Risk för utplåning!

Trodde att det löst sig igår, visar sig nu på kvällen att så var inte fallet. Läget kräver en ödmjukhet där jag riskerar att utplåna mig själv, därför bestämmer jag mig för att välja förändring trots allt. Som tur är har jag en mycket förstående, snäll och hjälpsam sambo. Han bestämmer åt mig; gå inte tillbaka - jag hjälper! Vad säger man? Du är mitt allt och min bäste vän! Tacksam!

Trots allt krångel tycker jag dagen varit bra. Lugnt på arbetet vilket givit mig tid att göra lite researcharbete. Känner mig rustad att börja med min utmaning där också. Det ska bli roligt och spännande. Jag ser med tillförsikt fram emot de närmaste veckorna, de kommer att bli otroligt lärorika för mig.

Vet inte vad jag ska säga om tio-dagarsutmaningen. Märker att andra fifflar lite hit och dit... tar nog inte alltför seriöst på den. Men det är nyttigt med eftertanken den väcker. Kanske att jag har åtta dagar kvar i morron - plus resten av livet!

Nu ska jag trängas med min älskling i soffan, zappa dålig teve och njuta av att helgen ligger framför mig. Skönt!