, utöver sonens cross och fyrhjuling då. Det blev nästan 25 mil, på ett stort orange monster och med armarna runt min älskling. Kan man vinka adjö till månaden maj på ett bättre sätt. Jag önskar att resten av sommaren får värma mig på samma sätt.

Idag är det mors dag. Har uppvaktat min egnaste med vin och choklad. Vad annars ska en söt liten mamma ha? Lovade att hjälpa henne göra slut på godsakerna, och det gör jag så gärna! Har fått kramar och pussar av mina flickor och en lång kärleksförklaring via sms från min 17-årige kille.

Nu måste jag pusta lite, 25 mil känns i kroppen vill jag lova!

Att återuppta kontakter

Blir alltmer Facebook-beroende. Har äntligen förstått mig på hur man hittar både gamla och nya vänner här. I det sista har jag hittat mina gamla kursare från univesitetet och det är jag så glad och tacksam för. Nu ska jag bara se till att få en träff med dem!

Min söta i Uppsala håller mig uppdaterad om livet där. Jag saknar henne varje dag som går och kommer aldrig att komma över hennes "svek"... Fast jag svek henne först, när jag tänker närmare efter.

Något som glädjer mig mest är den vänförfrågan jag fick i går. Från någon som känt sig sviken av mig och varit otroligt arg. Jag har velat fråga länge, men är glad att jag hade is i magen!

Nu väntar jag på min käre vän, det blir nog en blåsig men klar och ganska sen kvällspromenad. Ljuvliga tid.

Hägg och syren

Blommar samtidigt nu. Med snuvig näsa har jag svårt att njuta av alla underbara dofter. Försöker njuta med ögonen istället, men det blir inte riktigt samma sak.

Helgen har varit bra, jag har kommit på fötter och började röra på mig utomhus igår för första gången på en vecka. Dryg vårförkylning!

Satt faktiskt framför teven hos vänner och försökte koncentrera mig på hela melodifestivalen. Det är första gången för mig på säkert 30 år. Vännerna är intresserade och insatta, men har samtidigt en makalös humor och distans till hela cirkusen. Att skratta och analysera sig igenom festivalen gjorde att det var uthärdligt. Att äta och dricka gott gjorde kvällen. Charmig norrman tog hem segern.

Dagen har gått i lättjans tecken, det är jag så bra på. Lång lunch på Sunday med T innan systers kalas i kvällningen. Alltid härligt att träffa mina. Kram och puss av junior innan han åkte till sin skola kan jag leva på länge. Snuvig Wille i högform, upphör aldrig att fascineras över energin som bor i hans lilla kropp! ALLT ska utforskas! Allt!

Väntar på min K nu. Vi tar nog en lugn, flunsavänlig promenad i solnedgången. Kanske snuvan lättar lite så jag kan få snosa på det som blommar.

Puttrar och gror

Min envisa förkylning!

Inatt höll både den och koltrasten mig vaken. Det krävdes någon meter snytpapper, knäckebröd och ost och ett kapitel i boken för att jag sen skulle kunna somna om.

Om ett och ett halvt dygn kommer raring till Sverige igen. Längtar!

Miserabel, vill inte men så är det

Idag går det inte längre. Ryggen varnade för förkylning och idag sitter den som en smäck. Jag får väl acceptera den given och göra det bästa möjliga. Som att ligga på soffan, titta på såpor, äta glass och snyta mig.

Undrar hur det är i Tyskland jag.

Att bli lugnad när man är orolig

Nu är det hans tur att vara vilse. Vi har alla haft våra perser under det senaste halvåret, efter kriser och uppbrott. Nu har han trillat igenom, min lille. Det är tråkigt och gör ont, att inte veta hur man kan hjälpa. Ett möte med en vuxen person i hans närmste omgivning gjorde otroligt gott. Att få veta att min lille förstår att det är viktigt att prata. Han har tagit initiativ. Tagit kontakt. Vill försöka få hjälp. Jag då? Vad kan jag göra? Ingenting just nu, känns det som, bara förvissa honom om min kärlek.

Idag gör min kropp ont. Så ont att jag tänkt begära time out. Glad att jag inte gjorde det. Att jag bet ihop, lindrade smärtan och gjorde det jag visste jag skulle må bra av. Två- och fyrbenta goda vänner gör så gott. Det behöver jag, i synnerhet idag, när kroppen gör ont och min älskling sitter på ett flygplan på väg alldeles för långt bort! Är låg, men inte på botten. Tack och lov för det.

Att njuta av våren

Det är att vandra på steniga stigar med allra käresta. Det är att sakta följa sin fotograferande kamrat bland mossa och blåbärsris, att förundras över nyvaken citronfjärils lyskraft mot döda grenar och grodornas lek i tjärnen. Att ropa utan ord i skogen med ettårig barnbarnspojke. Att sippa vin i solnedgången på matta av nyklippt gräs. Dansa första dansen med den jag tycker om. Trampa uppför branta backar och hisna av vinden i ansiktet när det bär av utför. Att ligga på rygg under storbjörken och känna solen värma hjässan. Älskar den här tiden innerligt! Den påminner mig om livet.

Maj

Härliga helger måste ta slut någon gång. Tyvärr. Har haft en alldeles underbar, avslutad med utedag med min Willekille och Raring. Sedan grillat hos Willemamman. Promenad på lite cykelstumma ben på det och nu final i tevesoffan och uppstart på ny vecka. Den kan bli spännande, har lite saker att ta tag i på jobbet.

Att lämna bort en vän

Carat är från och med idag Torsbybo. Han bor hos den jag litar på mest i världen när det gäller allt i hästväg. Fodervärden är en sympatisk men orutinerad tjej, med stöd från Pernilla, min pålitlige, älskade vän, kommer det att bli jättebra. Trots det kändes det jobbigt att lämna över honom, att skriva kontrakt och att åka därifrån. Kanske för att jag anar att när tiden i Torsby tar slut så måste jag ta till mer drastiska åtgärder. Kanske därför.

Sent ikväll strosade jag genom byns centrum, Storgatan fram. Under 14 blommande magnoliaträd gick min väg. Upp till Skattemyndighetens ytterdörr och brevlådan där. I svåra stunder måste man förena nytta med nöje. Skönt att ha det gjort. Nu är det bara att vänta och se... :D

I natt ska jag drömma om min vackre lille ponny, kanske om någon av alla de underbara ögonblick jag faktiskt haft med honom. Kanske om allt han faktiskt lärt mig om mig själv, om glädjen i att få samarbeta med så mycket instinkt och muskler, om hur kärlek faktisk kan växa fram mellan individer av vitt skilda arter. Och jag är nästan säker på att den varit ömsesidig. Men bara nästan...

Att vara med häst igen

Sista veckan för Carat i Mangskog. Ett par långa, riktigt härliga promenader har det blivit. Dessutom, nu i slutet på veckan, ett par korta ridturer, i skritt och trav för att känna på hans framfötter litegrann. Har inget att klaga på, hästen känns precis som vanligt. Om möjligt lite piggare och mer olydig än vanligt. Men jag kan inte känna minsta markering på framfötterna. Men det är jag det!

Idag har jag fått en rejäl dos med friskluft. Det har varit underbart! Jag började med promenad/ridtur på förmiddagen. Efter en snabb lunch, ut i solen på min lilla plätt, precis bredvid grannarna som hade son, två barnbarn, amstaff-korsning, på besök, allt detta i en stooor blå trädgårdsmöbel. Till råga på allt lyckas jag somna i solstolen, med öppen mun och säkert snarkande, medan jag i bakgrunden hör barnskrik, någon som konstant pratar om mat, hunden som stönande och njutningsfullt rullar sig i något spännande på gräsmattan.

Sedan en tur till underbart vackra Bergs Klätt och en rask ömsom svettig ömsom iskall promenad med min underbara älskling K. Sedan till hans syster och svåger för en fika.

Tacksam för en härlig dag, jag har definitivt fått en överdos av sol och friskluft.

Bara bra

Först ett sms från fodervärden - hovslagaren säger att hästen är okej. Kanske att allt löser sig ändå!

Sedan ett mail från en spännande person, rätt kvinna på rätt plats. Klartecken för mig att jobba för henne vid ett av de mest spännande arrangemangen i Sverige under hösten! Bokmässan i Göteborg!!! Nu kan det inte bli mycket bättre!

Bara bäst helt enkelt!

Att vårda liten vän

Fodervärden är i upplösningstillstånd. Hästen är sjuk, har ont i framfötterna. Och vilken otur att det sker precis i skiftet mellan en fodervärd till en annan.

I söndagens solsken har jag samlat alla mina söta vänner. En kommer efter den här dagen att ha kört nästan 20 mil för att lämna 100 kilo hö till mig. En har med utrustning för att kunna undersöka och förhoppningsvis lugna orolig hästägare. Nya fodervärden tar kärleksfullt hand om hästen, vill lära sig hur han fungerar och har många frågor till mig.

Min älskling är med, han finns i bakgrunden, är min trygghet, är glad och snäll och är precis den klippa jag behöver när så mycket står på spel med min lille häst.

Mirja undersöker. Klämmer och böjer. Skär och känner. Hela tiden resonerar hon högt. Lättnad! För det är inte så illa som det verkat. Svårt att säga exakt hur, innan hovslagaren gjort sitt. Det gör han på tisdag, visar det sig.

Vi kör Mirja hem, efter att ha tackat Pernilla för höet. Jag lovar nuvarande fodervärden att hjälpa henne med hästen denna som förhoppningsvis är sista veckan.

Raring och jag släpper av Mirja och planerar genast vår kvällsmat. Den hamnar i ryggsäcken, transporteras på min underbares axlar till en grillplats, där klipporna går ner i Glafsfjorden. Det blåser lite kallt, men nöjd får jag kura i vindskyddet och se på när han gör upp elden och lägger korven på gallret. Det är en utsikt som är hänförande och jag känner mig så lycklig.

Så här lång är den här dagen en bra en.

Examensklänningen

Denna blev det inte!

Packar hela familjen, utom sonen i bilen och drar till Karlstad. Tillbringar ett par timmar med att trä klänning efter klänning över huvudet på min yngsta dotter. Allt passar, hon har verkligen den perfekta figuren. Efter 15 klänningar och ett par timmars rynkade ögonbryn bestämmer hon sig. Den är turkosblå med skiftningar i rött, enkelt skuren och med strössel runt urringningen. Bärerskans storastyster säger: "Vad du än kommer ha på dig syrran, så kommer du vara snyggast!". Är jag partisk när jag håller med? :)

Ego-granny

Glömmer ibland hur viktigt det är att inte låta andra dränera mig på energi och att också helt göra mig av med energitjuvar. Det är inte lätt alla gånger, vi har ju livstrådar som slingrar och binder samman, från en individ till en annan, någon som hör ihop med mig, hör också ihop med någon som får mig att må dåligt. Man har alltid valmöjligheter. Vem ska göra valet? Och till vilket pris?

Idag blir en underbar vårdag, den ska delas med nästan alla jag har älskar och bryr mig om. Den jag tänker på mest för stunden kommer att fattas mig... ända tills i morgon. Det är länge dit.



Ikväll är det Wille och jag! Det är äkta lycka och en högkoncentrerad energiinjektion! Han hjälper mig att få distans till saker och ting och det behöver jag.

Från låg till hög

På bara några dagar. Så är det ofta här i livet. Sjuk och eländig i början på veckan, lycklig och livfull i slutet. Festligheter med nästan bara flickor den här helgen. Nästan säger jag, för när jag kom till EM på lördagskvällen möttes jag av en snygging med bar överkropp och fluga... Han gjorde succe, Mister M! Inledningen följdes av underbart god italiensk buffé, gott vin och lagom mycket Sambucca.

Har hunnit med en lång och strapatsrik cykeltur också. Underbart men jag måste verkligen komma ihåg att lämna cykeln på service. Skruttväxlar!

Nu ut i solen medans den tittar fram. Kanske göra lite nytta idag, men bara kanske... Jag kan så bra bara vara!

Att däckas av baciller

Tänk att man kan bli så sjuk av en liten söt ettårsbaby. Vi är tre vuxna som passat Wille ungefär samtidigt som nästan samtidigt blir jättesjuka i maginfluensa. Vi mår pyton, jag tänker på hur jobbigt Wille måste ha det som inte kan tala om hur dåligt HAN mår!

Den enda som är på fötter just nu är Mark. Min karantän går mot sitt slut, därför bestämmer jag träff med honom på stan, han ska få en slant till lite mat, så kan han hålla sig borta från sin pappas pestsmittade hus. Jag blir alldeles kall när jag ser min söte son på avstånd. "Herregud, vilken ögoninfektion" är min första tanke... När jag kommer närmare så ser jag!

Att hitta hem!

Att möta kärleken

Vansbro. Moddiga vägar tar oss dit. Min vän och fodervärd ska titta på potentiell ny vän. Och där är han. En vacker gentleman i lagom ålder. Vi känner hans goda väsen bara av att vistas i stallet med honom. Vi promenerar i hård trafik till grustag. Hästen sköter sig exemplariskt och leendet i vännens ansikte blir bara bredare och bredare. Jag ser att hon har hittat hem. I grustaget sätts han på prov, han klarar dem galant, lite ringrostig är han, men vi ser tydligt att han är en pärla.



Nu dyker andra pärlor upp i grustaget. Tydligen ska det vara pulkarace, mitt i urskogen. Det dundrar in stora city-jeepar, med fantastiskt underliga människor i. Ur skogen brakar plötsligt en fyrhjuling med en skogsvild Sibirien-man, det är pistvakts-varning... Ur en av bilarna stegar en nästan två meter lång kvinna med en ölflaska i handen, stegar fram till hästen och bjuder på en klunk! Hon beter sig riktigt märkligt, men på något sätt känns det helt naturligt.

Små gyllene ögonblick

Hemma hos mamma. Mintte och saffransmuffins. Skönt avkopplad i hennes soffa - kan inte låta bli att blunda lite - missar programmet vi ska se.

Långsam dag på jobbet. Tankarna ilar två trappor ner, till min söta väninna som jobbar extra. Hittar ärenden och stegar ner. En timme pratas bort, mina skrattrynkor kommer att bli permanenta. Hon gör mig glad.

En inbjudan på nätet. Skulle jag ens drömma om att neka till att bli bortskämd en stund. Tar med rosa, krispiga tulpaner. Rosiga ungar på käpphästar på den vår-trista gräsmattan. Två trappor upp. Doftar ljuvligt av lunchen. Vi äter på solstänkt balkong och pratar tre kvart. Skrattar med flickorna, barnskratt gör mig så lycklig.

Surr i mobilen. Inbjudan till tjejfest hos mitt favorit-Möggl. På sunne-mål. Jag ser fram emot att bli full med henne...

Nu längtar jag efter en helg, fylld av hästar och några av mina favoritflickor. Och nästa vecka kanske jag får träffa den ständigt efterlängtade.

Sötpippi

Knutte, som i charmknutte

Att överleva en måndag

Ju härligare helgen har varit desto svårare är det med måndag... jag veeet, det är en fråga om inställning. Helgen har varit underbart social. Singemiddag hos E på fredagen... lite för mycket vin ELLER dåliga oliver gör lördagsmorgonen lite kärv. Efter melodikryss med min vän så hämtar jag mig något. Sedan myser vi resten av helgen, äter gott och passar på att hälsa på vänner. Söndagens tripp låååångt ut på vischan är jättetrevlig, trots att det blir lite väl sent för en söndagskväll. Jag få lite söndagsblues eftersom jag anar att måndagen kommer att bli kärv...

Veckan börjar med en tid hos tandhygienisten och det slår mig som så många gånger förr att tandhygienister måste vara födda sadister... Jag blir alldeles mör i munnen, men ren och fräsch som nyhängd ren tvätt på sommarstrecket. Tacksam Annika, ingen annan skulle få plåga mig som du gör!

En ljuspunkt i min kärva måndagstillvaro är att min söt-Eva har avslutat sin praktikperiod. Det passar perfekt eftersom kollegan i repan är bortrest och Eva är en professionell och trevlig vikarie. Nu är det plötsligt svårt att gå hem när det blir så dags... hur mycket kan man ha att prata med en människa om...?

Snörvelsnörvelhosthost

Har klarat mig länge. Nu gick det inte längre. En äcklig vårförkylning har mig i sitt grepp. Jag gör mitt bästa för att sprida den till min omgivning...

Nej, tvärtom, idag går jag miste om min älskade Willes första födelsedagskalas på grund av den. Ledsen för det! Hans ettårsdag inträffar på tisdag. Då har jag tingat honom. Undrar vad vi ska hitta på då... Lyxa till oss med lite äpplemos på gröten kanske! Hoppas han får äta tårta idag iallafall.


Lite förbaskad! Ska det behöva vara så här??? Förstår du inte att jag vill bada mera! Dumma mormor!!!


Efter god lunch, mestadels bestående av majskorn, på restaurang Skeppet, är det varje ung mans rättighet att äta lecakulor. De serveras med mycket grönt och i djup skål...

Att göra något annorlunda och tomma kalorier

Pirrigt. Idag är dagen D. Vi är många som dragit i tåtar för att den här dagen ska bli bra. Själv har jag kooridinerat vår utbildningsmässa, bjudit in utställare, ansvarat för att sprida information till det som vet vad de ska göra med den, planerat och sett till att allt ska fungera. Med facit i hand kan jag bara säga att det varit väldigt lyckat.

Dagens enda smolk i min glädjebägare är att en liten vårbacill smugit sig på mig. Jag får oftast så kallade "killförkylningar" och jag skäms inte för att tala om det. Är man klen så är man... Jag har utsatt min kropp för det ena och andra, såsom barnafödslar, hårt arbete, men att ha feber eller ont i halsen eller kräkas är bland det värsta jag vet. Då blir jag ynklig...

För att enklare mota bort bacillen har jag stävat efter att hålla en balanserad diet idag. "Tomma-kalorier" kallar jag den och jag har inmundigat följande: Konferensgodis i långa banor, Choco-kola och Marianne är favoriter. Kanelbulle som mingeltilltugg. 40-årskalastårta, både rosa mosstårta och dajmtårta. Till min sena lunch vid 15.30 slank det ner potatiskroketter med yoghurt-pulverhollandaise. Till det åt jag en bit lax som väl är det enda nyttiga idag.

Rockrävsresa och längtan

Tripp till min älsklingsstad på västkusten och till bästa vännerna där. På fredagen går vi på konsert på Skandinavium. I tre timmar fylls jag av lycka, njuter av sträva stämband, fantastiska musiker, en ljussättning som är en upplevelse i sig och de absolut fräckaste extranummer man någonsin hört. Sju låtar i rad, avrivna i ett rasande tempo! Enda minuset rår han inte för, den gamle räven. Det är att vi tvingats boka sittplatser. Han ska upplevas på golvet, med svängande höfter och ett hjärta som slår i takt med hans poesi!


Lundell, Skandinavium, 25 februari 2009

Resten av helgen ägnas vännerna och barnen, de älskansvärda, underbara. Vi äter och dricker gott, pratar och har det trivsamt. Vi spelar kort och spel, legoar och myser. Lilltösen är sjuk, men kan ändå vara med emellanåt. Lämnar med sorg i hjärtat för en ny arbetsvecka. Måste. Det går. Får snart träffa en saknad. Blir hel ett tag då.

Och förresten har det blivit mars...

När det känns som bäst...

Alla frågetecken som rätar ut sig. Alla bitar som faller på plats. Trevliga stunder med vänner att se fram emot. För att inte tala om ett jobb som puttrar och sjuder och som börjar BEHÖVA mig. DÅ tappar jag fotfästet, faller handlöst och för ett ögonblick har jag ingen aning om hur jag ska ta mig upp igen.

Jag ligger stilla en stund, kommer nog på hur alldeles strax...

Sportlov för somliga

Härlig helg i hög fart. Träffar min häst som är på kurs i Eda. Han är finare än jag minns honom. Raggig, långmanad och riktigt fet! Han mår prima!

Avslutar helgen med att fira Mark med familj och släkt, eller rättare sagt, vi kör minikalas, det är bara farmor, moster och mormor som kommer. Och vår vän H och hans dotter. Det blir en trivsam stund men jag får ursäkta mig och ta med Willebarnbarn till rummet bredvid. Han är lite kinkig och vill inte äta välling när alla ser på. Han somnar mot mitt bröst och vi tupplurar en stund. Skönt.

Helg blir vardag. Roliga uppdraget finns kvar. Jag fortsätter hala och dra för att få saker som jag vill. Idag har jag tvingat in en annons i grevens omöjligaste tid. Allt går, med lite god vilja! Min ena chef är så nöjd med vår insats att han tar mig i hand och tackar... :) Jag tackar tillbaka, säger att jag inte är så väldigt bortskämd med beröm! Jag blir glad och det försöker jag också visa!

Nu är min arbetsvecka halv. Sista arbetsdagen har jag bytt mot en semester. Då ska jag packa lilla väskan i lugn och ro och sedan fara söderut med syster och väninna. Syster, jag och annan väninna ska på konsert på fredagskvällen. Min gamle rockrävsfavorit ska få skråla låtar från sitt senaste album Omaha. Har lyssnat in mig på låtarna där och tycker om!

Ready for take off

Min roligaste arbetsvecka på väldigt länge. Ett förtroende och en utmaning är alltid roligt att få. Är det utan ekonomiskt ansvar så är det ännu roligare. Nu får jag syssla med både strategiskt arbete, kommunikativa insatser och praktiskt genomförande. Jag ska arrangera en liten resa, en liten mässa och marknadföra en liten högskoleutbildning. Det är lite roligt. Första veckan har allt funkat bra. Jag har klarat mina deadlines, gjort ekonomiansvarig, uppdragsgivare och mig själv ganska nöjd. Nu är det väldigt skönt att det är fredag.

Imorgon ska jag träffa min fyrfota vän. Jag har inte sett honom, mer än på foto, sedan nyårsdagen. Det har varit så skönt med lite distans. I morgon ska han gå i skolan, med sin fodervärd, i Eda. Det blir spännande att se hur han uppför sig.

Nu fräscha upp mig lite, snart käka pizza med en vän. Härlig helg!

Isprinsessa med stort hjärterum

Date med vänner en fredag. Afterwork på puben, trångt och hjärtligt. Båtpresenter från musikerväninnan, så söt hon är! Utkörda redan klockan 19, 30 platser reserverade, ingenstans att ta vägen och ingen lust att balansera på en barstol. Skilda vägar utanför, hem och städa? Musikerväninnan bjuder på ett vinglas, städa kan vänta! Slinker över på fem röda. Liten H sitter vid datorn, hon lär sig FB. Vi pratar och skrattar och sippar vin. Trevligt. Jag får skjuts hem av min vän.

Lördag, ångrar skiddejten med Anna. Huvudet är lite rödvinstungt, det ska jag villigt erkänna. När klockan drar sig mot 13 har jag nyvallade skidor och pjäxorna på mig. Mildare väder än på länge, möter många blickar när jag går genom staden med mina skidor under armen. Känns härligt! Träffar Anna vid musikskolan, vi går under järnvägen och är snart på isen. Slänger oss i skidspåret och det känns som det var igår jag skidade sist. Föret är underbart och för en gångs skull har jag klätt mig perfekt! I en och en halv timme fräser vi runt på isen, jag tackar för mig och knallar hemåt, snart kommer familjen.

Fikar med alla mina. Wille är centrum som vanligt. Lilla Mams har andra planer, och kan inte vara med. S kommer med en förpackning gelehjärtan och ger mig en stor kram. Söte man!

Mark kommer sent, vill inte ha något fika. Vi slöar på soffan och tittar på teve. Jag kan inte låta bli utan tupplurar visst. Han står ut med stillheten en timme sen tackar han för sig.

Vännen dyker upp. Vi äter och dricker gott. Har det bra.

Vaknar ganska tidigt, solreflexer i mitt vita rum. Ser ut att bli vackert idag med. Oro i kroppen, den lever verkligen upp av ljuset! Isen lockar idag med. Smärtor mellan skuldrorna säger att stavar inte är att rekommendera idag. På med kängor istället. Oboy i ryggsäck, apelsiner i fickorna. Tre timmar tar den, vandringen tvärs över Kyrkviken och tillbaka, inklusive apelsinrast i skydd av träd och vass. När våren kommer spela rördrommen här och grodorna har orgie i vattnet. Men nu är allt fruset och dött. Och ganska vackert. Promenerar på orörd is första biten tillbaka, jobbigt, det känns i rygg och vader. Kommer till spåret och blir omkörd av traktorn med plog, det blir rena promenadstråket in till Hantverksmagasinet.

Promenerar genom stan hem igen, handlar först tomater till lunchen.

Steker köttbullar och gör god tomatsås till pastan. Sallad med avocado och feta, har blivit nästan obligatoriskt. Trött efter maten, orkar ingen överbliven dessert från igår utan vilar en stund på sängen. Skönt, nöjd med min helg. Borde kolla om tvättstugan är ledig. Struntar nog i det och tar ett långt bad istället. Ömma muskler behöver lite balsam.

Trött.

En del badar medan andra promenerar på isen

Arma barn. En hel skolklass stojande och skrattande bredvid den uppsågade isvaken. Det är 9 minusgrader i luften, men solen värmer lite. Magistern tar en snöskyffel och skrapar bort ishinnan på vattenytan. På mage ligger en lång gänglig 17-åring och ylar: Heeelveteeee! Han har sina strumpklädda tår ner i issörjiga sjön. Klasskamraterna skrattar och peppar! Han har bestämt sig. Reser sig upp och tar språnget. Nästan lika snabbt är han uppe igen, greppar sina skor och springer ångande och vrålande till värmestugan. Arma barn.... 14 ungar kvar.

Jag och mitt lunchsällskap tar vägen till kyrkan och kliver ut på isen. Runt vikens skogskanter ligger brasröken som en tunn dimslöja. Det är kav lugnt. Det glittrar och gnistrar i snön så det gör ont i ögonen. Vi stannar en stund, vänder näsan mot solen, blundar och känner efter. Varmt solsken färdas från huden på mina kinder, ner över hals och bröst och tinar det som fortfarande vintervilar. Man får göra det långsamt, lite pö om pö. Går det för snabbt gör det ont.

Kan man ha det bättre?

Den här helgen är barnbarnsföräldrarna på 30-årsfest i Oslo. Gissa vem som får äran att vara Willevakt. Jag! Hurra!!! Myspys hemma hos mig ända till 23 igårkväll. Fick nypa lillen för att få liv i honom vid 10 i morse. Vi kan ju inte sova bort all vår tid tillsammans! Efter välling och macka så fortsätter vi att mysa i soffan. Han är så snäll och go den ungen! Slutar med en förmiddagstupplur på mormors arm. Lycka!


Barnbarnspojken Wilhelm Samurai

Förra helgen for jag en sväng till P i Torsby. Där fick jag en av mina härligaste ridupplevelser på den finaste hästen jag vet. Jag fick känna på hur en riktigt samlad trav kan kännas och hur mycket lättare det blir att rida när hästen får med sig bakbenen och börjar svinga sin rygg. Den rörde sig så att jag ibland trodde jag skulle fara upp i taket och bli kvar där. Älskade Jymjym... Tack P! Det var otroligt häftigt!


Bruksnordisen Jymjym

Gumman i lådan, det är jag det!

Tillbringar min arbetstid på tre olika kontor och med tre olika befattningar. Det är roligt och stimulerande, samtidigt som det är aningens förvirrat. Jag håller på att lära mig prioritera. Det är väldigt nyttigt. Det värsta är att jag ibland får för mig att jag blir avtrubbad, att jag inte bryr mig så mycket om den färdiga produkten, eftersom jag aldrig får tid till ett ordentligt avslut, eftertanke och reflektion.

Idag har jag fört en dialog via sms med en älskad och saknad människa. Det fyller mig med hopp och glädje, även om dialogen rörde enbart banala ting. Att ingen ska fattas mig längre är en dröm och ett mål idag, något som var självklart för två år sedan. Men så är det, när man vänder upp och ner på tillvaron. Klart att det gör ont, riktigt hel blir man aldrig, men slutlien lär man sig att leva med det!

Idag är en bra dag.

Glad för det lilla

"Har du tagit frisörsaxen?" Har man inte hört ifrån en älskad person på länge så blir man faktiskt glad för ett sådant sms till och med!

Helgen har gått riktigt fort. Den har bestått av trevligt umgänge, god mat, prat och skratt. Efter sen brunch idag smsade Wille och ville umgås en stund. Vi tog långpromenad med Söteva i snöslask. Wille tupplurade och jag fick prata och skratta lite till. Sedan lekte Wille och jag hos mig en bra stund, mat och bajs och sedan hemgång för lillen. Nätt bjöd på lime"kyckling" (vegetarisk) efter ett blött bad med lillkillen.

Nu är jag trött, lyssnar på Kent och tycker att måndagen kommer alldeles för snabbt runt hörnet.

Förpliktelse

Frk G, den här är till dig!

Galet liv. Snurrar, svänger, yr och virvlar. Ena dagen upp, den andra ner. Framgång, lycka, motstånd, tårar, vänner, lycka, glädje och sorg. Huller om buller, hit och dit, fram och tillbaka.

Men det är mitt, i grunden har jag det som jag vill just nu. Goda vänner, godare än på väldigt länge. Trygg i min vetskap att ni finns där och att ni bryr er. Alla ni, både nära och fjärran.

Familjen är omskakad, men jag tror att det ordnar sig. Någon sprider oro, den mest sårade, men jag tror att hon snart kommer till ro. En annan sprider sådan glädje och lycka att det negativa mildras. Tacksam för allt. Det hade inte gått att göra annorlunda.

Vill du ha klartext? Då måste vi träffas!

Nytt?

Nä, det bekvämt nog att det är samma gamla. Liv alltså. Det tycker jag är bra. Tränar på att skriva 2009, idag har det funkat, kors i taket!

En stor förändring är att Carat och jag tar semester från varandra, en månad till att börja med. Ikväll är min första hästlediga kväll. Jag lovade i och för sig att åka upp och börja städa efter mig... men det skadar inte att skjuta upp det till i morgon, så jag tror att jag gör det!

Har just ätit ytterligare en förträfflig Kajsa Warg-middag... jag är en trollkarl i köket. Med en ur frysen fyndad kycklingfile, vitkål, morot, gul paprika, lite pasta, ägg och kryddor åstadkom jag en god "pytt" på thaivis. Lite magknip nu av några bitar för mycket, men det var det värt!

Snart dricka vin med Tompan, börjar bli en vana. Vi ska till hans väninna Esmeralda. Häpp!