Berg och dalbana...

Hemma efter en lååååång vecka! Allt och inget händer, precis som vanligt. Storflickan, hon med bäbismagen har förlorat ett av sina husdjur - snabbt och skoningslöst, precis som livet självt bestämmer.

Jag har upplevt en fantastisk teaterföreställning - om att flytta till ett främmande land, att försöka förstå den nya kulturen och fortfarande finna mening och sammanhang i den egna. Så spännande och så fin föreställning - jag rekommenderar Electra Show varmt till alla som inte sett den!

Nu har jag precis kommit hem efter en helkväll (mot alla odds - ont i huvudet och på dåligt humör...) tillsammans med arbetskamrater och före detta chef som numera njuter av pension. En helt underbar kväll med god mat, många skratt och en härlig gemenskap. Det kan jag leva på länge.

Hejdå-kramen jag fick av x-chefen innan jag drog hem över stan (10 minusgrader och klänning gjorde att den gick jävligt snabbt!) kommer jag att minnas länge. Han är en man som gjort intryck på mig och många andra - för alltid.

Kvällens behållning i stort är mina härliga arbetskamrater - gnäggande Gunsan och lilla Po, som är så söta och snälla, för att nämna några. Stackars Snygg-Kent, han råkade bli föremål för många skratt.

Nu räcker det för idag - klockan 14 imorgon har jag date med det vackraste jag vet - en fyrfoting med lång man och underbart vackra, bruna ögon. Innan dess ska jag ligga på armen i cirka 1,5 timme hos det bästa jag har - min alldeles egna! Jag är en lycklig flicka jag! Natti!

Evighetscykeln

Fredagseftermiddagen på jobbet innebar samma förväntan inför helgen som vanligt. Tänk att det alltid känns lika härligt, nästan pirrigt. Ungefär samma känsla som när jag var ung och singel och allt eller inget kunde hända under en helg! Trots att jag vet att den ena helgen är den andra lik nuförtiden.

Något som bidrog till känslan var att jag såg fram emot att Hjälp! äntligen börjar igen. Till min förfäran upptäcker jag att Robert Gustavssons Papadopoulos inte jobbar hos psykolog Jeanette längre. Hur ska det bli nu då? Stor besvikelse!

Lördagen, förmiddag hos pållen, sedan städ och matlagning. Bara jag och sambon i huset - skönt. Pustar ut i soffan och slötittar på teve, sneglar ut genom fönstret emellanåt och ser alla typer av snöfall lösa av varandra. Lovikavantar såväl som hagel - märkligt. Rätt vad det är börjar solen lysa och himlen blir vårlikt blå - ännu märklgare!

Imorgon firar min älskling födelsedag. Han blir några och förti, 22 stycken har jag haft lyckan att få dela med honom och jag hoppas att det blir många, många, många till! Grattis mitt hjärta!

Sen är det måndag igen...