Att möta kärleken

Vansbro. Moddiga vägar tar oss dit. Min vän och fodervärd ska titta på potentiell ny vän. Och där är han. En vacker gentleman i lagom ålder. Vi känner hans goda väsen bara av att vistas i stallet med honom. Vi promenerar i hård trafik till grustag. Hästen sköter sig exemplariskt och leendet i vännens ansikte blir bara bredare och bredare. Jag ser att hon har hittat hem. I grustaget sätts han på prov, han klarar dem galant, lite ringrostig är han, men vi ser tydligt att han är en pärla.



Nu dyker andra pärlor upp i grustaget. Tydligen ska det vara pulkarace, mitt i urskogen. Det dundrar in stora city-jeepar, med fantastiskt underliga människor i. Ur skogen brakar plötsligt en fyrhjuling med en skogsvild Sibirien-man, det är pistvakts-varning... Ur en av bilarna stegar en nästan två meter lång kvinna med en ölflaska i handen, stegar fram till hästen och bjuder på en klunk! Hon beter sig riktigt märkligt, men på något sätt känns det helt naturligt.

Små gyllene ögonblick

Hemma hos mamma. Mintte och saffransmuffins. Skönt avkopplad i hennes soffa - kan inte låta bli att blunda lite - missar programmet vi ska se.

Långsam dag på jobbet. Tankarna ilar två trappor ner, till min söta väninna som jobbar extra. Hittar ärenden och stegar ner. En timme pratas bort, mina skrattrynkor kommer att bli permanenta. Hon gör mig glad.

En inbjudan på nätet. Skulle jag ens drömma om att neka till att bli bortskämd en stund. Tar med rosa, krispiga tulpaner. Rosiga ungar på käpphästar på den vår-trista gräsmattan. Två trappor upp. Doftar ljuvligt av lunchen. Vi äter på solstänkt balkong och pratar tre kvart. Skrattar med flickorna, barnskratt gör mig så lycklig.

Surr i mobilen. Inbjudan till tjejfest hos mitt favorit-Möggl. På sunne-mål. Jag ser fram emot att bli full med henne...

Nu längtar jag efter en helg, fylld av hästar och några av mina favoritflickor. Och nästa vecka kanske jag får träffa den ständigt efterlängtade.

Sötpippi

Knutte, som i charmknutte

Att överleva en måndag

Ju härligare helgen har varit desto svårare är det med måndag... jag veeet, det är en fråga om inställning. Helgen har varit underbart social. Singemiddag hos E på fredagen... lite för mycket vin ELLER dåliga oliver gör lördagsmorgonen lite kärv. Efter melodikryss med min vän så hämtar jag mig något. Sedan myser vi resten av helgen, äter gott och passar på att hälsa på vänner. Söndagens tripp låååångt ut på vischan är jättetrevlig, trots att det blir lite väl sent för en söndagskväll. Jag få lite söndagsblues eftersom jag anar att måndagen kommer att bli kärv...

Veckan börjar med en tid hos tandhygienisten och det slår mig som så många gånger förr att tandhygienister måste vara födda sadister... Jag blir alldeles mör i munnen, men ren och fräsch som nyhängd ren tvätt på sommarstrecket. Tacksam Annika, ingen annan skulle få plåga mig som du gör!

En ljuspunkt i min kärva måndagstillvaro är att min söt-Eva har avslutat sin praktikperiod. Det passar perfekt eftersom kollegan i repan är bortrest och Eva är en professionell och trevlig vikarie. Nu är det plötsligt svårt att gå hem när det blir så dags... hur mycket kan man ha att prata med en människa om...?

Snörvelsnörvelhosthost

Har klarat mig länge. Nu gick det inte längre. En äcklig vårförkylning har mig i sitt grepp. Jag gör mitt bästa för att sprida den till min omgivning...

Nej, tvärtom, idag går jag miste om min älskade Willes första födelsedagskalas på grund av den. Ledsen för det! Hans ettårsdag inträffar på tisdag. Då har jag tingat honom. Undrar vad vi ska hitta på då... Lyxa till oss med lite äpplemos på gröten kanske! Hoppas han får äta tårta idag iallafall.


Lite förbaskad! Ska det behöva vara så här??? Förstår du inte att jag vill bada mera! Dumma mormor!!!


Efter god lunch, mestadels bestående av majskorn, på restaurang Skeppet, är det varje ung mans rättighet att äta lecakulor. De serveras med mycket grönt och i djup skål...

Att göra något annorlunda och tomma kalorier

Pirrigt. Idag är dagen D. Vi är många som dragit i tåtar för att den här dagen ska bli bra. Själv har jag kooridinerat vår utbildningsmässa, bjudit in utställare, ansvarat för att sprida information till det som vet vad de ska göra med den, planerat och sett till att allt ska fungera. Med facit i hand kan jag bara säga att det varit väldigt lyckat.

Dagens enda smolk i min glädjebägare är att en liten vårbacill smugit sig på mig. Jag får oftast så kallade "killförkylningar" och jag skäms inte för att tala om det. Är man klen så är man... Jag har utsatt min kropp för det ena och andra, såsom barnafödslar, hårt arbete, men att ha feber eller ont i halsen eller kräkas är bland det värsta jag vet. Då blir jag ynklig...

För att enklare mota bort bacillen har jag stävat efter att hålla en balanserad diet idag. "Tomma-kalorier" kallar jag den och jag har inmundigat följande: Konferensgodis i långa banor, Choco-kola och Marianne är favoriter. Kanelbulle som mingeltilltugg. 40-årskalastårta, både rosa mosstårta och dajmtårta. Till min sena lunch vid 15.30 slank det ner potatiskroketter med yoghurt-pulverhollandaise. Till det åt jag en bit lax som väl är det enda nyttiga idag.

Rockrävsresa och längtan

Tripp till min älsklingsstad på västkusten och till bästa vännerna där. På fredagen går vi på konsert på Skandinavium. I tre timmar fylls jag av lycka, njuter av sträva stämband, fantastiska musiker, en ljussättning som är en upplevelse i sig och de absolut fräckaste extranummer man någonsin hört. Sju låtar i rad, avrivna i ett rasande tempo! Enda minuset rår han inte för, den gamle räven. Det är att vi tvingats boka sittplatser. Han ska upplevas på golvet, med svängande höfter och ett hjärta som slår i takt med hans poesi!


Lundell, Skandinavium, 25 februari 2009

Resten av helgen ägnas vännerna och barnen, de älskansvärda, underbara. Vi äter och dricker gott, pratar och har det trivsamt. Vi spelar kort och spel, legoar och myser. Lilltösen är sjuk, men kan ändå vara med emellanåt. Lämnar med sorg i hjärtat för en ny arbetsvecka. Måste. Det går. Får snart träffa en saknad. Blir hel ett tag då.

Och förresten har det blivit mars...