Men hoppsan!

Tänk vad brutalt höstmörkret dimper ner över en när det blir vintertid... Påtagligt och brutalt! Jag har äntligen lärt mig uppskatta levande ljus, både som ljus- och värmekälla. Har inte gjort det tidigare, men denna höst har det gått åt en hel del stearinljus. Det bästa jag vet är de dagar jag börjar jobba några timmar in på förmiddagen. Åker till min hästparvel och sköter om honom i några timmar från gryningsljus och framåt. Därefter i mitt tomma hus så tänder jag min kandelaber i badrummet och tar ett bad innan arbetsdagen börjar, underbart! En lyxig kontrast till det jordnära och handfasta jobbet hos krabaten.

Arbetsdagen innebar uppstart av det projekt jag ansvarar för. Fantastiskt roligt och spännande. Jag är också helt säker på att vi valt rätt samarbetspartner! Det känns så rätt!

Blås inte bort i höststormarna!

Äntligen ordningen återställd!

Härligt! Sambo nummer två har äntligen kommit hem från sina tre veckor i Thailand! Pigg, utvilad och lite lätt knaperstekt är han energisk som få! Det har resulterat i att skärmväggarna runt uteplatsen kommit upp samt nytt och helt skärmtak över entrén. Hurra för dej Johan, är så glad att just du är en av mina sambosar!

Själv har jag en semesterdag. Svårt att organisera mig, vill egentligen helst ligga på sängen med en bra bok. Fast jag borde passa på att räfsa, baka och STÄDA... Därför tänker jag skita i allt och ta bilen till naturen! Nu! God fredag!

Härlig dag...

...kan inte bli annat när den går i hästens tecken. Har bestämt att vännen får flytta hem imorgon trots allt. Det är för besvärligt med förändring just nu, som dessutom kostar mer än den smakar! Med postivit tänkande ska det gå bra har jag bestämt mig för.

Avslutat dagen hos våra bästa vänner L&H. Nyskördad älgstek, lagom blodig och frun i husets gratäng - underbart! Nu är magen proppfull och jag har svårt att gå och lägga mig. Surfar lite, roligt med youtube och dagens förevigade händelser utlagda till allmänt beskådande. Mailar länkar till väl valda supporters...

Ska drömma om morgondagen, snart är han hemma igen!

Risk för utplåning!

Trodde att det löst sig igår, visar sig nu på kvällen att så var inte fallet. Läget kräver en ödmjukhet där jag riskerar att utplåna mig själv, därför bestämmer jag mig för att välja förändring trots allt. Som tur är har jag en mycket förstående, snäll och hjälpsam sambo. Han bestämmer åt mig; gå inte tillbaka - jag hjälper! Vad säger man? Du är mitt allt och min bäste vän! Tacksam!

Trots allt krångel tycker jag dagen varit bra. Lugnt på arbetet vilket givit mig tid att göra lite researcharbete. Känner mig rustad att börja med min utmaning där också. Det ska bli roligt och spännande. Jag ser med tillförsikt fram emot de närmaste veckorna, de kommer att bli otroligt lärorika för mig.

Vet inte vad jag ska säga om tio-dagarsutmaningen. Märker att andra fifflar lite hit och dit... tar nog inte alltför seriöst på den. Men det är nyttigt med eftertanken den väcker. Kanske att jag har åtta dagar kvar i morron - plus resten av livet!

Nu ska jag trängas med min älskling i soffan, zappa dålig teve och njuta av att helgen ligger framför mig. Skönt!

Tveksam början...

...som jag med lite ödmjukhet OCH positivt tänkande lyckades vända till något bra! Idag är min första av tio, och nu har jag nio kvar. Jag ska klara av att hantera mina eventuella motgångar och min tidigare negativism med hjälp av samma verktyg. Ödmjukheten tror jag är viktigast för mig - vilket i sin tur lättare föder positiva tankar i mitt huvud.

Hurra för årets nobelpristagaren i litteratur, Doris Lessing! Liksom tidiare år har jag totalt missat den prisade författaren helt och hållet... Tur att man inte är i bokbranschen fortfarande!

Hurra också för att min fyrbente, manprydde älskling kommer hem till helgen! Han har fattats mig i tre veckor nu, vi har mycket att prata om!

Den första dagen...

Startade jag med de bästa ambitionerna. Inspirerad av Universe Imagine-killarna tänkte jag också under tio dagar programmera om min hjärna till enbart positiva tankar, för att göra min och andras tillvaro lite drägligare... Måste säga att jag snubblade äckligt nära startstrecket, och inser att jag måste backa tillbaka till gå!

En positiv sak är väl ändå att jag blir alltmer medveten om allt taskigt jag tänker om mig själv och hur patetiskt det är och framförallt måste verka i andras ögon! För vem bryr sig, mer än jag? Ärligt!

Näe, ärmuppkavling och nya tag i morron! Hejja Bea! Tio dagar från imorrn då...

I min lilla värld

har det varit en riktigt bra dag. Jag har inga nobelpris att rapportera om, jag har inte gjort något för att hindra gatuvåldet, jag har inte ens lämnat ett bidrag till rosa bandet-kampanjen som pågår för fullt. Ändå har jag mage att känna mig nöjd! Får man vara det? Får man vara nöjd med att man har skött sitt jobb, tränat och kommit hem till sambo och barn, pratat med och visat att man älskar dem? Får man vara nöjd med att man har ätit och fikat gott, pratat med goda vänner på messenger, att man kommer att gå till sängs med mannen man levat med i 21 år, och vakna upp med honom för jag vet inte vilken gång i ordningen? Får man vara så nöjd i sin egen lilla värld, utan att ha dåligt samvete?

Det är nog dumt att fråga...

Magiskt

Hela Klarälvsdalen är en skål fylld med vispad grädde!


Ett minne att spara till en regning dag...

Allt osar kålsoppa...

Mârtensfredag...ångest för mig... Man borde låsa in 17-åriga, vackra, spröda (i mina ögon alltså, inte hennes) döttrar och 15-åriga söner som är raggarbusewannabees med fet prilla under läppen.

Jag har bestämt mig för att låsa in mig själv istället. Jag ska äta min gamla kålsoppa och njuta av det vackraste vemodet som finns just nu: Kents senaste - Ingenting.

Det är med liknande vemod jag tänker tillbaka på mina egna minnen av vår gemensamma ungdomsstad. Kan inte låta bli att rysa lite när Jocke sjunger om Hagnesta Hill... På tidigt 80-tal hade jag "turen" att ha en kompis, Lena, vars storebrorsa repade med sitt band där. Min far gjorde sitt allra bästa för att låsa in sin tonårsdotter. Totalt misslyckat, jag lovar! Hade han vetat att det var just till Hagnesta jag drogs hade han blivit galnare än han var... Men det var inte droger och bus som lockade mig, utan musiken och atmosfären. Allting upprepar sig - och jag kan bara hoppas att min lilla älva har samma inställning som jag hade då!

Kanelbulle

Bra med tillfällen att fira. Idag firar vi kanelbullar! Visst behöver vi lite ljusglimtar i tillvaron, men vem kom på just denna, och varför?

Dessutom tror jag att det är husdjurens dag - de kan vara värda att uppmärksammas! Därför hyllar jag min galet sällskapssjuka lilla gris, marsvinet Gurkan, singel sedan två år, då hans brorsa, Marängen, hastigt fick avlivas på grund av sjukdom. Gurkan är en positiv kille till sin karaktär, han älskar gul paprika och umgås gärna med den som befinner sig nära kylskåpet. Jag vill bara säga: Gurkan - du är min bästa vän, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.... ;)

I övrigt en lugn mellandag, med bara ett möte (i snitt två om dagen denna veckan...) på jobbet, och större delen av veckans timkvot redan uppfylld. Dessutom sovmorgon till klockan 13, ganska skönt i och för sig, fast jag tycker om att komma hem tidigt!

Lärdom

Min fantastiskt duktiga och sympatiska chef kommer att ta förtidspension. Trots att jag inte känt honom så länge så inser jag att han är en av de mer kompletta personer jag träffat i mitt liv. Han är underbart rak, öppen som en bok och en affärsman utan dess like. Min arbetsplats, ja hela verksamheten, kommer att förlora mycket när han försvinner.

Vad är bäst?

Att köpa dyrt och säkert, eller lite billigare, osäkrare och mer ambitiöst? Upphandlar en dyr tjänst och vet vad jag skulle välja om obegränsade resurser fanns.

Laddar hemma för en ny arbetsvecka. Deltid av min deltid disponerar jag min tid ganska fritt. Därför blev det ett par timmars "sovmorgon" som istället blir till arbetad tid en annan dag när det passar bättre... Sovmorgonen tillbringades i sängen med en mycket god bok - återkommer om den vid tillfälle!