Aaaj - iskallt gör ont!

Kylig kvällpromenad - dags för öronmuffar om jag haft några. Skönt är det i allfall, trots att det är alldeles för kallt för mig och kräver alltför många lager kläder. Lättklätt är mycket trevligare!

Rolig och hektisk dag på jobbet. Mycket finurlande när det gäller vår lilla märkliga webbenkät, verktyget verka mer än lovligt hemsnickrat, hoppas farbror Birger vet vad han sysslar med för jag gör det inte...

Balansövning barbacka på lilla ystra pållen. Förenat med viss fara, för han tänder på alla cylindrarna när det är kallt ute. Men roligt är det, åtminstone de stunder vi förstår varandra.

I kväll är nog sista kvällen mitt liv är som vanligt. Från och med i morgon kväll är allt nytt.

Bortskämda

Vaknar lite lätt bakis idag. Lördagskvällen bjöds vi på trerätters middag med vin. Det får jag sota för nu och det var helt klart värt det. X-kocken H bjöd på trattkantarellsoppa med parma-chips och vitlöksbröd, filé och gratäng och sedan L:s ljuvliga chokladtårta med kola- och nötsås. Samt ett antal glas gott vin till. Hurra jag är vuxen! Ser du! Jag skriver "gott vin"! Det har hänt i sommar, jag har blivit vuxen och socialt acceptabel, för jag kan dricka ett glas vin utan att få gåshud, rysningar och se ut som ett russin i ansiktet!

Igår träffade jag personen som jag hoppas kommer att ta min lilla pålle på foder över vintern. Hästen och hon såg ut att trivas bra ihop. Blir det så har jag ett problem mindre att tampas med för tillfället. Hoppas!

Dagen har jag tillbringat utomhus. Ridtur i blåsväder med ystra hästar, skönt och roligt. Sedan date med min Wille och en långpromenad med honom. Bra att skingra tankarna. Jag var på dåligt humör, som inte bara beror på gårdagskvällen... Men Wille gör mig alltid glad igen!

Kär x 5

Kär x 1: Hyrbil med turbo, en snygg sak där det händer något när man trampar på pedalen, underbart

Kär x 2: Tur till älsklingsstaden på västkusten. Jag ska bo här inom ganska kort.

Kär x 3: Höstens höjdpunkt, böcker i långa banor, mestadels nya tillsammans med deras intressanta "mammor och pappor". Piraterna är som alltid mest intressanta!

Kär x 4: En underfundig finne, lång och vacker, författare och med amerikansk påbrå. Hans blotta uppenbarelse gör en glad.

Kär x 5: Tillfälligt resesällskap, en ganska ny bekantskap som visade sig ha mycket gemensamt. Pratat och skrattat tolv timmar i sträck.

Tack!

Att hitta rätt i tillvaron

Som liten hade han ett jäkla temperament. Man visste aldrig när det skulle gå åt skogen... Knappt halvåret gammal letade han upp den enda bilen, en liten vit jeep, i flickornas leklåda. Han kunde ligga på mage och snurra på de små plastdäcken i timmar! Gick gjorde han sent, varför resa sig upp när livet var så intressant på alla fyra, med bil i ena handen och hela trädgården en spännande jordhög? I femman visste han vad han skulle bli när han blev stor. Pappas fotspår, lätt val eftersom han tidigt fick köra moped, motorcykel, traktor, truck, lastmaskin, hydraulisk kran. En begåvning. Med temperament och en massa jävlaranamma.

Ikväll har S och jag varit på föräldramöte. Pojkens skola ligger sex mil hemifrån, i norra delen av Värmland. Där får han fortsätta lära sig att köra det mesta med motor och hjul, dessutom får han körkort värda tiotusentals kronor. S och jag har vetat att det varit rätt, Grabben med. Ikväll fick vi höra av hans mentor att han har samma uppfattning. Det är så underbart när det bara stämmer! Det är inte alltid det har gjort det i min familj. Men min son har hittat rätt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det håller i sig. Hoppas!

I wanna be a H.O.G too!

Vill ha en egen! NU! Dagens I-landsproblem eller?

Oförändrat hälsotillstånd

Upp i ottan och släpper ut tre ystra fålar. Det är skönt att komma ut på vischan. Jag är kluven och verkar aldrig att kunna bestämma mig för om det är där jag vill bo eller i storstaden... Det är väl därför jag alltjämt bor i stan på vischan. Grejjar en stund innan färden går tillbaka till byn. Lyxigt ändå att ha hästen sju minuters bilfärd från mitt hem i centrala byhålan.

Nyser vidare, har snutit upp allt toapapper, drastisk åtgärd krävs. Till affären för nödvändig shopping. Fixar god helglunch, potatisgratäng och pepparbiff, smakar tyvärr gamla skosulor i min mun. Ser på S att det är starkt, han blir rosig och tårögd.

Åker till sågen och hämtar spån till pålles säng. Lågbudget. Sparar drygt 300 kronor på det, nöjd. Febern gör sig påmind, orkar inte särskilt mycket, måste verkligen acceptera att jag ÄR sjuk. Ingen ridtur, lämnar bara spånsäckarna, bäddar i ordning i Carats box, hämtar vatten och åker hem igen. Nöjd när jag får lägga mig på soffan med datorn i knäet. Kanske en tupplur med Kent i lurarna... Skönt. Och ute skiner solen...

Det artar sig...

Går nu in i fas 142 i min helvetesförkylning. Jag blir så trött! Hur kan den hålla på och bryta ut i två och en halv vecka? Idag är jag plötsligt jättesnuvig, nyser, nyser och nyser. Det är jättespännande... inte!


Känner mig ganska grinig faktiskt. Ikväll har jag två roliga dater, men orkar på sin höjd natta pållen... Utan denna pissförkylning hade jag kunnat bli mätt på italiensk mat och full på vin tillsammans med sex fräcka flickor i Dottevik eller träffat herrar Baktanke och B på the Roof, med lysande utsikter att också stöta på Guggenilla, förhoppningsvis i högform... Istället sitter jag vid min dator och lyssnar på musik, med papperstussar i näsborrarna...

Idag har jag för övrigt börjat rensa... eller det blev snarare en skoinventering... Kan bara konstatera att skor, det har jag. Så jag klarar mig ett tag... Fast man behöver alltid ett nytt par! Varför är det så? Jag har också gått och blängt på böckerna jag äger...nu måste jag orka göra mig av med dom. Vi kan inte kampera ihop längre, inte den mängd jag har idag i allafall. Nu måste jag ta ställning till vilka jag inte klarar mig utan... detsamma gäller ju faktiskt för mina skor också... Nu fick jag plötsligt väldig ångest!

Hur?

Ingen aning. Men jag tror det blir bra tillslut. Det måste det bli! Bara vi vänjer oss. Allihopa.

Knäppt test...scary

Här finns testet

Din personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Låter som underbara Bea upp i dagen! Hur rock'n roll är inte det??!! Fritidspolitiker och präst! Hurra! Något jag förträngt, jag som hatar allt vad politik heter och som gått och inbillat mig att jag varit ateist! Kanske jag blir hel om jag bejakar... eller jag hoppar nog det! Tar risken!

Stor dag, bloggen! Stor!

Idag har han varit en del av våra liv i sex månader. Wilhelm Samurai alltså. För att ha något att uppvakta honom med så stod jag och valde bland babyskräp i leksaksaffären i säkert en halvtimme. Det blev en "alfabetssnigel". "Hurra" sa Wille och åt upp presentpappret. Inte fick jag vare sig puss eller kram som tack, för hans mor tyckte att jag var en hälsorisk för lillen. Jag är benägen att hålla med!

Sjuk fast frisk

Lite långtråkigt. Bara hes och jättepigg. Har lyssnat på massor med musik idag, härligt. Avslutar kvällen vid datorn med en underbar Winnerbäck-parodi som effektivt jagar bort minsta antydan till vemod!



I morgon är jag tillbaka på banan, definitivt, lite svår att förstå men det blir nog inte mycket värre än vanligt!

Ofrivillig vilodag...

Låter som Marianne Faithful idag. Vill inte utsätta min omgivning för det, så jag stanna hemma istället. Ja, ja, jag sparar på min röst också. Men förhoppningsvis räcker det med idag, för jag är för pigg för att vara sjuk!



Det här var en rolig och märklig duo! Älskar Bowie och Faithful var för sig, men tillsammans var de nästan för mycket!!!

Uttråkad...

...eller bara väldigt lättroad helt enkelt?

Såhär fördriver jag en mörk måndagkväll i september - kul att tävla mot sig själv!

54 words

Speedtest

En speciell dag, värd lite eftertanke

Tänker på WTC-katastrofer, mördade politiker och föräldrar som förlorat sina barn, offer till offer för västvärldens skruvade politik, både nära och fjärran.

I nästa sekund är jag tillbaka i min lilla värld, i den grå lilla hålan i värmlands skogsbygder... Trots att jag har det bra, känner mig trygg, har framtiden ordnad för mig så är jag inte nöjd. Önskar så att jag finge vara någon annanstans. Nånstans spännade, där jag fick träffa intressanta människor, lära mig roliga saker, uppleva, tänka, känna, vara.

Har varit rastlös ett bra tag nu, måste försöka kanalisera min oro och göra det bästa möjliga av den.

Inser när jag skriver det här att jag faktiskt redan är på en väldigt spännande plats. I min egen tillvaro! Där är de ju, alla spännande människorna...bara jag lyfter blicken och tittar! Varje kväll, när jag kikar in till min egen Wille-kille träffar jag ju en av de mest intressanta, han lär mig massor och jag känner så mycket kärlek för honom.

Tänker jag efter så inser jag att jag har mycket att lära av så många i min nära omgivning. Jag har nog bara inte varit redo ännu. Men snart kommer jag att kunna fokusera på det. När jag får lugn och ro. Då börjar det! Längtar!

Varför alla dessa vilsna själar?

Jag träffar så många just nu...

I fredags, mitt i storskogen stod några av dem. Mamma, pappa och lillan. Nya svenskar, från något land i öst, vilse i den svenska höstskogen klockan kvart över åtta en snabbt mörknande fredagskväll. Mannen ville veta hur långt det var hem igen. Han undrade vart lilla grusvägen ledde och om det inte var närmare än den väg de kommit. Lillan, kanske tre år, med stort brunt lockigt hår, kalasbyxor, sommarsandaler och en liten fluffig tröja, tittade med tindrande ögon på våra hästar. En liten vilsegången familj.

Har träffat mina käraste vänner i Torsby idag. Lilla A, som brukar dela med sig av sin värme och energi, har också gått vilse. Jag, som äntligen tycker att jag börjar hitta rätt, försöker ge henne lite av min egen. Lilla A är en av många vilsna i min närhet just nu. Jag undrar om det alltid funnits många där, att jag bara blivit uppmärksam och ser dem just för att jag själv irrat runt ett tag?

Hur hanterar man sin vilsenhet? Ska man bara glida med ett tag och låta tiden hjälpa livet och själen hitta rätt på egen hand? Ska man skaffa sig kartan, se till att få proffessionell hjälp och verkligen ta tag i sin situation? Eller ska man tanka raketbränsle och bara ge sig hän, utan en tanke på morgondagen?

Jag har hittat min väg... Tror jag!

Jag överlevde...

...men stackars kollegan när hon sticker in näsan på jobbet måndag morgon! Hon lär inte få det lätt kan jag ju säga! Jag kör fortfarande min oöverträffade loop-modell, några kan jag hjälpa, men de flesta får komma tillbaka, som vanligt!

Det närmar sig weekend, skönt! Kanske man kan få njuta av den sista sprittande sommarvärmen... om vädret är nådigt vill säga! Hästerier på lördag och Torsby på söndag står på agendan. Blir bra det!

Ro utan åror

En något knackig inskolning gör att jag är glad ju färre "kunder" jag får på mitt jobb för tillfället! Trots detta löper det på ok åtminstone första dagen som kollegan är bortrest! Kan faktiskt svara på det mesta och hjälpa till med informationssökningar i det för mig nya programmet! Dagen susar iväg och rätt vad det är står chiefen i dörren och frågar om jag ska vara med på vår arbetsplatsträff! Attans vad pinsamt! Jag ska ju dessutom vara sekreterare... och klockan är redan fem över halv! Jag som är en så punktlig människa! Jaja, jag förändras på många plan just nu. Kanske jag går från att ha varit ordentlig till en riktig slarva?! Kan ju vara på tiden! Eller?

Häpp!