Fortfarande kvar därute!

Ett minne dyker upp. Bara Bea, finns hon kvar? Det gör hon och hon är sig lik, fast ändå inte! Hennes läge är nytt. Sen ett år. Nu, i ett rum vars fönster vetter ut över egen mark. Där två fyrbenta vänner tillbringar dagarna. Lycka. Idag spenderar vi tid och pengar i köpcentrat. Dags att K äntligen rustar sig för vintern. Av denna veckan kvarstår nu bara att göra lite lördagsfint i vår lilla torpstuga. Den uppgiften tar jag på mig. K gör detsamma, fast i stall och på höskulle.

Att försöka förstå

Dags igen. Något känns inte rätt. Flyr eller söker? Funderar.

Att den behöver gå så snabbt

Nyss var det jul, nu är det snart februari. Tiden rusar, är det ett tecken på att jag börjar bli till åren...

Jag tycker om den ålder jag är i nu. Jag försöker verkligen ta tillvara på tiden och må så bra som jag bara kan. Jag har upplevt en del roligt, tillsammans med människor jag tycker om. Testat saker jag aldrig ens reflekterat över tidigare. Njuter av min häst på ett sätt jag aldrig gjort förut. Tyvärr går som sagt tiden så snabbt och jag känner att jag försummar de viktigaste personerna i mitt liv. Varför jag gör så försöker jag förstå. Det är många som kämpar just nu i min närhet. Jag vill vara ett stöd, bara jag vågar ta chansen.

Lördagsmorgonen är tidig, jag har varit vaken länge och förberett mig. Jag ska resa bort för att tillbringa lite tid med nära och kära, något jag inte varit så bra på på sistone. En bra början.

Att bara få!

Tänk! Wille är hos K och mig, dan före dopparedan! Vaknar hos mig på julafton! Vilken lycka! Min raraste, underbaraste, älskade karl gör ett så fint fotoalbum, med alla djuren på broder Stefans gård! Och Willekille i traktorn. Vilken lyckad julklapp åt liten kille.