Att vara med häst igen

Sista veckan för Carat i Mangskog. Ett par långa, riktigt härliga promenader har det blivit. Dessutom, nu i slutet på veckan, ett par korta ridturer, i skritt och trav för att känna på hans framfötter litegrann. Har inget att klaga på, hästen känns precis som vanligt. Om möjligt lite piggare och mer olydig än vanligt. Men jag kan inte känna minsta markering på framfötterna. Men det är jag det!

Idag har jag fått en rejäl dos med friskluft. Det har varit underbart! Jag började med promenad/ridtur på förmiddagen. Efter en snabb lunch, ut i solen på min lilla plätt, precis bredvid grannarna som hade son, två barnbarn, amstaff-korsning, på besök, allt detta i en stooor blå trädgårdsmöbel. Till råga på allt lyckas jag somna i solstolen, med öppen mun och säkert snarkande, medan jag i bakgrunden hör barnskrik, någon som konstant pratar om mat, hunden som stönande och njutningsfullt rullar sig i något spännande på gräsmattan.

Sedan en tur till underbart vackra Bergs Klätt och en rask ömsom svettig ömsom iskall promenad med min underbara älskling K. Sedan till hans syster och svåger för en fika.

Tacksam för en härlig dag, jag har definitivt fått en överdos av sol och friskluft.