Alla frågetecken som rätar ut sig. Alla bitar som faller på plats. Trevliga stunder med vänner att se fram emot. För att inte tala om ett jobb som puttrar och sjuder och som börjar BEHÖVA mig. DÅ tappar jag fotfästet, faller handlöst och för ett ögonblick har jag ingen aning om hur jag ska ta mig upp igen.
Jag ligger stilla en stund, kommer nog på hur alldeles strax...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar