måndag 9 februari 2009

En del badar medan andra promenerar på isen

Arma barn. En hel skolklass stojande och skrattande bredvid den uppsågade isvaken. Det är 9 minusgrader i luften, men solen värmer lite. Magistern tar en snöskyffel och skrapar bort ishinnan på vattenytan. På mage ligger en lång gänglig 17-åring och ylar: Heeelveteeee! Han har sina strumpklädda tår ner i issörjiga sjön. Klasskamraterna skrattar och peppar! Han har bestämt sig. Reser sig upp och tar språnget. Nästan lika snabbt är han uppe igen, greppar sina skor och springer ångande och vrålande till värmestugan. Arma barn.... 14 ungar kvar.

Jag och mitt lunchsällskap tar vägen till kyrkan och kliver ut på isen. Runt vikens skogskanter ligger brasröken som en tunn dimslöja. Det är kav lugnt. Det glittrar och gnistrar i snön så det gör ont i ögonen. Vi stannar en stund, vänder näsan mot solen, blundar och känner efter. Varmt solsken färdas från huden på mina kinder, ner över hals och bröst och tinar det som fortfarande vintervilar. Man får göra det långsamt, lite pö om pö. Går det för snabbt gör det ont.

Inga kommentarer: