Att försöka sova i en främmande säng

Glad och tacksam när jag får förtroendet att ta hand om solstrålen när föräldrana vill komma ifrån. Jag absorberas helt av hans späda lilla väsen och lördagskvällen går så fort. Vi promenerar i höstrusket, eller, JAG promenerar och han åker i kärran. Jag tappar upp badvatten och han plaskar extatiskt tills baljan nästan är tom. S torkar och tar på pyjamas medan jag torkar upp översvämning och gör välling.

Halv tio är dagen slut. Jag får lugn och ro och tid till en film.

Går och lägger mig vid två. Wille hungrig, välling igen.

Snurrar i främmande säng, sover med ett öga. Vaknar halv sju, snart dags att släppa ut hästarna.

Nu har jag mellanlandat hemma och ska ta en dusch innan jag tillbringar dagen med Wilhelm Samurai. Nu -

Att fylla en grå lördag med innehåll

Vaknar tidigt och tänker på alla ensamma. Tvingar mig ur sängen, tre små fyrbenta vänner vill ha sin frukost och jag vill inte göra dem besvikna. Det är svart och blött på landet, grusvägen är isigt underkyld. Sköter mina sysslor och blir varm och lite piggare.

Tillbaka i min lägenhet backar jag morgonproceduren ett par steg. Kryper ner i min sköna säng med morgontidningen som jag stal hos S. Njuter en lång stund, innan jag stiger upp och äter frukost och gör mig färdig.

Till Karlstad och hotellrumsvernissage. Nu -

Känslig för dofter och människoöden

När jag går till mitt jobb möts jag av ett förföriskt doftspår. Någonstans denna halvklara novembermorgon lägger man asfalt och min näsa och hjärna samarbetar effektivt, jag insuper och njuter av doften. En kort stund senare upplever jag äckel snarare än njutning. Ett gammalt söndervittrat avloppsrör som gett upp har förpestat luften på bottenvåningen på min arbetsplats de senaste veckorna, hela stället luktar skit! Men nu ska det åtgärdas och idag har äntligen grävaren kommit för att påbörja arbetet.

Jag och kollegan har en trevlig förmiddag på Ingesunds Folkhögskola. Det är mitt första besök och jag är ganska övertygad om att det är en av de vackrast belägna arbetsplatserna jag besökt.

Min andra kollega berättar om ett förtoende han fått från någon i vår närhet. Vi har haft en hel del "besvär" med personen som av oss har uppfattats som slarvig och möjligen deprimerad. Det visar sig att h*n varit ett så kallat katatoniskt barn, alltså ett barn som stängt av hela sin omgivning och som inte reagerar överhuvudtaget. Jag känner mig skyldig för de tankar jag tänkt när h*n inte fungerat som normen. Det är en helt ny lärdom för mig och jag kan inte ens föreställa mig vilka hemskheter personen i fråga har gått igenom för att hamna i sin katatoni.

Kluddkurs #4: Väluppfostrad

Njuta av att ha långtråkigt

Kommer hem i femsnåret. När man har både häst och familj får man inte en lugn stund. Borde inte, men kan inte låta bli, loggar in på datorn och surfar och läser, surfar och läser. Tvingar mig att avbryta. Sätter på musik och dansar lite istället, skönt. Jag är så trött efter julmaten jag blev bjuden på på Skutboudden men lyckas få lite livskrafter tillbaka av att röra på mig. Blir glad och varm. Nu orkar jag samla tankarna såpass att jag kan förbereda räkningar inför pay-day. Plocka rätt tvätten som legat i sin påse sen igår. Diska lite, tänka lite, bara slarva runt lite. Ha lite trist och komma ikapp en smula.

Vad gör dig lycklig och varför?

Idag är en sån där dag. En slät, jämn och len dag, det är enkelt att vara jag. Tusen saker och ingenting händer. Tvättstugebesök och ett torkrum med mina frasigt doftade rena lakan, en Kajsa-Warg-middag som trots allt smakar välplanerad, en smekt och kysst mule, en trygg och villig hästrygg som med livsglada små krumsprång tar mig ut på äventyr. Mobilen brummar efter uppmärksamhet - någon vill umgås en stund.

Och ikväll ska jag ut på landet till ett hus fyllt av mina vänner. Just nu känner jag att allt är som jag önskar. Det som varit kommer inte tillbaka och det som kommer, kommer oavsett vad jag gör idag. Därför lycka.

På jobbet efter helg mitt i veckan

Det känns aningen drygt. Ledig torsdag gör det tungt att masa sig iväg den här kyliga fredagsmorgonen, men det går. Solsken över Kyrkviken, rimfrost i gräs och isblank asfalt. Det är vackert men gör ont i mitt skinn. Jag är inte anpassad till kyla, hatar bylskläder och min bleka hud.

Gårdagen var lång och intensiv. En tripp på 60 mil tur och retur, nöje varje vaket ögonblick. Jag uppskattar mina väninnor mer för varje dag som går, är glad och tacksam att få dela så mycket med dem. Sorg och glädje, intressen och insikter, utveckling och mål.

Vintertemperaturen letar sig in genom mitt kontorsfönster. Nu måste jag tina mina frusna händer, de vill vila från tangentbordet ett ögonblick runt en het kopp te. Och jag vill slippa mina måsten en stund och spegla mig i mina kollegers ögon. Är det för att jag förstår att jag finns till just då? I vinterdraget på min kontorsstol, med iskalla, motvilliga fingrar har jag mina tvivel ibland...

Vill bara säga:

Tack för en underbar kväll!

Kreativitet som piggar upp: Kluddkurs #3

Allt går med myrsteg på mitt jobb idag. Det är stiltje, klockans visare verkar ha fått en smärre höstdepression... Som tur är så har min sporadiske room-mate arbetsdag idag. Han är lärare och konstnär, expert på hjärnan och dess funktion och grafisk konst. Vi pratar etsning, perception, skapande och helt plötsligt har timmarna fått fjärilsvingar och fladdrat iväg. Han visar mig sina vackra alster på www.svenskakonstnarer.se och jag förundras över detaljrikedomen han åstadkommer med sin etsnål.

Hans tips innan han lämnar mig för dagen är: "Titta på mycket olika konst, det lär du mycket av." Jag blir inspirerad och lånar lite tid från min arbetsgivare. Det finns så mycket talangfulla människor. Men sedan finns det mycket märklig konst också, som jag ännu inte lärt mig uppskatta...

Prick klockan 16 känner jag hur det börjar slå små kullerbyttor i min mage av förväntan. Snart är det dags för veckans höjdpunkt! Härdar ut nästan en timme till. Sedan: Hästerier i vådlig fart, stackars Pia är sjuk. Hem igen, packat påsen med allt jag behöver och skyndar iväg.

Återser förra veckans lilla bruna skapelse, den är ganska söt faktiskt. Men det är jättesvårt att måla utan penslar. De står kvar hemma i vasen... Lånar av kurskamraten och tillbringar första timmen med att få fram rätt nyans till finishdagrarna och bakgrunden.

Göran mal tusch och berättar historien om kinas konst. Kalligrafipenseln är en ny bekantskap för mig - jag skissar en lotusblomma och tunnar ut tuschet för att få skuggor och dagrar. Penseln gör i princip jobbet själv, det känns att det är kvalitet i den!

Jag är piggare än på länge när jag kommer hem. Ringer hovis, han kommer en sväng i morgon. Planerar för kvällen med Nätt, bestämmer film och tid. Jag måste komma i säng i tid ikväll så att jag orkar med morgondagen. Ser fram emot!

Hemska äpplen - säkert häxans förgiftade

Jag vill ha godis och sen vill jag sova!

Jättetrött hela dagen. Och hungrig. Vill äta nonstop.

Igår besökte jag nya fodervärden. Jag känner mig väl inte så jätteentusiastisk, för tyvärr har hon lite dåligt med mark. Våra herrar behöver ytor att röra sig på och det fattas där. Ska lusläsa fodervärdskontrakt och försäkringsavtal så får vi se hur det blir. Nu måste han bort iallafall och jag litar på att L kommer ta hand om Carat på bästa sätt!

Jag kommer att sakna mina kvällar på stallbacken, för fort glömmer man allt tråkslit. Hur mycket man fryser och hur slitsamt det är att kånka vattenhinkar i dyn, alla skottkärror man råkat välta på den långa vägen till gödselstacken, mörkret som gör att man inte hinner vara utomhus i dagsljus annat än på lunchrasterna och på helgerna.

Nu måste jag hoppa i säng, om inte morgondagen ska bli lika seg som denna.

Ting blir aldrig någonsin som man tänkt sig

Jag lovade mig själv att tillbringa den är helgen i min blekta blå soffa och att läsa minst två böcker. Hur har det gått? So far, not so good! Istället har jag haft andra, lite ofrivilliga, oplanerade aktiviteter för mig.

Ridtur på explosiv, 142-fotad liten ponnypojke

Vännen Lina povrider samma lilla pojke, tycker om!

Skjutsar äldsta dottern till akuten med stukad fot

Sover en timme i bilen på parkeringen utanför akuten med Wille

Passar pigg Wille i ytterligare tre timmar på akutmottagningen medan mor ligger med foten högt i äckligt gipsrum

Tvättar, pyjamasar och matar Wille. Äter kebabpizza och strips med S, Johan och dott.

Träffar Mark snabbt, får min födelsedagspresent: En skiftnyckel!

Skyndar hem till min blekta blå soffa, facebookar och bloggar lite

Kan man bada såhär dax utan att grannarna blir arga? Eller ska jag inviga min skiftnyckel och äntligen skruva fast benen på köks- och matsalsbord? Eller ska jag läsa en bok i natt istället?

Grunnar...

Mys i soffan - my ass!!!

Gyttjebad och glöggpremiär

Jag sladdar till ordentligt i mörka hästhagen. Tyvärr har vi hunnit ut i de andra hästarnas hage och tyvärr tappar jag taget om grimskaftet jag leder min häst med. Raklång på rygg i lervällingen. Jag ser ingenting, men hör att det är full fart på hästarna! De slirar upp till stallhagen och jag skyndar efter, hysteriskt ropande på Carat, livrädd för att dom ska sparka eller bita varandra så att det blir skador. Jag skyndar mig stänga grinden mellan hagarna och inser att jag måste få hästen uppmärksam på mig. Nu är de i andra änden på hagen och de är ganska uppjagade. När de slutar pipa och frusta en stund tar jag chansen... "Duktig Carat" säger jag och drar i blixtlåset till min ridbyxficka... Och det funkar! Han är för rolig. Som en liten hund kommer han till mig med sänkt huvud och vill ha sitt godis! Sedan följer han mig till grinden och dramatiken är slut för kvällen!

Ikväll har jag bjudits på vinterns första glögg. Värmer gott och kommer att bli en vana i vintermörkret. Eller en ovana, det beror på hur man ser det.

Kluddkurs #2 och 40 plus

11 november 2008.
Hästa i räserfart för att hinna. Sist på plats med andan i halsgropen. Ikväll ska vi lära oss måla på tempera, som de gamla mästarna gjorde på 15, 16 och 1700-talet. Sjörövarkonstnären med ringar i båda öronen går igenom tekniken, kemin och teorin. Det är så spännande, fast tvivlet växer allt eftersom han demonstrerar tillvägagångssättet, det verkar svårt. Våra pannåer bestryks, under tiden vi väntar kluddar vi vidare på förra veckans alster. Äntligen har temperan torkat och jag får prova. Börjar bygga skuggor och dagrar, väntar på tork igen, klickar upp olja och böjar blanda färger till motivet. Jag börjar våga, det är sensuellt och spännande som inget annat jag varit med om! Så blir jag sittande. Jag ser att något fattas men kan inte sätta tummen på vad. Göran försöker inspirera. Han ser att jag inte förstår. Han tar min pensel. Två kraftiga drag med svart färg och där... där har vi det! Fortsättning följer!

12 november 2008
MIN dag! För första gången vill jag ha den! Tidigare har jag alltid haft ångest för att bli äldre, men i år ser jag bara fram emot det! Med glädje. Jag är tacksam för alla lyckönskningar på jobbet, blomman från kollegan, fikat med en annan, den mörka chokladen som smakar himmelskt när den delas med en vän. På webben får jag många hälsningar, mobilen piper och jag får kramar i korridorer. Jag älskar det! Känner mig glad, tacksam och levande.

Skyndar till hästen och vill fort hem igen. Jag hinner få en blomma av Pia och fina kort på pålle.

Hem och förbereda. Snart kommer de. Alla mina som är hemma, den enda som saknas är Mark. Jag får blommor, pengagåvor, ett presentkort på en tripp till Karlstad med bio och indisk mat med min stora söta. Den största gåvan är min arga flicka som glömt sin ilska för kvällen. Den nya limepressen ska snart invigas. Då ska jag dricka caipirinha med min syster. Något att se fram emot i vintermörkret som väntar.

Bortskämd



Inte nog med det, någon har kontaktat mig idag och vill låna min häst. Det är en bra dag för min del. Kanske den bästa i år.

Hatar att handla elektronik...

Undrar varför? Jag känner mig alltid lurad av någon anledning, det kan väl bero på att jag ser dig som ett dyrt, nödvändigt ont! Ungefär som att behöva lägga pengar på en bil! Trots det så blir det nog bra tillslut. Efter ett tredje besök på samma dag hos elektronikaffären slog jag till, lilla vita Sam(sung) får följa med hem till Bergsgatan. Det visade sig att han var en utgående modell, försäljaren prutade hastigt 1.000 kronor, som jag istället la på ljud till min lilla bärbara dator.

Nu ska här fixas och trixas tills timmen blir sen!

Peace man

Blev medbjuden till Mr Baktankes kompisar Hans och Marie på hippiefest. Har precis kommit hem efter en fantastiskt trevlig kväll. Mr B är lyckligt lottad som har så härliga vänner! Förresten så är han en ganska härlig vän själv också! Så dom förtjänar varandra!

Vuxenpoäng!

Jag drack lagom mycket. Dansade någorlunda sansat. Tackade nej när jag blev uppbjuden med ett artigt leende. Gick med alla sinnen i fullt bruk över stan när allt stängde.

Nu ligger jag på min blekta blå soffa och har precis chattat med min söta i Torsby. Hon har också varit ute och dansat och vi lättar våra hjärtan för varandra fast timmen är sen och avståndet skiljer oss åt. Jag älskar min dator, fröken Adsl Modem och möjligheterna den kombinationen ger...är glad åt det sociala nätverket jag har här!

Lyssnar på "War of the Worlds" och tänker på en god knäckemacka med en ostbit på. Det får det bli och sedan hopp i säng!

Sist in, sist ut

Snooze-expert som jag är så lyckas jag alltid komma sent till jobbet. Det innebär att jag oftast är sen därifrån också. Idag spelar det inte så stor roll, jag är för lat för att gå hem (trots att jag numera bor fem istället för tio minuters promenad från job) före after-worken på "Taket" om någon timma.

Ponny-nanny är fixad för ikväll, jag tänker strunta i helgstädningen för det kommer ändå vara dammigt igen innan jag gör annat än sover hemma. Nu är jag inställd på en trevlig kväll och jag tänker inte bry mig om ifall det blir sent.

Nu ska jag bara korrläsa annonsen för femtielfte gången, fixa info-mappar åt våra nya kursdeltagare och layouta betygskatalogen för våra KY-studerande. Vips kommer det vara dags för cider och vitlöksbröd!

- "Tantvarning!"

Säger någon lite sarkastiskt när jag berättar. "Har länge försökt hävda motsatsen om dig men skaru på medborgarskolans målarkurs så tar jag tillbaka."

Lätt för "någon" att säga, som redan är en konstnär, men har man som jag aldrig hållit på med oljemålning så måste man börja någonstans. Och trots uttalandet så börjar jag just där, ikväll!

Jag har svettiga handflator i början, vågar inte riktigt gå lös på klargul, krapplack och monastralblått. Sitter och duttar med minsta penseln när Göran ger mig storpensenln och uppmuntrar mig att ta ut svängarna lite! Och jag måste säga att det är underbart roligt. Mitt konstverk blir grällt och färgrikt. Motivet förändras ju mer jag blandar färger, sveper och skuggar med penseln. Efteråt går jag på lätta steg hem genom stan, glömmer mitt ärende till bankomaten och får gå tillbaka när jag är hemma på gårdsplanen.

Börjar genast plocka i lägenheten när jag är hemma tills jag inser att jag inte ska hasa runt möbler vid den här tiden. Hör mobilens surra, svarar och hör en liten, liten röst säga "Maaamaaa, Mammmmmaaaa, Mammmammmaaa". Det är Wille! Och han har precis lärt sig säga det viktigaste ordet i världshistorien! Det kärleksfullaste, mest sensationella och underbara ljudet i en mors öron! Han är perfekt och jag älskar honom mer än något annat! Tacksam.

Att famla i mörkret

Det är ovant i början, men jag vet att jag vänjer mig så sakteliga. På vischan finns inte några upplysta dyngstackar eller avlägsna hagar för små inhysta ponnypojkar! Drängen/dyrkaren får tammetusan skaffa sig jäkligt bra mörkerseende. Det höll på att gå galet ikväll. Jag laddade som bara den, med skottkärran full i skit, tog sats för att få den dit jag ville, och mötte... inget motstånd alls! Höll på att stå på näsan i trevligheterna, men lyckades parera på ett mirakulöst sätt!

Sedan ut till hagen, 200 meter rakt ut i bushen, kolsvart, i synnerhet när månen lyser (!) med sin frånvaro. Det är lika bra att blunda och hoppas att man kan hålla balansen i lerkanan. Jag blir lika glad varje gång jag hittar min lille vän och får med honom upp i ljuset där vi kan umgås med varandra.

Sadlar och tränsar min häst och oförskräckt beger vi oss bort från den ljusa stallbacken. Tio meter från stallet finner jag mig sittande på en hot-rod-ponny, han har gått ner på knä i diket, lika blind som jag i allt det mörka! Vi tar oss ner till vägen och jobbar där en stund innan vi tar kvällen, den ska tillbringas i sängen, framför teven (inte tittat teve på över en vecka...) med guacamole och nachos som enda sällskap. Ja, för hästen fick stanna i stallet!

Sommartid i ridhus

Vintertid en gång till kanske?

Jag skulle behöva en extra timme eftersom kvällen har gått alldeles för fort, precis som helgen. Jag har blivit ompysslad och har också fått rå om. Frångick allt vad jag tror på här om kvällen och köpte min första egna pizza i världshistorien. Vad gör man inte för att få umgås lite med sin son...?

Nu är han ivägskjutsad till Sunne och skolvecka tillsammans med rumskamrat och en rosa lampa som han ärvt av sin syster.

Min tur gick vidare till Torsby och en lada i kyliga vinterkvällen där min matsalsmöbel stod och väntade på mig. Nu har den flyttat in i min lägenhet, den sprider tyvärr en lite unken doft, har nog stått ute lite för länge. Den är inte ett dugg vacker men med två iläggsskivor kommer vi att rymmas många. Det är huvudsaken.

Jag får väl gå och lägga mig då!