I fredags styrde vi kosan till goda vänner strax utanför Göteborg. Lördagen innebar uppvärmning på altanen, sol och sangria, ett måste inför en hårdrockskonsert för medelålders brudar...
Vår underbare värd fixar middag åt oss, sedan knallar vi till busshållplatsen. När vi stiger av i stan är det bara att haka på lämmeltåget. Alla ska till Nya Ullevi! Så underbart med denna tropiska värme, jag njuter för fulla drag! Sippar byxljummet rödvin ur pet-colaflaska och tittar på alla glada människor.
Hittar vår entré och kliver på. Hittar vår spot i arenan, det är första gången för mig, jag hisnar lite när jag kikar ut över anläggningen. Skiter i förband, vi är törstiga. En timme står vi i kö för cider och Djungelvrål. Det är värt det!
Glada flickor har hittat hem...Letar upp våra platser. Nu går vågen varv på varv, vår del av anläggningen riktigt kokar av spänd förväntan. Jag klarar bara av att sitta och ta in en lång stund. Det är väldigt mäktigt.
För konserten saknar jag ord! Det är det bästa jag upplevt. Helheten; värmen, publiken, Iron Maiden, syrran och vänninan, allt gör det så fantastiskt underbart roligt! Vi dansar och sjunger i 30-gradig värme. Vi mår perfekt, bandet är perfekt, det enda som stör lite är att ljudet är lite rassligt. Men vad kan man begära?
Mäktigt - ryser...
Den ende Bruce!Två timmar i extas - kan inte låta bli att fälla en tår när det tar slut. Pedagogiskt nog spelar dom "Always look on the bright side of life"-låten i högtalarna när vi knallar ut. Har dom varit med förr tro?
Köar för t-shirts, trångt, svettigt och mysigt, sedan knallar vi ner till Nils Eriksson-terminalen och slår oss in på nattbussen. Vi kom med, men två tredjedelar fick vänta på nästa!
Vilken kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar