Att dyka upp igen

Som gumman i lådan. Har som vanligt fullt sjå att hinna. Större delen av min tillvaro spenderar jag ju på jobbet, som de flesta andra. Glad och tacksam för att jag har ett, dessutom händer det spännande saker och jag får förtroenden jag aldrig tror att jag skulle få.

Min fria tid försöker jag ägna åt sånt som är viktigt för mig. Viss obalans har rått en tid, men jag märker att den börjar rätta till sig. Förmodligen för att jag börjar vänja mig vid min nya tillvaro. Barn, barnbarn, kärlek, släkt och vänner. I nämnd ordning. Slutligen har jag blivit med häst igen. Den utlånade verkar ha kommit "hem" till mig igen. Tyvärr straffade han ut sig hos den tilltänkta, vilket gör mig oändligt ledsen. Jag hoppas att det är olyckliga omständigheter som orsakat det hela och att han är sitt vanliga glada jag igen, bara han får den struktur i tillvaron han är van vid. Vi får väl se.

Slutet på november kommer att innebära uppbrott och förändring för andra gången på drygt ett år. Nu försöker jag medvetet anpassa mitt leverne så att jag har lite mer koll. Sedan får vi se hur framtiden ter sig. Har drömmar och planer som behöver lite tid för att mogna. Det får gärna ta tid, men inte hur lång som helst.

Nu börjar min långa arbetsdag lida mot sitt slut. Jag ska hem och koppla av några timmar innan det är dags igen.

Snart!