söndag 10 maj 2009

Att bli lugnad när man är orolig

Nu är det hans tur att vara vilse. Vi har alla haft våra perser under det senaste halvåret, efter kriser och uppbrott. Nu har han trillat igenom, min lille. Det är tråkigt och gör ont, att inte veta hur man kan hjälpa. Ett möte med en vuxen person i hans närmste omgivning gjorde otroligt gott. Att få veta att min lille förstår att det är viktigt att prata. Han har tagit initiativ. Tagit kontakt. Vill försöka få hjälp. Jag då? Vad kan jag göra? Ingenting just nu, känns det som, bara förvissa honom om min kärlek.

Idag gör min kropp ont. Så ont att jag tänkt begära time out. Glad att jag inte gjorde det. Att jag bet ihop, lindrade smärtan och gjorde det jag visste jag skulle må bra av. Två- och fyrbenta goda vänner gör så gott. Det behöver jag, i synnerhet idag, när kroppen gör ont och min älskling sitter på ett flygplan på väg alldeles för långt bort! Är låg, men inte på botten. Tack och lov för det.

Inga kommentarer: