Gyttjebad och glöggpremiär

Jag sladdar till ordentligt i mörka hästhagen. Tyvärr har vi hunnit ut i de andra hästarnas hage och tyvärr tappar jag taget om grimskaftet jag leder min häst med. Raklång på rygg i lervällingen. Jag ser ingenting, men hör att det är full fart på hästarna! De slirar upp till stallhagen och jag skyndar efter, hysteriskt ropande på Carat, livrädd för att dom ska sparka eller bita varandra så att det blir skador. Jag skyndar mig stänga grinden mellan hagarna och inser att jag måste få hästen uppmärksam på mig. Nu är de i andra änden på hagen och de är ganska uppjagade. När de slutar pipa och frusta en stund tar jag chansen... "Duktig Carat" säger jag och drar i blixtlåset till min ridbyxficka... Och det funkar! Han är för rolig. Som en liten hund kommer han till mig med sänkt huvud och vill ha sitt godis! Sedan följer han mig till grinden och dramatiken är slut för kvällen!

Ikväll har jag bjudits på vinterns första glögg. Värmer gott och kommer att bli en vana i vintermörkret. Eller en ovana, det beror på hur man ser det.