Saker ställs på sin spets. En av mina ungar anklagas för olämpliga åsikter i skolan. En lärare och en fritidsledare hävdar bestämt att barnet sympatiserar med främlingfientliga grupper. Barnet hävdar raka motsatsen, många av vännerna är av olika nationaliteter, ingenting som ungarna lägger vikt vid. Ett av bevisen för barnets åsikter är en jacktyp som de flesta bonn-ungar bär, tillsammans med träskor och keps och inte Doc Martens kängor. Ett annat är - Eddie Meduza - som också jag tyckte var rolig för hundra år sen!
Nu har min ljuvliga tonåring hört att lärare förtalar barnet och vänkretsen inför andra skolkamrater. Och vi, barnets föräldrar har inte hört någonting.
Hur drar man gränserna? Barnet tycker att svenska flaggan är fin. Det är inte ok. Det hade det varit om det rörde sig om landskamper i fotboll, hockey, skidåk eller något annat sammanhang där det är ok att vara patriotisk. Nu tycker ungen att det svenska är bra, men betyder det att mitt barn ser ner på andra? Jag vet att det ingår barn av många nationaliteter i vänkretsen, ingen rädsla för det främmande här inte. Kan man inte tycka om både ock?
Barnet tycker att vikingar och vikingatiden är lite spännande. Ett intresse som delas av mig. Är det fel att vara intresserad av den egna historien och myterna? Andra länder har ju liknande historier och myter. Har t ex grekerna dåligt samvete för att de intresserar sig för den grekiska mytologin? Varför betyder det att det andra är fel, bara för att jag är intresserad av mitt eget?
Hur känsligt kan det bli egentligen? Vem är det som är trångsynt? Hur kan man rentvå ungen från det här ryktet, utan att bli en överbeskyddande, rasistisk mamma?
I morgon måste jag ringa till skolan och fråga. Det känns jobbigt, för det kan bli så himla fel.
Best Haircuts For Oval Faces With Receding Hairlines
10 månader sedan
3 kommentarer:
Det som gör det ännu lite knepigare är att allt/alla dras över samma kam.
Man väger helt enkelt in för mycket i andras utseende som plötsligt, enligt många, berättar vad personen tycker om för musik, vilka åsikter man har, vad man tycker om att göra eller hur man beter sig.
Det kanske är så tyvärr, vi klarar inte att bedöma individer längre utifrån faktiskt beteende/uttalanden, utan tilldelar grupptillhörighet utifrån vad vi tror vi ser, inte vad vi borde ta reda på.
Själv klädde jag mig i jeans, jeansjacka, vanlig top och boots när jag var tonåring, större delen av tiden.
Alla trodde jag var "bonne" eller rockabilly-fan (visserligen gillade jag musiken, men jag är allätare).
Berättade jag att jag lyssnade på trance fick alla för sig att det var knark i min cigarett, och cigaretten för övrigt signalerade tydligen att jag var lat och i väldigt dålig kondition - att jag sen gick och cyklade över en mil varje dag fanns helt enkelt inte.
Jag tror det kallas "förutfattade meningar"? Man skulle nästan kunna kalla det för diskriminering, beroende på hur hårt man driver det.
Förtal får man förresten stämma folk för. En lärare får väl för jösse namn inte springa runt och sprida sina åsikter riktigt hur som helst, framför allt inte på ett sådant vis.
ps...det var aldrig knark i min cigg! Inte heller var det mer droger på krogen än vanligt bara för att de spelade en viss sorts musik!
Men men...vi blir vad vi gör det till.
Visst är det äckligt, om nu inte min ljuvliga tonåring dramatiserar...
Tyvärr är jag inte riktigt på hugget för tillfället, så jag har inte orkat ta tag i saker och ting. Barnet ifråga är snart 16, så jag känner att jag kan ha lite is i magen. Men jag har absolut inte släppt saken!
Skicka en kommentar