Varför är allt underbart så kort? Min Johanna hälsar på den här helgen. Och knappt hinner jag möta henne på centralen förrän jag vinkar av henne på samma stället. Fort går det, men vi hinner fika, göra stan, äta och dricka och prata. Och umgås med goda, trevliga vänner, x-arbetskamrater. Lördagskvällen blir sen, det hinner bli söndagsmorgon innan vi landar i min lägenhet. Tåg ska passas, därför ringer våra väckarklockor alldeles för snart.
Nattsuddandet får sina följder en stund inpå förmiddagen. Min raring försvinner under filt och kuddar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar