Grusögd och gäspnödig

Blir gärna det när nattsömnen störs. Vaknar klockan 01.47 av att mobilen piper. Oron för nära och kära gör att jag blir klarvaken direkt. Blinkar sömnen ur ögonen och försöker fokusera. Och läser... En underbar kärleksförklaring från en av de viktigaste i mitt liv.

Tack för det mitt hjärta! Det värmer! Och du vet att jag känner likadant!

Får man snooza hela dagen?

För att man vill? Och för att sängen är ett klart trevligare alternativ än snöglopp och mentalt motstånd på jobbet? Nej, tänkte väl det.

Pallrat mig ur. Lyckligtvis hänger duschhandduken på elementet och kan omsluta mig innan vinterluften når min uppvärmda kropp. De gamla knarrande brädorna i mitt köksgolv är varma och sköna mot mina fotsulor. I de tända fönstren i villan mittemot ser jag att snickaren redan börjat dagens arbete. Undrar om det är han som ska bo där? Det ser trevligt ut.

Jag känner att jag nog kommer att klara den här vintern utan att behöva gå i ide. Att trivas hemma är väl en bra början? Det ger kraft att kämpa med resten av tillvaron. Den som gör lite motstånd mellan varven.

Lite matt...

Försökte att få tiden att gå lite långsamt. Det blev precis tvärt om.

Härlig träff med mina vackra, kloka och roliga väninnor. Mitt hjärta blir stort och varmt och min lycka är total. Men fram på nattkröken, i min ljusa, fridfulla, harmoniska våning byts lyckan mot sorg. Min nattgäst och vän är djupt olycklig och berättar saker jag inte kunnat drömma om. Försöker att lyssna och förstå, utan att vara förnumstig och komma med lösningar och svar. Jag tror att det var det som behövdes.

Sover lätt i några timmar. Sedan en hektisk dag utan mat och vila. Hem och förbereder mig för mera vänner. Kvällen blir intensiv och ganska kort, tyvärr i blötaste laget, igen! Varför blir det så? Jag börjar tro att mitt sällskap har dåligt inflytande över mig. Måste lära mig säga nej. Sitter här med ett leende på läpparna och blir varm i hjärtat igen. Ni är för sköna! Allihopa!

Det var den lönen det...

Vilket skämt!

Men mitt hjärta slår lyckoslag trots det eftersom jag ska umgås med goda vänner både fredag och lördag, det kostar inget att umgås...väl? Taxi...något glas vin på krogen...snart är det tomt på botten av min skattkista.

Proppen ur!

Efter en lite seg period, både på jobb och privat, börjar det lossna. Arbetsdagarna går i 180 knyck, bara man har roliga projekt på gång. Och det har jag nu! Alla vill träffa mig - och jag blir så GÄRNA "träffad"! Älskar att stå i centrum!!!

Privat ser det också ut att lösa sig. Ett telefonsamtal i kvällningen kan vara en suverän utväg ur ett ekonomiskt och tidsmässigt bekymmer. Hoppas, hoppas, hoppas!

Jag har en del valmöjligheter som gör att jag känner mig optimistisk inför framtiden! Fast det ska en del målmedvetenhet och jävlaranamma till för att det ska gå i lås. Nu ska det bara ske, helt enkelt!

Men först: Lite mingel i tvättstugan ikväll!

Avdramatiserat - jag överlevde

Risken man tar när man rider unghäst är att man kan hamna var som helst precis när som helst. Största skräcken för mig är att göra en ofrivillig avsittning och skada mig allvarligt.

Är man klok så utsätter man sig inte för onödiga risker. Är man inte det så rider man ut i mörkret, särskilt när det blåser och regnar och bestämmer sig för att jobba hästen runt en gammal lada, med skrymslen och prång, fladdrande presenningar och läskigt takdropp.

Resultat: Häst hastigt på väg åt ett håll, jag åt ett helt annat. Bestämd, vill sitta kvar. Nära att välta med häst och allt. Lyckligt nog far jag av, landar på nacken och får en snubblande hästhov på höger hand.

Idag gör det ont! Nacken är stel och högerhanden lagom mysigt mosig! Jag är glad att jag bara fick min egen vikt på nacken...kunde lika gärna ha fått 450 kilo till!

Ensam soldat

Vaknar djupfryst. Inte nog med att jag glömt minimera vädringsspringan i sovrumsfönstret, dörren till min iskalla klädkammare måste ha åkt upp under morgonen. Det är på sin höjd åtta grader varmt i mitt sovrum när jag kvicknar till vid halv sex. Mitt hjärta slår hårt eftersom jag tror att jag fortfarande befinner mig på ett slagfält, huttrande och inpyrd av röken från fyrbåkarna (alla i grannskapet måste ha varit uppe och tänt i sina vedpannor/spisar vid den här tiden i den verkliga världen...). Aningen lättad tar jag mig så snabbt som möjligt in på mitt varma badrum för att långsamt börja mitt upptinande.

Inte förrän vid lunch blir jag helt uppvärmd, nu är det min goda, starka gröncurry som gör susen.

Trots en traumatisk morgon så blev det en fantastisk dag! Nu är det mittiveckan, nedförsbacken mot helgen börjar! DEN ser jag fram emot!

Välbehövlig ro i sikte

Inte riktigt än, men snart. Än så länge har jag för många måsten, de är under kontroll och hanterbara men inte riktigt bearbetade ännu. Järnen i elden är många, jag skulle inte vilja vara utan något av dem, men det underbara är att när jag stänger min ytterdörr så kan jag välja. Att vara eller inte vara - ensam och i lugn och ro. Det är livskvalitet det.

Gääsp, men bli trött då unge man!

Mormor trött! Wille pigg. Den spjuvern visste vad han gjorde! Aaahh, quality time med mormor, bäst att sova middag i tre timmar på dagen! Nu är föräldrarna och roar sig och jag sitter här med tunga ögonlock och en halvkinkig sötnos som tycker mormor är trist!

Min dag har varit lång. Hemmapyssel tidigt, passar på när grannarna under är bortresta, städar bort skyddsplast och möblerar rätt så gott jag kan på egen hand. Sedan ridtur på dynamittunna! Herregud vilken pigg och lycklig häst jag har. Slitsamt! Han jagar upp sig så till den milda grad att han blir alldeles löddrig! I morgon tar vi en längre tur, då hoppas jag att han kan koppla av lite bättre.

Nu ska jag fnissa åt rolig film och prata med S. Pussa på Wille ska jag också. Lycklig jag!

Demensvarning?

Hur skulle mitt liv vara utan min agenda och minneslappar av alla de slag? Förmodligen lika ostrukturerat och rörigt som det är nu. För det roliga med mig är att jag är helt värdelös på att kolla vad jag har planerat in eller skrivit på minneslapparna. Hur ska jag lära mig komma ihåg att kolla? Jag brukar också skriva på mina händer ibland! Men jag inser själv att det ser märkligt ut att en sofistikerad (förhoppningsvis), mogen (aldrig...) kvinna går omkring med nerklottrade händer! Får acceptera att om jag inte hittat något vinnande koncept på 40+ år så är jag nog hopplöst fall. Och det blir bara värre...

Det här är mycket snyggare!



Nu ska det bli riktigt skönt med helg. Jag ska organisera mitt hem, tvätta lite och har dessutom lite trevligt umgänge inplanerat. Dessutom ska hästen få en hel del uppmärksamhet, han har varit så försummad på sistone.

Nu är telefonen inkopplad och mitt nya telefonnummer invigt. Gissa vem jag ringde till... S såklart, 22 år med honom har satt sina spår, han är och kommer alltid att vara en del av mig...

Vims och grejs

Vimsdag på jobbet. Jag är överallt och ingenstans, gör allt på en gång och får verkligen allt och ingenting gjort. Det känns som jag varit på människojakt hela dagen. Roligt. Socialt. Trivsamt. Stackars jagade bara!

Mitt nya hem börjar så smått bli just det, ett hem. Så härligt så jag måste nypa mig själv och kolla om jag är vaken! Är det sant?! Ska jag verkligen få bo i denna fina lägenhet? Ikväll blir det andra lagret vitfärg i all/sovrummet, hoppas det räcker, här var det inte så mörk väggfärg som i finrummet. Måste koppla lite el också. Morr på Ingvar K som glömde borra två hål i min tevebänk. Nu måste jag plocka isär det jag mödosamt monterat och göra dessa hål själv!

Jag har beställt bredband. Det känns lite handikappat att inte ha internet. En av leverantörerna blev snabbt bortvald för det visade sig att det var både dyrt och skulle ta längre tid att ta över befintlig uppkoppling än att skaffa nytt. Grattis Tele2 säger jag bara! Men, men, vad begriper väl jag?

Ska börja baka och planera för mina inflyttningskalas. Roligt det!

Seg och mörbultad

Brottats med många platta paket den här helgen, samtidigt som jag försökt hålla partystämningen uppe. I går var jag bjuden till syster yster på "nästan-bara"-tjejfest... K var med, han smälte in bra bland oss flickor! Som alltid var jag sen till festen, jag fick slita bra för att hinna shotta ikapp alla B52:or... Det tog skruv, kan jag säga!

En och en halv timme senare tog vi taxi ner till the Roof. Jag höll på att kliva av i farten... och skrämma livet av chauffören! Förlåt!

Inga alkoholhaltiga drycker från nu, hjälp vad det gungade! Inte mycket folk alls, mest 18-åriga pojkar i randiga tröjor... Vi stod ut någon timme, sedan åkte flickorna hem. Vi som var kvar tog en sväng bort till tivoliplatsen, sedan tackade jag för mig och lullade jag hem! Hungrig - åt yoghurt och somnade på soffan.

Varför är det alltid något fel på kundvagnen?

Jag undrar varför jag alltid får måndagsexemplaren när jag är och handlar? Min shoppingvagn på Ikea idag fick alla att vända sig om och titta, det lät som om någon försökte strypa en hundvalp!

Spenderade alldeles för mycket pengar. Det är så lätt att göra det i just den affären. Önskar så att jag kommit på konceptet själv... Snyggt blir det i allafall. Nu har jag: Nånting blått, nånting lånat, nånting nytt, nånting gammalt - ungefär som när man ska gifta sig och vill ha tur. Hoppas det funkar när man flyttar hemifrån också!

Inflyttningsfika stundar, bara jag får skruva och mokkla lite, kanske någon läsare av Barabea är sugen?

Hej hopp!

Vitt, vitt, vitt

Inne på tredje strykningen... Mörk väggfärg är svår att täcka. Tacksam att lilla mamma hjälper till, hon är effektiv! Hämtat blå soffgrupp, inte vacker, men stor, bekväm och tung. Liten säng och fula gardiner, snart kan jag bo i min lägenhet. I min nymålade ljusa lägenhet!



Om några timmar åker vi till Ikea S och jag. Vi ska shoppa loss. Sen är det dags att koka årets mârtenskålsoppa!