- "Tantvarning!"

Säger någon lite sarkastiskt när jag berättar. "Har länge försökt hävda motsatsen om dig men skaru på medborgarskolans målarkurs så tar jag tillbaka."

Lätt för "någon" att säga, som redan är en konstnär, men har man som jag aldrig hållit på med oljemålning så måste man börja någonstans. Och trots uttalandet så börjar jag just där, ikväll!

Jag har svettiga handflator i början, vågar inte riktigt gå lös på klargul, krapplack och monastralblått. Sitter och duttar med minsta penseln när Göran ger mig storpensenln och uppmuntrar mig att ta ut svängarna lite! Och jag måste säga att det är underbart roligt. Mitt konstverk blir grällt och färgrikt. Motivet förändras ju mer jag blandar färger, sveper och skuggar med penseln. Efteråt går jag på lätta steg hem genom stan, glömmer mitt ärende till bankomaten och får gå tillbaka när jag är hemma på gårdsplanen.

Börjar genast plocka i lägenheten när jag är hemma tills jag inser att jag inte ska hasa runt möbler vid den här tiden. Hör mobilens surra, svarar och hör en liten, liten röst säga "Maaamaaa, Mammmmmaaaa, Mammmammmaaa". Det är Wille! Och han har precis lärt sig säga det viktigaste ordet i världshistorien! Det kärleksfullaste, mest sensationella och underbara ljudet i en mors öron! Han är perfekt och jag älskar honom mer än något annat! Tacksam.