Fakiren och en rymling

Trött på söndagmorgon, vaknar snabbt av telefonsamtal från stallvärdinnan. Carat roade sig kungligt igårkväll...

Till lilla mamma för lån av bil. När jag ska gå iväg kommer grannen ut samtidigt. Han bär en stor planka genomborrad av massor med fyrtumsspik. "Haru sett en sånhär förut" frågar han min lilla timida mamma. "Vaäledärdå" undrar hon, med sin charmiga västmanländska dialekt. "Jo" säger grannen som heter John, "det är en spikbräda, jag är fakir och ska uppträda på Palladium". Lyckligt leende lämnar jag min lilla mamma och hennes nya granne! Jag tror att de har funnit varandra!

När jag kommer till stallet visar det sig att hästen hunnit med en hel del igårkväll. Utbrott ur hagen, han har trampat upp gräsmattor, ätit upp julkärven för småfåglarna och avslutat med att bryta sig in i de andra hästarnas hage för att kunna galoppera och busa med dem. Resutltatet av den eskapaden blir många timmars arbete för att laga stängsel, utöka hans hage och spetta halvfrusen backe för nya stolpar.

Det är hårt arbete, jag blir lite trött och uppskattar att lilla mamma fixat lunch åt mig när jag är tillbaka. Nu hemma och pausar lite för årets sista glöggparty hos bästisarna. Skönt att det snart är vår!