På jobbet efter helg mitt i veckan

Det känns aningen drygt. Ledig torsdag gör det tungt att masa sig iväg den här kyliga fredagsmorgonen, men det går. Solsken över Kyrkviken, rimfrost i gräs och isblank asfalt. Det är vackert men gör ont i mitt skinn. Jag är inte anpassad till kyla, hatar bylskläder och min bleka hud.

Gårdagen var lång och intensiv. En tripp på 60 mil tur och retur, nöje varje vaket ögonblick. Jag uppskattar mina väninnor mer för varje dag som går, är glad och tacksam att få dela så mycket med dem. Sorg och glädje, intressen och insikter, utveckling och mål.

Vintertemperaturen letar sig in genom mitt kontorsfönster. Nu måste jag tina mina frusna händer, de vill vila från tangentbordet ett ögonblick runt en het kopp te. Och jag vill slippa mina måsten en stund och spegla mig i mina kollegers ögon. Är det för att jag förstår att jag finns till just då? I vinterdraget på min kontorsstol, med iskalla, motvilliga fingrar har jag mina tvivel ibland...