Snöglopp och lycka!

Tycker precis att jag lärt mig att hantera mina tre arbetsgivare. Tycker att det enda gnisslet i maskineriet är att jag inte får jobba heltid.

Enda lyxen med deltid är flexibiliteten. Idag gled jag in på jobbet lagom till lunch, hade haft en händelserik förmiddag hos pållen, men det är en helt annan historia. Som sagt var så har jag börjat få lite flyt när det gäller hanterandet av uppdragsgivarna. Pysslade lite åt två av dem, innan jag lämnade den arbetsplatsen för att lösa av på den tredje.

Framåt eftermiddagsfika glider tre av mina kollegor förbi och undrar försynt om jag fått något fika ännu. DET har dessa herrar aldrig brytt sig om att fråga förut, så givetvis anar jag att något är på gång. Följer lydigt med, tar emot en kopp kaffe (yack!), vill göra gott intryck, så jag tackar och läppjar.

Den daten, med dessa tre herrar resulterar i ytterligare en arbetsgivare och äntligen FULL TJÄNST! Lyckas inte få i mig mycket kaffe utan avslutar med att hälla ut det över mig och golvet.

Från och med nästa vecka har jag heltidsjobb! Jag är glad, och några kronor rikare från och med nästa löning! Det kan en hästägande blivande mormor som jag behöva!

Grattis på mig!

Rättvist?

Saker ställs på sin spets. En av mina ungar anklagas för olämpliga åsikter i skolan. En lärare och en fritidsledare hävdar bestämt att barnet sympatiserar med främlingfientliga grupper. Barnet hävdar raka motsatsen, många av vännerna är av olika nationaliteter, ingenting som ungarna lägger vikt vid. Ett av bevisen för barnets åsikter är en jacktyp som de flesta bonn-ungar bär, tillsammans med träskor och keps och inte Doc Martens kängor. Ett annat är - Eddie Meduza - som också jag tyckte var rolig för hundra år sen!

Nu har min ljuvliga tonåring hört att lärare förtalar barnet och vänkretsen inför andra skolkamrater. Och vi, barnets föräldrar har inte hört någonting.

Hur drar man gränserna? Barnet tycker att svenska flaggan är fin. Det är inte ok. Det hade det varit om det rörde sig om landskamper i fotboll, hockey, skidåk eller något annat sammanhang där det är ok att vara patriotisk. Nu tycker ungen att det svenska är bra, men betyder det att mitt barn ser ner på andra? Jag vet att det ingår barn av många nationaliteter i vänkretsen, ingen rädsla för det främmande här inte. Kan man inte tycka om både ock?

Barnet tycker att vikingar och vikingatiden är lite spännande. Ett intresse som delas av mig. Är det fel att vara intresserad av den egna historien och myterna? Andra länder har ju liknande historier och myter. Har t ex grekerna dåligt samvete för att de intresserar sig för den grekiska mytologin? Varför betyder det att det andra är fel, bara för att jag är intresserad av mitt eget?

Hur känsligt kan det bli egentligen? Vem är det som är trångsynt? Hur kan man rentvå ungen från det här ryktet, utan att bli en överbeskyddande, rasistisk mamma?

I morgon måste jag ringa till skolan och fråga. Det känns jobbigt, för det kan bli så himla fel.

Jag gillar inte öl!

Vem ska jag nu bjuda på bakfyllefrukost och röka cigarr med?

Min goda vän, hyresgäst/granne och f.d. arbetskamrat har flyttat. Fast vi inte umgicks varje dag känns det så tomt. Vi har bara känt varandra i två år, men har hunnit gå igenom mycket tillsammans. På en altruistisk nivå är jag glad för hennes skull, hon kommer ifrån en idiotisk arbetsgivare (vi hade samma tills för 10 månader sedan) och tycker egentligen om att bryta upp och bygga upp nytt. Egoistiska Bea vill att allt ska vara sig likt, "Jävla bohemer" kallade jag henne och sambon surt när jag insåg att det bara var dagar kvar tills de skulle lämna byn. Haha, förlåt mig för det! Det kom direkt från hjärtat...

I morse hittade jag mina hörlurar till mp3:n. Jag har fyllt skallen med mina favoritröster medans jag lagat mat och städat. Om min musiksmak kan man väl säga är minst sagt spretig och en anning schizofren. Kolla vilka artister jag har i min spellista:

Aerosmith, Metallica, Laleh, Amy Winehouse, Håkan Hellström, Cornelis, Möra Per, Queen, Bowie, Pink, Red Hot Chilipeppers, Robbie W, Teddybears Sthlm, Lundell bland annat! Det är röster som gör mig glad, sorgsen, busig, fräck, sexig, pigg, lycklig, kaxig...

Dessutom fick jag glölmma hur övergiven jag egentligen är...

Vaddå X?

Året 2007 är X! Jag tycker helgerna är lite jobbiga - orkar inte tänka på orsaken, men de gör mig lite deppig och jag blir lättad när året är nytt och fräscht! Nu är det vår snart och då mår jag BRA! Jättebra!

Höjdpunkten under helgen var givetvis nyårsafton - hälsosamt med lite blöta fester every now and then - men inte för ofta! Roligt, med alla mina favoritingredienser; favoritsambosar, fyrverkerier, torr champagne och Lenas underbara chokladtårta efter en god middag. Underbart!

Min söta x-jobbarkompis packar ihop bohaget, katter och gubben för att dra vidare mot nya mål - Uppsala nästa. Gammal och vis som jag är så vet jag att vår relation aldrig kommer att bli sig lik. Saker förändras inte utan allt är ständigt nytt. Och det nya för mig är ett liv utan Johannan. Kommer att sakna henne mycket - en gång i tiden uppfattades vi ju som EN person...

En X-utmaning från Tommy, mitt favoritband, i mitt fall på bokstaven x innebär nog att jag måste ignorera den... Kommer inte på något annat än X-Models - och trots att jag är 80-talsfreak så tycker jag att dom är hysteriskt tragiska och dåliga! Jaja, kanske funderar lite till och hittar något skitbra på X.

Näe, räcker för nu. Ska släcka stearinljusen, lägga in ved i vedspisen krypa i säng och läsa ut boken.