Att vara med

Jag vaknar tidigt av en pipande mobiltelefon. Flera gånger piper den innan jag orkar bry mig. Lite irriterad för idag har jag inte satt den på väckning. Kan man inte få sova på julafton ens? Måste kolla. Åh, den ena julhälsningen efter den andra dimper ner. Från nya och gamla vänner. Det är en bra början på den här dagen.

Råkar somna om. Vaknar igen. Nya mobilpip. Barnbarnsmamman vill låna ut sin lille till mig. Nu har jag helt plötsligt bråttom! Jag som hade planer för hela förmiddagen är ohjälpligt efter. Typiskt mig!

Dippen jag hade igår är helt borta, idag känner jag att det hela faktiskt hänger på mig och att allt blir vad jag gör det till! It's all a matter of attitude!

Fin i klänning, hoppar i stallöverdragskläderna, slänger ner kappa och stövlar i påse. Laxarna går samma väg! Nu har Jussi sjungit "O helga natt" för mig för sista gången den här julaftonsförmiddagen!

Nu ska jag bara vara Bea! God jul!

Vill. Bli. Hel.

Känner igen det. Samma som då, för länge sedan, förra gången när hela min tillvaro vändes upp och ned. Enkelt att fly in i sig själv, att vända sig ifrån det som varit, ignorera det och låtsas som det inte funnits. Söka bekräftelse på andra platser, bli beroende av den och få allt svårare att hitta tillbaka. Tillbaka till det som behöver tas itu med för att kunna repareras och göras bra.

Jag har drivit en bra bit, försöker styra rätt, men det är svårt. Det är så många som har egna viljor och som jag inte kan påverka. Saknar och behöver, men jag har inget att säga till om. Jag får nöja mig med de som inte dömer, som inte är allt för personligt involverade, som ser mig som jag är idag.

Dags för bokslut, knyta ihop säcken och lämna den bakom sig. Inget vill jag ha med mig, jag vill möta det nya med hjärta och själ. Hoppas att jag hittar tillbaka och kan förena det gamla med det nya. Hoppas att de är redo för det snart, för min ork börjar tryta.

Fakiren och en rymling

Trött på söndagmorgon, vaknar snabbt av telefonsamtal från stallvärdinnan. Carat roade sig kungligt igårkväll...

Till lilla mamma för lån av bil. När jag ska gå iväg kommer grannen ut samtidigt. Han bär en stor planka genomborrad av massor med fyrtumsspik. "Haru sett en sånhär förut" frågar han min lilla timida mamma. "Vaäledärdå" undrar hon, med sin charmiga västmanländska dialekt. "Jo" säger grannen som heter John, "det är en spikbräda, jag är fakir och ska uppträda på Palladium". Lyckligt leende lämnar jag min lilla mamma och hennes nya granne! Jag tror att de har funnit varandra!

När jag kommer till stallet visar det sig att hästen hunnit med en hel del igårkväll. Utbrott ur hagen, han har trampat upp gräsmattor, ätit upp julkärven för småfåglarna och avslutat med att bryta sig in i de andra hästarnas hage för att kunna galoppera och busa med dem. Resutltatet av den eskapaden blir många timmars arbete för att laga stängsel, utöka hans hage och spetta halvfrusen backe för nya stolpar.

Det är hårt arbete, jag blir lite trött och uppskattar att lilla mamma fixat lunch åt mig när jag är tillbaka. Nu hemma och pausar lite för årets sista glöggparty hos bästisarna. Skönt att det snart är vår!

Fyrsprång utan bjällerklang

Just nu föser livet mig framåt i full galopp. Med ett leende på läpparna åker jag med. Jag försöker njuta av tillståndet så gott jag kan men undrar samtidigt vad som är meningen med det hela. Och vart det ska sluta...

Positiva ting som gör mig lycklig just nu:

Förlängning på jobbet och väldigt spännande arbetsuppgifter under våren.
Att äntligen tillåta mig att strunta i julhetsen, köper lite lax på julafton och går till Wille.
Mitt nätverk av goda vänner, gamla, nya och ännu okända, kontakter är så bra att ha!
En underbar kväll med kollegorna. Som om inte sällskapet vore nog lyckades vi också ta hem segern i ett Popquiz på puben i byn!

Förhoppningsvis avslutas den här veckan med en trevlig kväll på krogen med Mr Baktanke. Eller förhoppningsvis... det GÖR den!

Att hänga med

Blackout. Var tog den här veckan vägen? När ska jag komma i fas? Jag tror att jag har levt upp mitt nöjeskonto för det närmaste halvåret de sista veckorna. Jag tror jag tar en paus nu. Eller inte.